Brändö köpcentrum får stå kvar
Stadsfullmäktige ville riva huset och bygga bostäder för 170 personer. Men då stötte de på patrull, både från Helsingfors stadsmuseum och de boende i området. En lång och seg dragkamp ser nu ut att vara slut.
Klockan går mot 16. Ett par sitter och njuter av solen på kvarterskrogen i Brändö centrum.
– Jag grävde fram beslutet när det kom, säger kvinnan som vill uppträda utan namn, och smuttar på sin kalla dryck.
Hon visar sin känsla genom att sparka ut med armar och ben. Hennes glädjetjut ekar mellan de vita betongväggarna: – Jeeeee! Det som gör den här kvinnan så glad den här dagen i juli är Högsta förvaltningsdomstolens beslut från juni. Högsta förvaltningsdomstolen biföll Förvaltningsdomstolen – och nekade staden rätten att riva köpcentret på Brändö.
Men det par HBL träffar har egentligen inget emot att riva själva byggnaden från 1960. Den hyser de inga speciella känslor för.
Däremot vill de inte bli av med de få tjänster som finns kvar i centrum.
– Såklart ska byggnaden förnyas om den är i dåligt skick, säger kvinnan och visar mot den västra delen som enligt henne är i behov av renovering.
– Men det känns bättre så här. Hade allt det här rivits hade vi inte kunnat gåt till vårt köpcenter. Vissa människor, speciellt äldre med rullator, är beroende av de tjänster som finns här. Det är inte lätt för dem att åka till Hertonäs.
Staden hade tänkt bygga tre nya höghus på den plats där paret nu sitter. Det högsta av dem hade varit 37 meter, och haft sju våningar.
Och till det hade parkeringsplatser och en busshållplats kommit till.
Det hela började 2016 då stadsfullmäktige klubbade igenom planerna för köpcentret. Men staden stötte på patrull i form av både stadsmuseet och de boende i området.
Sju bostadsrättsföreningar gick ihop och överklagade beslutet till domstol. De har fått rätt i två omgångar nu.
Ulf Sandholm är medlem i en av föreningarna och bor i ett hus bara tio meter från krogen.
– Jag var absolut emot planerna från start. Vi vill inte ha några skyskrapor här.
Han tycker att stadsfullmäktige aldrig visade intresse för vad han, eller någon annan som bor i de omgivande husen, tyckt om planerna.
– Vi blev såklart förbannade. Vi har behandlats som parenteser hela tiden.
Enligt både Ulf Sandholm och kvinnan i bordet bredvid, som bor i samma hus, var de boende en enad front mot fullmäktiges planer.
– Det här är som vårt vardagsrum, ett litet bysamhälle. Vi är alla bekanta med varandra.
När han flyttade in, 1986, låg en postbank och en fotoaffär precis runt hörnet. Nu är de ett minne blott. I stället har några restauranger, en blomsterhandel, mataffär och ja, krogen, tagit plats.
En av dem som hade tvingats stänga om fullmäktige fått som den velat är osteopaten Ossi Aro, som har sin mottagning bara några meter från där Ulf Sandholm sitter.
Ossi Aro har precis slutfört en renovering, och är glad över Högsta förvaltningsdomstolens beslut. Ändå tror han inte att kampen är över.
– Jag tror bara det här ger oss lite tilläggstid. Fullmäktige kan väl bara pruta lite på sina krav och lägga fram ett nytt förslag, och vad kan det ta, två till tre år kanske?
Han medger att köpcentret behöver renoveras. Han jämför bygget med Legohus och skolådor – taken är platta och huset var knappast tänkt att hålla i längre än 50 år, tror han.
Han var redan beredd på att se sig om efter ett nytt ställe när beslutet kom.
– Det hade såklart varit stressigt. Och så hade jag behövt locka nya kunder, och det hade inte varit lätt.
Han har haft mottagningen i åtta år nu, och är glad över att få stanna kvar på Brändö.
– Det är ett trevligt ställe. Metron ligger nära och hyran är rimlig. Så det här beslutet känns riktigt positivt.