Anti-Trump stiger in i ringen
Vadslagarnas favorit Kamala Harris blir Joe Bidens parhäst i galoppen mot Vita huset – samtidigt går startskottet för republikanernas smygrasistiska pajkastningstaktik.
Det blir varken höger- eller vänstergalopp, snarare mittengalopp, för att importera hästsportsterminologi i presidentracet. Radarparet Biden-Harris siktar på mittenväljarna. En 55-årig kvinna från västkusten med etniskt påbrå står i skarp kontrast till paret av vita äldre män från östkusten och Mellanvästern, som högljutt har hamrat fram Trumpadministrationens konservativa, vita nationalism. Tjuvstart inför valet 2024, med andra ord.
Att senatorn Harris står blott ett presidentval och ett hjärtslag från att bli USA:s första kvinnliga president är inget mindre än historiskt. Det är högst tveksamt ifall hon faktiskt genererar elektorsröster åt Biden i nyckeldelstater, ”battleground states”. Kalifornien är hursomhelst en blå delstat, ett demokratfäste. Men med sin indiska mor och jamaicanska far är Harris redan historiens första afroamerikanska vicepresidentkandidat. Det kan locka svårmobiliserade minoriteter till valurnorna. Demokraterna är beroende av etniska minoriteter, som skämtsamt kallas för partiets svarta ryggrad (”blackbone”).
Eftersom Harris har få lik i garderoben tillgriper republikanerna klassisk pajkastning och skrämseltaktik. Trump och hans sympatisörer odlar konspirationsteorier om Harris, en tunn fernissa för en sorglig amerikansk paradgren: förtäckt rasism. Trump bävar tydligt för Harris meriter, för hennes välsmorda munläder och för vad hon symboliserar. Bara 20 minuter efter beskedet twittrade han en starkt kritisk kampanjfilm, och gick ut med flera slag under bältet i en presskonferens där han försökte utmåla Harris som vänsterextrem. Bland annat kallade han henne för ”mer elak än Pocahontas” (Trumps favoritskällsord för Elizabeth Warren).
Republikanerna famlar efter halmstrån, men riskerar sin egen trovärdighet då de porträtterar Harris som trojansk häst. Ord som ”liberal” eller ”progressiv” är inget mindre än skällsord i röda stater, betecknande personer som förtjänar att bli doppade i tjära och fjädrar.
Den något bleke Biden behöver definitivt en vitamininjektion som entusiasmerar väljarna. I valet av Harris gjorde han en strategisk kalkyl som riskerar den militanta aktivismen hos Demokraternas ungdomliga vänsterfalang – som paradoxalt nog representeras av sjuttioplussare med revolutionär retorik: Bernie Sanders och Elizabeth Warren.
Med sitt förflutna som högsta åklagare i Kalifornien är Harris en fullfjädrad representant för etablissemanget och det för somliga, av Black Lives Matter-rörelsen eggade amerikaner så förhatliga rättsväsendet. Därmed inser även Trump att hans lag och ordning-retorik ekar allt tommare. Ändå gör Republikanerna allt de kan för att utmåla en nidbild av Harris med öppna gränser, sedernas förfall, kaos och anarki.
Av sina demokratiska motståndare har Harris stämplats som ”The Cop”, snuten. Hennes resumé som statsåklagare påminner till mångt och mycket om en republikans. Harris har bland annat avstått från att stödja lagförslag för att stoppa dödsstraff, och anklagas för att ha tagit en osynlig roll i frågor rörande polisbrutalitet. Under sommarens BLM-protester har hon försökt balansera mellan att reparera skadan och samtidigt behålla den tuffa juristkostymen.
Ifall Biden väljs till president tillträder han ämbetet vid 78 års ålder och tippas inte ställa upp igen om fyra år. Dessutom finns en reell risk för att han av hälsoskäl inte kan fullgöra ämbetets plikter. Även om en amerikansk vicepresident alltid spelar en glorifierad biroll får Harris nu en chans i rampljuset och alla tiders tillfälle att forma partiets och landets framtid.
Ändå lär höstens tumult skapa fler blodiga sår i det politiskt och kulturellt tudelade USA, handsken är kastad och konvalescensen får vänta. Nu måste BidenHarris övertyga den demokratiska vänsterflygeln. Demokraternas enda hopp att putta Trump ut ur det ovala rummet är att svälja kompromisser, i en polariserad tid då fågeln pragmaticus centricus blivit en utrotningshotad art.