Nationalism på gott och ont

NATIONALISM Erkki Tuomioja och Jesper Lindholm diskuterade nationalismens natur ur en högerpopulistisk och internationell ekonomisk synvinkel (HBL 12.8). Begreppet nationalism har befogat knutits till den nationalistiska politiska högern och den värdegemenskap som den representerar. Nationalismen är till sin natur ett internationellt fenomen som i dag förstärkts i många länder inte minst i Asien och Latin- och Nordamerika, men också hos oss i Europa. Givetvis finns det också vänsterpolitisk nationalism, fast i mindre grad.

Nationalism är ett effektivt sätt för den politiska ledningen att stärka och koncentrera sin makt och motivera sina beslut. Harding (2020) diskuterar ingående den nuvarande ryska nationalismen, dess värderingar och dess form i Ryssland och i landets internationella relationer. Värderingarna är ofta till sin natur emotionella och grundade på mytiska händelser i landets historia.

Begreppet nationalism har att göra med uppkomsten av stater, makt och hur den politiska ledningen tar och upprätthåller makten. Nationalism har ett värdeinnehåll. Detta innehåll består ofta av ett antal ”positiva” element såsom musik (till exempel Sibelius), litteratur (Linna, Waltari, Jansson), konst (GallenKallela), landets heroiska historia och dess myter (Kalevala, vinterkriget), hjältar och stormän, idrottare och idrottsevenemang.

Innehållet kan också vara ”negativt” såsom invandrarfientligt, fientligt till andra religioner (islam och tidigare ortodoxa och katolska kyrkan), avogt inställt till människor som har ett annat utseende än majoritetsbefolkningen (rasism). Ofta vill man isolera sig från omvärlden som ses som ”syndig” eller ”omoralisk”.

Nationalism har att göra med trygghets- och gemenskapskänsla. Man vill höra till en grupp där man känner sig hemma, en familj, släkt, bygdegemenskap, språklig eller kulturell gemenskap. Denna trygghets- och gemenskapskänsla förstärks genom medlemskap i klubbar, föreningar och sammanslutningar, kyrkliga samfund, i vilka man kan träffa sina likar.

Nationalism kan till sin natur vara inkluderande eller exkluderande. Inkluderande nationalism är öppen: nya människor är välkomna och accepteras sådana som de är. Exkluderande nationalism, som Tuomioja skriver om, är destruktivt. Sådan nationalism skapar konflikter och förstör samhällen och gemenskaper. Denna form av nationalism leder ofta till omfattande sociala konflikter och till och med krig. Exempel på destruktiv nationalism finns inom EU både på stats- och på regional nivå. Ett sorgligt exempel är givetvis brexit som skadat inte endast EU:s medlemsstater men också i synnerhet Storbritanniens egen befolkning. Landets bnp har sjunkit med över 20 procent och landets ekonomi är på samma nivå som år 2003.

Globaliseringen är en ekonomisk realitet som i betydande grad blivit möjlig tack vare internet som skapat nya globala värdekedjor och ett finansieringssystem som verkar i realtid. Fenomenet och i synnerhet dess biverkningar har indirekt påverkat uppkomsten och förstärkningen av exkluderande nationalism i många länder runtom i världen.

Nationalism är en verklighet som är här för att stanna. Människor som känner sig hotade av dagens osäkra och dynamiska värld kommer allt mer att ty sig till enkla lösningar och förklaringar. De som förlorat sina arbeten, hotats av coronakrisen, varit offer för betydande miljökatastrofer, upplevt krig och blivit flyktingar, lidit orättvisor eller manipulerats av sociala medier är målgrupper för exkluderande nationalism och radikalisering.

Därför är det synnerligen betydelsefullt att människor, under dessa svåra och kritiska tider, kan lita på existerande demokratiska system och en rättvis stat som tar ansvar för dem. Finland och EU skall bry sig om sina medborgare. Alternativen känner vi till från de senaste globala pandemierna och den ekonomiska misären under första hälften av 1900-talet.