Arvet efter damen med lampan

Florence Nightingale (1820-1910), känd för sina insatser i Krimkriget, var en av de första som förstod att mikrober och bakterier kan döda lika mycket som svärd och kulor. Banbrytaren för modern sjukvård föddes i Florens under föräldrarnas tvååriga smekmånad i Italien. Den engelska överklassflickan uppfostrades i viktoriansk anda för att ägna sig åt hem och familj.

Vid 25-årsålder hade den bildade Florence sagt nej till flera friare och meddelade att hon skulle bli sjuksköterska. Modern motsatte sig hårdnackat idén. Yrket var opassande för en flicka av fin familj eftersom sjuksköterskor ansågs vara alkoholister eller prostituerade. Oböjlig i sitt beslut utbildade sig Florence på sjukhus i Londons slumkvarter där sjuksalar stank av urin, patienter lades i sängar med smutsiga sängkläder och tvättades med samma tvättlapp, om de ens tvättades.

Vid Krimkrigets utbrott 1854 fick Florence Nightingale uppdraget att leda 38 sköterskor och nunnor för att organisera vården av de sårade på ett fältsjukhus i Konstantinopel. De sanitära förhållandena på sjukhuset var förskräckliga. Sårade låg tätt invid varandra i hundra meter långa rader. Stanken från sällan tömda avträden var obeskrivlig. Om soldaterna överlevde krigsskadorna, riskerade de dö av smittsamma sjukdomar.

När en transport av sårade från blodbadet vid Balaklava anlände blev sjuksköterskorna fullt sysselsatta med att förbättra vården. I engelsk press rapporterades det om gråtande soldater som sköttes av underbara sjuksystrar från hemlandet. Det skrevs speciellt om en ung, ensam kvinna som med oljelampa gick i fältsjukhusets skumma korridorer och tröstade plågade soldater. Myten om damen med lampan föddes.

Senare grundade sjukvårdsreformatorn Florence Nightingale en skola för sjuksköterskor på S:t Thomas Hospital i London. Sophie Mannerheim, syster till marskalk Mannerheim, studerade vid denna aktningsvärda läroanstalt. Hemkommen utsågs friherrinnan till översköterska för Kirurgiska sjukhuset. Hennes livsgärning blev att organisera om sjukvården och sjukskötarutbildningen i vårt land.

Min mormor Anna var elev på Sophie Mannerheims tvååriga sjuksköterskeutbildning 1912. Friherrinnan, en enastående person, formade sina sjuksköterskeelever och lärde dem att renlighet är en dygd, något min kära mormor aldrig glömde. När min bror fick scharlakansfeber desinficerade hon hans favoritbok Robinson Crusoe. Möjligen led hon av den fobi man kallar bacillskräck, eftersom hon med en spritdränkt bomullstuss beströk sida efter sida. Snart tröttnade hon på den enformiga sysselsättningen och dränkte hela boken med sprit.

Numera vet vi hur smittor sprids, tack vare forskning, och rustar oss med handsprit och tvål i kampen mot pandemier som Covid-19.