Ofullbordade drömmar

Konditionalis 2 är en grammatisk modalitet som används för att beskriva handlingar eller tillstånd som kunde ha hänt i dåtiden vid vissa villkor, till exempel: ”Skräddaren skulle ha levererat en rock, om han hade kunnat klippa tyget sparsammare.” Men som vi vet blev det till sist inte mer än en tummetott.

Konditionalis 2 är alltså en form som uttrycker ofullbordade drömmar, ett poetiskt fenomen riktat till en verklighet som aldrig gick i uppfyllelse.

Jag är sent ute med mina drömmar om det svenska språkets utveckling. I min drömvärld heter det ännu dem, när pronomenet de ingår efter en preposition eller står som objekt i en sats. Men efter att formen dom tog över i talspråket, både som subjekt och objekt, ser det ut att man blev lomhörd för skillnaden mellan de och dem. Nu har de otursamt etablerat sig även som objektsform. Icke desto mindre upplever mitt ålderdomliga språkgehör en lindrig smäll varje gång jag läser de i stället för dem.

Ingen kåsör förmår vända upp och ner på utvecklingen i efterhand. Dessutom undrar jag varför han har fått behålla sin objektsform honom och hon sitt ackusativa henne, medan nykomlingen hen saknar avvikande form när ordet står som föremål i en handling. Igen ett pronomen utan objektsform! Så synd.

För att få en överblick över dessa företeelser bör vi ta en titt lite bakåt i språkets historia. Ett välkänt och lagom kvalificerat resonemang är att han och hon smusslades in i svenskan från någon lågtysk dialekt på Hanseförbundets tid. Det är bara att jämföra med den moderna högtyskans motsvarigheter Hahn = tupp och Huhn = höna.

Nu hade det varit otidsenligt att i dagens tyska försöka leta efter inspiration till en objektsform för det relativt nyligen införda hen. Det är engelskan som gäller i dag. Hen betyder ju höna på engelska, så det är helt i samklang med utvecklingens logik.

Varför hade man inte kunnat fortsätta med samma princip för att skapa en funktionsduglig objektsform för det snillrikt uppfunna nya pronomenet? Objektsformen kunde ju likväl ha petats in från engelskan, ett språk som alla nordbor är förtrogna med från barnsben.

Mitt förslag till objektsform för pronomenet hen skulle ha varit chicken. Till exempel: ”Jag frågade chicken vad hen skulle tänka om att införa denna form i svenskan, för att undvika att fortsätta med det beklagliga ödeläggandet av språkets betydelsebärande objektsformer som gör det lättare att förstå vem som utför handlingarna och vem som drabbas av dem.”