Sången möter violinen i Virpi Räisänens helt egna syntes
Virpi Räisänen är full av uttryck när hon sjunger och spelar samtidigt. Den enahanda repertoaren på skivan är ändå en lätt besvikelse.
Jag har länge varit ett stort Virpi Räisänen-fan. Inte bara för hennes osedvanliga musikalitet, sköna stämma och goda smak utan även för hennes orubbliga konstnärliga integritet. Hon kunde lekande lätt ha valt den traditionella operabanan och varit firad stjärna på Nationaloperan, eller ute i världen, men hon har valt att gå sina egna vägar.
Den sedan länge i Nederländerna bosatta Räisänen var innan hon satsade på sången professionell violinist med vakanser i Holländska radiosymfonikerna och Nederländska kammarorkestern och när hon även råkar vara en brinnande samtidsmusikentusiast känns det av henne initierade projektet Viulaja som en logisk förlängning av musikerskapet.
Det handlar alltså om att sjunga och spela violin samtidigt. Inte unikt i sig, men få har drivit det lika målmedvetet långt som Räisänen och nu har då den för henne skrivna och arrangerade repertoaren dokumenterats på skivan Trasparente (inspelad redan 2010 och 2017).
Enahanda repertoar
Utgångspunkten är Gustav Holsts Four Songs for Voice and Violin op. 35. Utsökta miniatyrer som, om man får tro Räisänens konvoluttext, nu görs för första gången som tonsättaren tänkt sig. I övrigt är skivan dock en lätt besvikelse och orsaken är inte Räisänens uttrycksfulla sång eller dito violinspel, utan den alltför enahanda repertoaren.
Ilmari Mäenpääs titelspår Trasparente har i och för sig sina poänger, liksom Uljas Pulkkis kluriga Riddle, men i övrigt befinner det mesta sig inom en uttrycksmässigt ljum och rätt intetsägande bekvämlighetszon. Även om Räisänens eget arrangemang av ett Bachpreludium – det kunde gärna ha framgått vilket – samt Gammal fäbodpsalm från Dalarna smeker örat på ett behagligt sätt.
Jag inser att en repertoar av det här slaget inte kan vara hur komplicerad som helst, men nog kunde man ha äskat aningen mer tuggmotstånd i det musikaliska materialet. Förhoppningsvis har den biten korrigerats på Räisänens nästa Viulajautgåva.