Skinnhandeln står stilla

Efter några år av lågkonjunktur i pälsbranschen hann hoppet bara tändas innan coronakrisen kom. Steven Frostdahl på Pälsdjursuppfödarnas förbund tror ändå på en framtid för näringen.

Det har varit några tuffa år för pälsbranschen.

Steven Frostdahl, informationschef på Finlands Pälsdjursuppfödares Förbund (FPF) i Österbotten, berättar att de senaste åren präglats av svaga internationella marknader, och att man under förra hösten hoppades på att det här året skulle gå bättre.

– Med coronpandemin grusades de förhoppningarna.

De traditionella köparna har inte kunnat resa och marknaden står nu stilla.

Enligt Frostdahl har många pälsfarmer varit hårt ansträngda redan tidigare, och under våren och sommaren har de ekonomiska problemen förvärrats.

Till de ekonomiska utmaningarna hör bland annat att klara av foderkostnaderna för djuren.

– Vi jobbar hårt för att få stöd från myndigheterna. Kapitalbehovet är stort, säger han.

Enligt Frostdahl är det svårt att säga vilka åtgärder som skulle vara de rätta för pälsnäringen, men det att det är klart att branschen behöver ekonomiskt stöd.

Cyklisk näring

En av de viktigaste sakerna nu är enligt Frostdahl att se till att farmerna har tillräckligt med avelsdjur inför nästa år.

Han säger att man nästa år räknar med att det kommer att finnas ett så pass litet utbud av skinn att marknaden förbättras.

– Det är viktigt att vi klarar av att hålla våra högkvalitativa avelsdjur.

Frostdahl säger att det är svårt att planera ekonomin i ett farmbolag eftersom näringen är så cyklisk till sin natur: när det är goda år gör man goda inkomster, men om marknaden ger vika har man ändå alla utgifter kvar.

– Pälsfarmare är helt i händerna på världsmarknaden, modet och trenderna styr efterfrågan på päls, säger Steven Forstdahl.

Maaseudun Tulevaisuus och The Guardian rapporterade tidigare i juli att stora mängder minkar har avlivats efter att coronaviruset uppdagats på pälsfarmer i till exempel Nederländerna.

På FPF bedömer man att situationen i Finland ändå är ganska stabil, bland annat för att de inhemska minkfarmerna är mindre enheter än i till exempel Nederländerna och Danmark.

– De finska farmerna är ofta familjefarmer, så det är bara farmaren och familjen som rör sig där. Det tror jag har en stor betydelse för säkerhetsaspekten. Men minken är känslig för coronan, vi ska inte tro att vi är säkra här heller, säger Frostdahl.