Hufvudstadsbladet

”Vanligt att äldre skickas hem från sjukhuset för tidigt”

- JENNIFER SNåRBACKA jennifer.snarbacka@ksfmedia.fi

Rut Dahlberg råkade ut för en allvarlig fallolycka i sitt hem och har inte lyckats återhämta sig på Esbo sjukhus. Ändå vill man skicka hem henne. Nu vädjar anhöriga om en plats på vårdhem – men strategin är att äldre ska bo hemma så länge som möjligt, lyder svaret från staden.

– Kom, kom och hjälp.

Vi möts av en desperat röst när vi går in i Rut Dahlbergs sjukhusrum. Hon har tagit sig till badrummet för att hämta papper men håller på att ramla där hon står med sin rullator.

Sonen Donald Dahlberg springer efter en stol som han i sista stund hinner lägga ner bakom henne.

– Varför har du gått hit nu igen? frågar han smått orolig.

För tre veckor sedan föll och skadade sig Rut allvarligt i hemmet i Gröndal, Esbo. Av fallet ådrog hon sig ett diskbråck i ländryggen och en höftskada.

– Benen bara sviktar plötsligt. Jag kan gå som vanligt och tänker att det nog går bra, och så plötsligt känner jag hur benen ger upp, säger Rut.

I skrivande stund har Rut tillbringa­t en vecka på akuten och två veckor på en avdelning vid Esbo sjukhus.

– Sjukhuset har försökt skicka hem henne flera gånger sedan hon kom hit. Hon har i princip bara blivit sämre. Hon hade också från förr svår huvudvärk av högt blodtryck, men det har man i alla fall lyckats råda bot på, säger Donald.

Dessutom har hon svåra skakningar på sin högra hand och är i den inledande fasen av en demenssjuk­dom, berättar Donald.

– Jag är nog ganska klar i knoppen ännu, men det är det fysiska det är problem med, poängterar Rut.

En sak är ändå klar: hon är inte återställd än.

Trots det har man på sjukhuset testat om hon klarar av att gå upp för trappor, för att se om hon klarar av trapporna hemma upp till sin lägenhet på andra våningen. Huset saknar hiss.

Därefter har man gjort ett hembesök för att se om Rut klarar av att gå upp för trapporna till sin lägenhet trots att hon knappt kan stå. Man har också efter det haft för avsikt att skicka hem Rut trots att hon inte kommer upp ur sängen på egen hand.

– Jag älskar mitt hem och skulle gärna bo där. Då vi testade trapporna där hemma sa fysioterap­euten åt mig att jag ska försöka mer, men vad är det att försöka då inte kraften finns? Då började jag gråta, jag som aldrig gråter.

– Att komma hem i det skick jag är nu är som att bli som en fågel i en bur.

Roope Leppänen, överläkare vid Esbo sjukhus säger att sjukhuset inte tvingar hem någon som tydligt inte klarar av det.

– I Esbo och på alla sjukhus där äldre vårdas är målet att äldre ska bo hemma så länge som möjligt. Vi testar därmed olika sätt för att utvärdera om klienten klarar sig, bland annat med hembesök för att se om det behövs hjälpmedel.

Det är vad som har gjorts i Ruts fall. Sjukhuset kan också hålla en plats på sjukhuset under tiden som klienten prövar på att bo hemma för att se om det lyckas.

– Men nog kommer man från oss till vårdhem också. Dock måste vi kolla patientens tillstånd både före och efter orsaken för sjukhusvår­d. Ingen förs hem om det är omöjligt, säger Leppänen.

Enligt Leppänen finns det inget visst antal gånger som en äldre måste skickas hem från sjukhuset innan en utredning om plats på boende görs.

Känns inte tryggt

Skulle Rut skickas hem skulle hon få en alarmklock­a runt armen och hemvårdsbe­sök tre gånger per dag. Det här trots att hon inte ens kommer sig upp ur sängen utan hjälp.

Donald och hans nittonårig­a son Ringo, som ofta hjälper Rut,

tycker inte det känns tryggt att hon ska skickas hem.

Rut har ramlat i hemmet flera gånger tidigare.

En gång var Ringo på plats och hann fånga upp henne innan hon föll. Han brukar hjälpa sin farmor med städning, matlagning och inköp flera gånger i veckan.

– Det är en självklarh­et att hjälpa en av sina egna. En gång föreslog en socialarbe­tare att jag kunde bli anhörigvår­dare. Klart jag hjälper till, men det funkar bara inte att jag börjar duscha min farmor.

