Jag tror, jag tror på hösten

Hur långt fram i kalendern vågar jag bläddra? Hur långt fram vågar jag skriva in premiärer, anlita barnvakter och engagera frilanskritiker?

Vårens lockdown var förödande för teaterfältet och jag hoppas innerligt på en normal, eller ens halvnormal höstsäsong. Jag kan definitivt tolerera lukten av handsprit och min egen andedräkt instängd bakom ett hölje av plastfibrer i ett par timmar!

Ser man på teatrarnas egen planering slås man av att det ändå känns nästan som vanligt. Vissa försiktighetsåtgärder syns förstås. Svenska Teatern börjar säsongen först i oktober, medan de teatrar som slår upp dörrarna redan i september begränsar publikmängden i salen rejält. Wasa Teater har också ställt in sin stora Shakespearesatsning, Ulrika Bengts Hamlet, och uppger att orsakerna är ekonomiska och produktionstekniska.

På den finska sidan brukar Q-teatern i regel servera den stora teatersnackisen, men i höst har man ingen premiär. I stället fortsätter man spela Milja Sarkolas Mitt kapital vars spelperiod klipptes av på grund av coronapandemin. Glädjande är däremot ett nytt verk av en av mina absoluta favoritregissörer, Lauri Maijala, på Helsingfors stadsteater. Punaorvot blir Maijalas sista regi på Stadsteatern i egenskap av husregissör. I vår återvänder han till Komteatern som konstnärlig ledare. Anneli Kantos och Lauri Maijalas pjäs handlar om inbördeskrigets följder, hur den röda sidans barn behandlades efter kriget. Jag ser också fram emot Ruusu och Seidi Haarlas nya verk Uusi lapsuus (Ny barndom) på Komteatern i höst. Systrarnas omskakande uppväxtskildring Traumaruumis (2015), som gestaltade konsekvenserna av ett misslyckat föräldraskap, är fortfarande en av mina största teaterupplevelser.

Här intill har jag sammanställt en lista över de professionella finlandssvenska teaterhusens och -gruppernas premiärer utifrån teatrarnas egna webbplatser och pressutskick. Men jag vill också passa på att lyfta fram några guldkorn som får en teaterredaktörs hjärta att klappa lite extra av förväntan.

• Det skulle bli en rejäl Shakespearehöst men då Wasa Teater ställt in sin

Hamlet är de fria grupperna Siriusteatern och Klockriketeatern ensamma med sitt samarbete, Julius Caesar, en av Shakespeares romarpjäser. Projektet är spännande bland annat för att pjäsen så sällan satts upp i Finland, men också kittlande för alla politiska tolkningar som konspirationen mot Caesar kan tänkas bjuda in till!

• Blaue Fraus två föreställningar Jag är din flickvän nu (2008) och Mina mörka ögon (2012) som utgick från Nina Hemmingssons feministiska seriealbum var trollbindande! Hålögda, lakoniska figurer, hårda oneliners och ett utmärkt hantverk från skådespelarna Sonja Ahlfors och Joanna Wingren. Lilla Teatern står värd för den tredje delen som likt de föregående delarna regisseras av Anders Larsson. I Livet ditt as möter Nina Hemmingssons värld Gunnar Lundkvists seriealbum om Klas Katt.

• Viirus spjälkar i höst upp sin stora salong, och bjuder på två premiä

rer. Den egna produktionen Familjen Bra utlovades i våras vara coronaanpassad vilket låter lockande, men intressant är också att se åt vilket håll teaterns konstnärliga ledare Jussi Sorjanen går efter fjolårets blingblingspäckade Roulettenbourg som undersökte vår emotionella relation

till pengar. Den andra premiären är Svält där de fria grupperna Chekhov Machine och Teater Mestola tar sig an Knut Hamsuns berömda roman.

• Det susar i säven på Unga Teatern blir Paul Olins sista regi i egenskap av konstnärlig ledare. I vår tar Meri Anna Hulkkonen över rodret. Efter det charmigt brunmurriga retrospektaklet Alice i Underlandet från i fjol blir det spännande att se vad Olin hittar på med Grävlingen, Mullvaden, Paddan och de övriga varelserna i Kenneth Grahames barnbok. Precis som med Alice är det Janne Siltavuori som står för scenografi och kostymer.

• Regissören Johanna Freundlich slog igenom med sin uppsättning av

Angels in America 2011 och har sedan dess regisserat på de flesta stora finska scener. En av oss på Amosscenen blir hennes regidebut på Svenska Teatern, och det är alltid kul med nya namn på den svenska nationalscenen.

• Ayn var en av texterna som skrevs inom ramen för Labbets Rekoprojekt vars avsikt var att sporra finlandssvenskt pjässkrivande. Jag såg pjäsen i regi av manusförfattaren Andreas Westerberg själv under Rexit, en fes

tival för de nya texterna som ordnades på Viirus 2019. Det rör sig om en

högklassig komedi om arbetsliv, nyliberalism och klimatförändring, och det är fint att den nu får möta en större publik på Wasa Teater.

”Jag kan definitivt tolerera lukten av handsprit och min egen andedräkt instängd bakom ett hölje av plastfibrer i ett par timmar!”