Marin tar över SDP i dag
”Ett generationsskifte där siktet ställs längre in i framtiden”, och ”en större systematik” med få plötsliga infall, det är ett par saker partiprofiler räknar upp då SDP på söndag byter ordförande till statsminister Sanna Marin.
”Vi har inte talet på papper, hon inleder fritt”, hojtar SDP:s presstjänsteman till pressen när Sanna Marin ska inleda sitt politiska anförande på lördagen. Antti Rinne har just avslutat sitt skrivna tal.
Det Marin börjar tala fritt om är att någon frågade henne om hon igen har storstädat för att hantera stressen – det är nämligen något hon lär göra. Visst hade hon gjort det, sade hon.
– Jag är stolt att jag bor i ett land där statsministern skurar sin egen wc, där presidenter kan åka metro och spårvagn och alla barn går i dagis med andras barn.
Sättet att kommunicera hör till de saker som en del partiaktiva bedömer att påverkas av ordförandeskiftet, då Marin tar över efter Rinne även som partiledare.
– Det är ett generationsskifte som sker. Vi har en rad unga som är mycket skickliga politiker, särskilt när det gäller att uppträda och använda sociala medier, det ser man på olika anföranden i salen, säger Mikkel Näkkäläjärvi, ordförande för Socialdemokraternas ungdomsorganisation.
Partiveteranen Eero Heinäluoma, tidigare partiordförande och nuvarande Europaparlamentariker, talar också om ett generationsskifte där de som är födda på 1980-talet stiger fram.
Han nämner två saker som förändras av partiledarbytet.
– Sanna Marin ser längre in i framtiden, inte bara den här valperioden eller nästa, utan vilken politik man vill göra tjugo, trettio år framåt. Det är bra för partiet, säger Heinäluoma och hänvisar till att också det politiska programmet stagar ut längre bågar kring hållbarhet och klimatförändring.
– Den andra saken är hennes stil och uttryck. Det är lättare för henne att få kontakt med dem som är födda på 80- och 90-talen. Jag tror det innebär att partiet fokuserar mer på vad de här grupperna är intresserade av än tidigare.
En skillnad i kommunikationen gäller även språket. Medan Antti Rinne brukar tala även på svenska, sade Marin närmast ”ärade partikamrater” på svenska.
Förvaltningsvetaren älskar processtänkande
Inom partiet talar de aktiva om en förändring som skett för några år sedan. Det var då programarbetet lades om, där fyra–femhundra människor kopplat ihop FN:s hållbarhetsmål med partiets politiska program. Folk på kongressen som varit med om programarbetet säger att aktiviteten har tilltagit. Den biten ärver Sanna Marin från Rinnes tid, men så ärver hon också partisekreteraren Antton Rönnholm, som ställer upp för omval.
Skillnaden med Marin finns bland annat i arbetsmetoden, även om hon och Rinne står politiskt nära varan
dra, bedömer Matias Mäkynen, riksdagsledamot från Vasa och viceordförandekandidat som suttit i partistyrelsen och följt arbetet på nära håll.
– Marin har utvecklat sitt ledarskap i lokalpolitiken och ungdomspolitiken, medan Rinne är från fackföreningssidan. Sanna är mer processorienterad, och vill se tydliga och rätta tillvägagångssätt. Hon är noga med hur allt går till. Tidigare har det varit mer så, att man under själva förloppet ser hur man går vidare – mer flytande, säger Mäkynen.
Han säger att Rinne varit omtyckt då han lett styrelsen, men att han och Marin är olika.
Konsensussökande
– Rinne har starka åsikter som han också öppet går ut med och tar till behandling. Marin försöker först hitta konsensus genom att lyssna, och bygger sedan lösningen mellan olika intressegrupper, säger Matias Mäkynen.
Riksdagsledamoten Johan Kvarnström är inne på en besläktad analys.
– Hon sa det ganska bra i sitt tal: Då det blir armbrytning är det lättare att kompromissa effektivt om man har klart för sig själv var man står. Det betyder inte att det är den enda linje som finns, men inställningen är bra med tanke på de stormar och förhandlingar som kommer.
Processtänkandet och det systematiska sättet att uttrycka sig kan också bidra till att Marin upplevs som förtroendeingivande och hoppfull också i svåra frågor, funderar Kvarnström.
Personligen populär – men räcker det?
När partikongressen inleds sker det i en tid då SDP har ett vunnet riksdagsval bakom sig med statsministeransvar, men dessutom är det tydligt att partiet klättrat i opinionsmätningarna sedan i vintras, vilket tycks gå i klack med Sanna Marins popularitet.
Johan Kvarnström säger att det är anmärkningsvärt, med tanke på att det är samma politiska budskap och exakt samma regeringsprogram som gäller – ändå kan det ge olika utdelning i opinionsmätningar.
– Även om det känns bra nu, så är det kanske inte helt sunt för vår politiska kultur.
Eero Heinäluoma säger att han inte är orolig för att övrigt arbete ska hamna i skymundan bakom statsministerns och partiledarens person. Han hänvisar till att Marin redan varit vice ordförande i sex år.
– Det innebär att hon också varit flitig med att träffa folk i hela landet. Hon känner pulsen i rörelsen, och hon har sett vad ordförandejobbet går ut på från insidan. Den här våren har förstås varit exceptionell, och nästan all tid har gått till statsministerarbetet. Nu är det nödvändigt att ge tid också för partiet och väljarna.
Det som väntas underlätta för henne är viceordförandevalet, där partiet får en möjlighet att fylla platserna.
Det tidigare presidiet har gått igenom både djup tragedi och politiskt tumult. Andra vice ordförande Maarit Feldt-Ranta avled i cancer i fjol, och första vice ordförande Marin blev på kort varsel statsminister. Tredje vice ordförande Ville Skinnari ställer upp för omval.