Färre barn kalldusch för kommuner
Barnen och skolorna har varit kommunernas hjärta. Många kommuner får tänka om när barnen blir allt färre. – Vi tappar något centralt i det finländska lokalsamhället när skolorna blir färre, säger forskaren Siv Sandberg.
Barnen blir färre i de flesta tvåspråkiga kommunerna, visar HBL:s granskning. Orsaken är en historisk nedgång i födslotalen under 2010-talet.
De färre barnen slår i förlängningen hårt mot skolorna.
– Skolorna har varit det man samlats kring i kommunerna. Vi tappar något centralt i det finländska lokalsamhället när skolorna blir färre, säger Siv Sandberg, kommunforskare vid Åbo Akademi.
Hufvudstadsbladets granskning (HBL 18.7) visar att antalet svenskspråkiga småbarn har minskat med 20–30 procent i många svensk- och tvåspråkiga kommuner sedan 2010. I vissa kommuner är förändringen ännu större.
Antalet 0–4-åringar med svenska som modersmål har sjunkit med närmare 1 800 totalt i Finland under det senaste tio åren.
Utvecklingen, som inte bara gäller svenskspråkiga barn, slår hårt mot en av kommunernas huvuduppgifter, att upprätthålla daghem och skolor.
Det sker samtidigt som kommunerna drabbas ekonomiskt av coronakrisen. Manöverutrymmet för att upprätthålla ett skolnätverk med fler skolor än vad elevunderlaget medger blir litet.
Det sjunkande antalet småbarn är inte unikt för den svenskspråkiga befolkningen. Bland de finskspråkiga har barnens antal minskat relativt lika mycket eller ännu mer.
Utbildningsstyrelsen räknar med att det i framtiden finns kommuner utan grundskolor, helt enkelt för att barnen inte räcker till.
Siv Sandberg, forskare vid Åbo Akademi med fokus på kommuner och offentlig förvaltning, betecknar HBL:s siffror för Svenskfinland som mycket intressanta.
Siffrorna förstärker bilden av ett Svenskfinland där många tidigare starka finlandssvenska fästen rubbas, inte bara av utflyttning utan också av sjunkande fruktsamhetstal och nativitet. Det gäller städer som Lovisa, Raseborg, Pargas och Jakobstad.
De färre barnen för med sig en existentiell utmaning för kommunerna.
– Historiskt har skolreformer drivit politiken i kommunerna. Skolorna har varit det man samlats kring. Barnen och skolorna har setts som kommunens hjärta. Vi tappar något centralt i det finländska lokalsamhället när skolorna blir färre, säger Siv Sandberg.
Pressen på skolnätet ökar samtidigt som kommunerna står inför vård- och landskapsreformen där vården ska flytta ut ur kommunerna och in i landskapen.
– När man talat om vård- och landskapsreformen har det sagts att bildningssektorn med daghem och skolor blir kvar hos kommunerna. Men i många kommuner kommer det att vara en krympande sektor, säger Sandberg.
Kommuner kan anpassa sig
De politiker som väljs i kommunalvalet nästa vår kommer att stå inför svåra beslut och många av dem kommer att gälla skolor och daghem.
Coronakrisen bidrar till att allt fler kommuner kommer att göra underskott de närmaste åren, med fler sparprogram som följd.
Finansieringen av skolorna från staten handlar om stöd per elev. Om en kommun går in för ett generösare skolnät bekostas det av kommunen själv.
Många kommuner som vant sig vid att köra på med tillväxtväxeln får slå om. Det gäller inte bara små glesbygdskommuner utan också kommuner i närheten av stora städer där man ända tills nu räknat med att bygga fler skolor och fler daghem.
Kommunerna har chansen att anpassa sig, tror Sandberg. Coronakrisen har visat att kommunerna klarar av att ställa om snabbt.
Kommunerna prövades av coronaviruset och Sandbergs bedömning är att de klarade sin uppgift väl.
– Våren med coronaviruset visade att kommunerna kan vara innovativa och flexibla, säger Sandberg.
Det sjunkande antalet barn är stenhård sifferfakta men hur det går på 2020-talet påverkas också av mjukare, mer kvalitativa faktorer.
Det är här kommunerna kan ha spelrum för att påverka sin egen situation.
Daghem kan räddas av att en större andel av kommuninvånarna lägger sina barn i daghem.
Skolor kan få en ny chans om man på nationell nivå av pedagogiska skäl ser att små elevgrupper med fler lärare och annan personal per elev är eftersträvansvärt.
