Jul i juli

Nu skall här pratas julgran! I dag är det bara hundrafyrtionio dagar kvar till julafton, och jag väntar mig att affärsbranschen inleder julmarknaden vilken dag som helst. Så vi ligger väl i tiden.

Vi har alltid haft julgran. Jag anar att någon måhända höjer på ögonbrynen, men en gran av plast är knappast så mycket naturvänligare när allt kommer omkring.

En del av er har kanske under våren följt med följetongen med min fjolårsjulgran på Facebook, ”Fejssaren”. Granen som i år för ovanlighetens skull fick stå utomhus med sin ljusslinga.

Slingan togs bort tjugondag knut (jo, rätt skall vara rätt!), men granen såg frisk och kry ut och barrade inte. När vinterns obefintliga snö slutligen var borta och risk förelåg att granen skulle torka lät jag den stå i kvar i julgransfoten.

Heinrich Böll skrev i tiden om mormodern som fick för sig att fira jul året runt efter jultips från Året Runt. Skinka, rosoll, glögg, juleljus, julgran, julklappar och julsånger som skallade ut i solens sken. Och släkten som svettades i julihettan innanför nerdragna gardiner. Ingen fick knysta ett knyst, alla skulle delta till hundra procent. Som så ofta inom dagens sociala medier – är du bara med till nittinio procent så är du emot! Så visst kunde också jag ha julgran! Och ”hast du mir gesehen” som det så felaktigt heter på tyska, granen fortsatte att vara frisk och grön och började rentav skjuta vackra, skärt ljusgröna skott (som dessutom lär vara hälsosamma att äta).

Jag satte ut foton av julgranen på Facebook. Granen hade nu fått några röda och blå glitterserpentiner efter första maj-stöket, och folk började förundra sig över att granen kunde klara sig utan att vara rotad, medan andra gratulerade mig till att jag kanske redan fixat gran till nästa jul!

Men så en dag nu på sommaren började granen mitt i allt tala till mig då jag skulle vattna den. ”Hördu Berra, jag har börjat barra, darra och bedarra...” Då kom vi – i bästa samförstånd – fram till att jag som tack för lång och trogen tjänst skulle ge min gran ett värdigt slut. Kvista av den och såga sönder den till grillved. De barr som fanns kvar skulle ju dessutom ge en så härligt tjock rök med gnistor!

”… så har jag inte levat förgäves …” som julgranen uttryckte sig.

För inte heller en gran vill ha levt förgäves.