Konkurrerande alternativ till HU:s juristutbildning behövs

UNIVERSITET Fredagen den 24 juli beslöt regeringen om nya utbildningslinjer vid våra universitet. Värdefullt ur svensk synpunkt var beslutet att också de svenskspråkiga nu skulle få full möjlighet att utbilda sig till provisorer på svenska.

Detsamma gällde dock inte juristutbildningen. Helt svenskspråkig utbildning till juris magister är fortfarande inte möjlig (utbildningen i Helsingfors är i praktiken tvåspråkig). Åbo Akademi erbjöd sig att utveckla en egen juristutbildning, men fick avslag. De motiveringar som getts i media ger anledning till en rad frågor.

De negativa röster som regeringen tydligen i första hand valt att lyssna på kommer från Juristförbundet, Vasa hovrätt, Vasa förvaltningsdomstol och Helsingfors universitet. En inlaga kommer alltså från det fackförbund i vars intresse det är att hålla antalet utbildade nere för att kunna hålla löne- och arvodesnivåerna uppe. En annan inlaga kommer från det universitet som i dag har monopol på (tvåspråkig) utbildning av svenskspråkiga. De två övriga negativa rösterna kommer från domstolar, med föga insikt i villkoren för akademisk utbildning och forskning. Att bland annat Åbo stad och Turun yliopisto backat upp idén verkar ha spelat mindre roll. Att Juristförbundets ordförande, Tuula Linna, samtidigt är en av juristprofessorerna vid HU sticker en betraktare i ögonen.

Ett argument som tycks ha spelat en stor roll är ÅA:s, enligt argumentet, svaga resurser för magisterutbildningen. Vidare betonas det att det inte finns kompetenta svenskspråkiga jurister som kunde ta ansvar för de utvidgade krav på lärarstaben som skulle krävas. Juristförbundet har i sitt utlåtande också uttalat sitt fulla förtroende för HU:s utbildning av svenskspråkiga jurister – samtidigt som nämnda organ konstaterar att det finns för få svenskspråkiga jurister i landet (sic! kan man då säga att HU fullgjort sitt uppdrag?). Från Vasa-håll hävdar man att den svenskspråkiga miljön i Åbo är otillräcklig. Utlåtandena tycks också ha betonat att Vasa skall ses som ett alternativ i juristutbildningen, som gör ÅA-satsningen onödig.

ÅA har för tillfället i stort sett lika många svenskspråkiga professorer (tre) i juridik som HU. ÅA räknar med att utöka sin lärarstab med 2-3 professurer och några lektorer/ universitetslärare. Den tvåspråkiga juristutbildningen i Vasa bedrivs som en filial till HU, och har en heltidsanställd professor.

Dagens offentlig-rättsliga, semiprivata universitet tar, enligt dagens new public management-doktrin, själv ansvar för att planer och resurser motsvarar varandra. Andra parter kan svårligen bedöma realismen i ett universitets ekonomiska kalkyler.

Att hävda att det i dag inte finns kompetenta personer som kunde fylla de nya tjänsterna vid ÅA riktar framför allt ett tvivelaktigt ljus på HU. Det universitet som under hela självständighetstiden haft monopol på att ge (i praktiken tvåspråkig) utbildning på svenska, har inte kunnat trygga en tillräckligt omfattande postgradual utbildning av svenskspråkigt kunniga jurister. Detta faktum talar alltså starkt för behovet av ett konkurrerande alternativ till dagens monopolsituation.

Att en regering, där tre av ministrarna är svenskspråkiga och en av dessa är från Åbo, fattar ett beslut som delvis tycks bygga på argumentet att miljön för studerande i Åbo inte är tillräckligt svensk, gör det svårt att se att saken behandlats seriöst på ett sätt som anstår landets demokratiskt utsedda ministär.

Undervisningsministeriet lär ha bett ÅA återkomma om två år. Vore det inte skäl för ministrarna att omedelbart ompröva ett, tydligen, dåligt underbyggt beslut?