Inte heller Rut tycker att det är rimligt med tanke på ansvaret, och känner sig inte trygg med att skickas hem.

– Hur blir det om något händer mellan besöken? Eller på natten? Det är många stora frågetecke­n i det hela. Tänk om jag ligger i någon knut sedan då någon väl kommer, säger Rut med oro i blicken.

Rut tycker inte heller om tanken på att främmande människor kommer hem till henne.

– Det blir ett orosmoment för mig att främmande människor ska komma. Jag har sett då min syster haft hemhjälp, och det är detsamma om det är en människa eller robot. Vårdarna hinner knappt med något annat än det mest nödvändiga.

Varken Donald eller Ringo har möjlighet att bli anhörigvår­dare och privata vårdhem är inte ett alternativ på grund av kostnaden. De vill att Rut får plats på ett kommunalt vårdhem.

– Det skulle underlätta både hennes och vår situation. Vi lever inte i ett samhälle som är uppbyggt så att man kan ta hand om sina egna, säger Donald.

De har försökt ta upp situatione­n med vårdare på sjukhuset men upplever att de inte fått gehör.

– Det är jobbigt för anhöriga också. Det här systemet har ingen empati och det känns inte som om man lyssnar på oss, trots att vi säger att hon inte kan vara hemma. Om de är så desperata att de skickar hem henne ändå är systemet ganska fult.

Enligt Donald verkar det som om man på sjukhuset inte skriver upp Ruts uppgifter i journalern­a.

– Det är förnärmand­e att vi lever i ett så kallat välfärdsam­hälle, men kommer man upp i en viss ålder måste man kämpa på det här sättet, säger Donald och fortsätter:

– Det verkar alltid finnas en förklaring till allt, men det betyder inte att hon klarar sig hemma.

Enligt överläkare Leppänen fungerar stadens system bra i jämförelse med andra städers. Han uppmanar i allmänhet anhöriga som är missnöjda med vården att i första hand ta kontakt med avdelnings­skötaren eller sjukhuset.

– Att ta kontakt med Hufvudstad­sbladet är nog ett dåligt sätt att utveckla vården.

Enligt honom är dessutom vårdhem inte nödvändigt­vis dyrare för samhället än hemvård.

– Det är ingen sparåtgärd att ha sjuka äldre att bo hemma. Ofta kan de hjälpmedel och hembesök som ordnas bli dyrare än att ha äldre på ett boende.

Nationell strategi

Elina Kylmänen, chef för långtidsvå­rden vid Esbo stad, säger att staden inte är ensam med att ha som politisk målsättnin­g att äldre ska bo hemma så länge som möjligt.

– Tanken är att äldre ska bo hemma och få den hjälp de behöver till hemmet. Det är Esbos strategi men också den nationella linjen. Vi försöker testa alla lösningar som går för att den äldre ska kunna bo hemma, och om det inte går så gör vi en utvärderin­g med den ansvariga enheten om vad nästa åtgärd är, säger Kylmänen.

Kylmänen motiverar strategin med enkäter som gjorts där äldre tillfrågat­s om de vill vara hemma. En majoritet av svaren var jakande.

Hon medger ändå att det finns fall där äldre som är sjuka borde få en plats på vårdhem.

– Jag tror nog att det finns sådana fall där sjuka, äldre inte vill åka hem, men det är inte ett problem generellt.

Enligt Kylmänen borde mera pengar satsas på hemvården och vad hon kallar preventiva åtgärder såsom servicecen­traler.

Rut har inte varit utomhus på över ett halvår och behöver få komma till ett ställe där hon får hjälp dygnet runt, anser Ringo.

– Det räcker inte med min hjälp. Om hon skickas hem är vi tillbaka i ruta ett igen, säger Ringo.

Tanken är att äldre ska bo hemma och få den hjälp de behöver till hemmet. Det är Esbos strategi men också den nationella linjen.

Elina Kylmänen

chef för långtidsvå­rden vid Esbo stad

 ??  ??
 ?? FOTO: SIMONE ÅBACKA ?? – Hur blir det om något händer mellan hemvårdsbe­söken? Eller på natten? frågar Rut Dahlberg, 87.
FOTO: SIMONE ÅBACKA – Hur blir det om något händer mellan hemvårdsbe­söken? Eller på natten? frågar Rut Dahlberg, 87.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland