Aalto-student frigiven från fängelse i Belarus
Aalto-studeranden Aliaksej Zanouskij åkte för ett par veckor sedan hem till Belarus för att rösta för förändring i presidentvalet. Där hamnade han precis som tusentals andra landsmän bakom galler, anklagad för regimkritisk verksamhet.
Efter tre dagar bakom galler i belarusiskt fängelse har den 28-årige Aliaksej Zanouskij återvänt till Finland och studierna vid Aalto-universitetet.
– Jag var rädd för att jag skulle anklagas för att vara en utländsk infiltratör. Det hade kunnat ge årtionden bakom galler, säger Zanouskij, som intet ont anande greps efter att ha fotograferat en demonstration i hemstaden Kobrin.
Efter en omtumlande vecka i Belarus är 28-årige Aalto-studeranden Aliaksej Zanouskij tillbaka i Finland. För bara några dagar sedan hölls han fängslad i sin gamla hemstad Kobrin i sydvästra Belarus utan aning om när och om han skulle vara på fri fot igen.
För en vecka skrev HBL om Zanouskij och hade talat med hans hustru, Veronika Zanouskaja, som var kvar i Finland, samtidigt som maken satt bakom galler i Belarus.
Efter en rad omskakande upplevelser är Aliaksej Zanouskij tillbaka från Belarus och redo att fortsätta sina studier i landskapsarkitektur vid Aalto-universitetet.
Zanouskij berättar hur det gick till då han berövades sin frihet. Dagen efter presidentvalet tog han en promenad på stan och knäppte ett par bilder på en lugn manifestation. Det räckte för att han skulle bli stoppad av polisen och inkommenderad i en skåpbil i vilken polisen under kvällens gång pressade in fler och fler människor.
Första natten i betonginhägnad
Zanouskij kunde först inte tro att han skulle hamna i fängelse, eftersom det enda han gjort var att fotografera demonstranterna. Men så småningom gick det upp för honom vad som komma skulle:
Det var hett och trångt i polisfordonet och vissa av de gripna skrek. Vid ankomsten till fängelset hade klockan hunnit blir mycket och Zanouskij blev av med alla sina ägodelar, till och med skorna. Första natten i fångenskap tillbringade han i en betonginhägnad på fånggården.
Själv besparades han hugg och slag men då polisen under natten hämtade fler och fler personer till fängelset, hörde han hjärtskärande skrik och senare vittnesmål om hur polisen slog och sparkade folk.
– I samma inhägnad där jag var fanns en man som hade fått ena benet knäckt och en annan man i femtioårsåldern vars arm var bruten. Trots att han försökte kunde mannen inte röra på fingrarna.
Redan vid ankomsten till fängelset hölls ett inledande förhör och Zanouskij gick med på att skriva under protokollet eftersom där endast stod att han som förbipasserande hade tagit bilder av demonstranter.
Polisen hotade riva sönder passet
Men följande dag väntade ett nytt förhör med en betydligt bistrare konstapel som fnös åt Zanouskijs förklaringar och ilsket påpekade för honom att det endast är arbetslösa, knarkare och utlänningar som deltar i demonstrationerna.
Den arga polisen anklagade Zanouskij för att vara en utländsk infiltratör som hade kommit till landet för att protestera och störa polisen. Konstapeln sade att han minsann skulle se till att Zanouskij aldrig skulle kunna återvända till Finland för att fortsätta sina studier.
– Han lät förstå att han skulle riva sönder mitt pass och han tvingade mig att skriva under ett nytt förhörsprotokoll där jag påstods ha medverkat i manifestationen. Jag försökte vägra eftersom det inte stämde. Men då sade han att alternativet är att jag skriver under ett annat protokoll där jag erkänner att jag var organisatör, vilket hade betytt år eller årtionden i fängelse.
Sattes i fängelsets ”värsta” cell
Efter det här meddelade den barske polisen att han sätter Zanouskij i fängelsets värsta cell.
– De flesta andra som anklagades för att ha medverkat i demonstrationerna packades som sillar, 18 stycken i celler för fyra personer. Men mig satte de att dela cell med fyra riktiga kriminella: en rånare, en knarkare och två andra vars brottshistoria förblev okänd för mig.
– Fångvaktarna sade till mina nya cellkamrater att de skulle göra mitt liv förfärligt. Men brottslingarna frågade mig vad som hade hänt, och lydde inte fångvaktarens order, utan var jättesnälla mot mig.
Uppenbarligen var alltså de inburade ”riktiga brottslingarna” också regimkritiker och manifesterade det genom att behandla sin nya cellkamrat som en prins: De lät honom sova på sina britsar och delade med sig av sin mat.
– Brottslingarna ogillade också skarpt Alexandr Lukasjenko och sade att de skulle emigrera efter att de blivit utsläppta ur fängelset.
Zanouskij tillbringade totalt tre dygn i fängelse utan att veta vad som skedde i samhället runtom.
Han berättar att han hann förlora allt sitt hopp och då han väl släpptes ur fångenskapen var han nedbruten.
Uppgivenheten försvann dock kvickt. Då hans mamma kom efter sin frigivne son var hon på strålande gott humör och kunde rapportera om demonstranternas framgångar.
– Eftersom jag inte hade sett de hemska bilderna från demonstrationer runtom i landet där människor utsattes för brutalt våld, förstod jag inte att vara rädd för mitt liv under min korta tid i fångenskap.
– Jag var mest rädd för att jag skulle bli anklagad för att vara en utländsk infiltratör, vilket hade kunnat ge årtionden bakom galler.