Coronakrisen med sin distansundervisning kan ge fortsatt liv för exempelvis skolor i skärgården, om lagstiftningen blir mer tillåtande efter de ofta goda erfarenheterna under pandemin.
Det är ändå sannolikt att politikerna som väljs i kommunvalet 2021 får fatta tuffa skolbeslut, pressade från flera håll.
Ledarskapet i kommunerna utmanas bland annat av en utveckling där tyngdpunkten förskjuts från kommunens skyldigheter till kommuninvånarnas individuella val och rättigheter.
I vården kan det handla om att få rätt till vård inom en viss tid eller att få välja tandvård med servicesedlar.
I skolornas fall kan man förvänta sig att föräldrarnas uppfattning om vad som är bäst för deras barn – till exempel en liten byskola i stället för centralortens skola – allt oftare kommer att kollidera med kommunlednings mer ekonomiska perspektiv om hur skolgången ska arrangeras.
Förändringarna i skolnätet ska politikerna och tjänstemännen hantera parallellt med vård- och landskapsreformen då bland annat över 200 000 kommunalt anställda ska byta arbetsgivare.
Siv Sandberg tror att målet med en landskapsreform i hamn 2023 är ambitiöst.
– Det kommer att bli bråttom igen.
Hur bygga en framtid?
Så vad är vägen framåt för utsatta kommuner, mitt i röran av osäkra reformer och coronakrishantering? Vad kan man göra så att föräldrar vill bo kvar och ser en framtid för sig och sina barn i städer som Lovisa, Raseborg, Pargas och Jakobstad?
Sandberg nämner konceptet Smart Shrinking (Krympa smart) – ett begrepp som lanserats för att beskriva en framgångsrik anpassning för regioner med allt färre invånare.
I stället för att i all oändlighet sukta efter nya unga inflyttare bestämmer sig kommunen för att satsa på det man har och betonar i stället livskvalitet, entreprenörskap och sina starka sociala nätverk.
Politikerna och tjänstemannaledningen behöver hitta nya former för vad kommunen ska vara och finna balansen där ekonomin går runt och det finns framtidstro.
Siv Sandberg nämner Kristinestad som ett exempel där man har lyckats styra om efter att ha mist bland annat sjukhus, tingsplats och andra viktiga arbetsgivare. Ett annat exempel är Närpes.
– I Närpes har arbetskraftsinvandringen till de traditionella näringsgrenarna varit en viktig vitaminspruta som också påverkat den kommunala verksamheten och självbilden hos de lokala beslutsfattarna.
❞ HBL:s siffror förstärker bilden av ett Svenskfinland där många tidigare starka finlandssvenska fästen rubbas, inte bara av utflyttning utan också av sjunkande fruktsamhetstal och nativitet. Det gäller städer som Lovisa, Raseborg, Pargas och Jakobstad.
– I Kristinestad handlar det om en öppenhet till nya former av service inom tjänstesektorn. Från att ha varit en filialort för offentlig verksamhet som sjukhus och yrkesutbildning har Kristinestad lyckats etablera sig som en bra ort för företag som sysslar med telefonrådgivning och callcenterverksamhet. Tvåspråkigheten, billiga lokaler, och god tillgång på arbetskraft har varit en fördel.
I Raseborg, en stad som grundades så sent som 2009 som ett resultat av kommunsammanslagning, har man nyligen mist samjouren vid sjukhuset.
Skolnätet är under luppen. Stadens befolkning krymper.
Det är en stor utmaning att vända utvecklingen.
Vad kan städer som Raseborg lära sig av till exempel Kristinestad? – Det krassa svaret är att framgångskoncept i de flesta fall är omöjliga att kopiera från en ort till en annan, säger Sandberg och påpekar att Raseborg
till exempel är en större ort än Kristinestad.
– Men kanske kan man se en skillnad i beslutsfattarnas förhållningssätt till initiativ från näringslivet. Det Kristinestad gjort och som Raseborg kanske ännu har ogjort är att göra upp med sin historia som en ort där offentliga aktörer placerar ”sidokontor”, säger Siv Sandberg men varnar ändå för att lägga allt ansvar på politikerna eller tjänstemännen.
– En gynnsam lokal utveckling kan sällan planeras fram. Den kräver en dynamik där företag, föreningar och enskilda personer har en viktig roll. Samhällsutvecklingen handlar aldrig bara om beslutsfattarnas och myndigheternas insats.