Höstterminen

Medierna bollar nu med ekonomiska siffror som ska visa hur bra eller illa ett land klarat sig hittills under coronakrisen. Men nu om någonsin är det bra att inte övertolka.

I Frankrike börjar höstterminen den här veckan. Munskydd är obligatoriskt och barnen har bett om gladare munskydd än pappersvarianten som vi numera alltid har i väskan. In i bussen, tåget, butiken kommer man nämligen inte längre utan munskydd. För några veckor sedan kom barnen flera gånger tomhänta hem från butiken: de hade glömt munskyddet. De var inte de enda med korttidsminne, konstaterade jag när jag såg säkerhetsvakten i butiken med en ask vita och blåa engångsmunskydd i bakfickan.

– Kom ihåg ditt eget nästa gång, muttrade den två meter långa muskulösa mannen när han sträckte fram ett nytt munskydd åt en fjunig tonåring vid ingången.

Vakten verkade inte helt övertygad om att det var det här utbildaren menade när denne sade att hans jobb var att göra samhället säkrare.

För några år sedan deltog jag i en ledarskapsutbildning. Under en gruppövning ombads vi dela in de senaste 120 åren i decennier på 20 meter långa pappersark. För varje årtionde skulle vi skriva upp tre händelser eller trender som förändrade a) världen; b) min släkt eller mig; c) organisationen jag jobbar för, det vill säga FN. Jag minns övningen tydligt för att när vi äntligen fått pli på det tejpades de olika gruppernas papper ovanför varandra på väggen. Vi backade, såg decennierna rusa förbi våra ögon och precis samtidigt var det två av deltagarna som sa: – Det är dags för en ny epidemi.

Här i Frankrike fortsätter antalet coronasmittade att stiga och nu rapporteras 5 000 nya fall per dag. Efter sommarlovet med långa dagar på stranden, discon och en öl på uteserveringen är det ingen som egentligen har mage att vara förvånad. Visst, vi reste mindre och läste mer. Men handen på hjärtat: hur många var det till syvende och sist som inhiberade den årliga kräftskivan? För faran kan ju inte finnas här bland dem vi känner.

Med obönhörlig optimism skriver jag in mina barn i dansskolan, klätterklubben, gymnastiken. I våras dansade de i vardagsrummet till instruktioner från läraren via internet. Deras klassrum var ”Google Meet”. De hatade det, men bet ihop. Jobbet och vardagen gled in i varandra när vi beställde miljoner ansiktsmasker till olika flyktingläger och fick besked om samma sex veckors väntetid som apoteket mitt emot. Nu är ansiktsmaskerna redan ute bland flyktingarna medan mina barn klagar över att deras masker inte har ett ”kivogare” mönster.

Det svåra med ledarutbildningar är alltid den där sista sessionen när man ska beskriva vad man lärt sig. Det är ju inte det en ledare vet, utan det en ledare gör som utgör skillnaden. Det kommer alltid nya kriser. Över 25 miljoner människor i världen har insjuknat i corona, över 850 000 har dött. På jobbet går debatten het om hur vaccinet, när det är klart, kommer att fördelas, inte bara mellan, men också inom länder. Hur skyddar dagens politiska ledare de svagaste? Hur länge måste barnen bära munskydd? Och jag funderar på vad corona förändrar: mig och min släkt, världen eller FN?

”Handen på hjärtat: hur många var det till syvende och sist som inhiberade den årliga kräftskivan?”

”Finlands ekonomi sopade golvet med Sverige”. Så rubricerade en av våra eftermiddagstidningar sin artikel, när den europeiska statistikbyrån Eurostat publicerade siffror på hur de europeiska ländernas bruttonationalprodukt, bnp, utvecklats under årets andra kvartal jämfört med kvartalet innan.

De siffror Eurostat publicerade visar på en nedgång på 3,2 procent för Finlands del, i Danmark sjönk bnp 7,4 procent, i Sverige 8,6 och i Tyskland drygt 10 procent jämfört med kvartalet innan. Nedgången i övriga europeiska länder var ännu större.

Bnp räknas på värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under en viss period, oftast räknar man bnp på årsbasis. Ju större produktionen är, desto högre är alltså också bnp. De kvartalsvis uträknade siffrorna för bnp innehåller en rad osäkerhetsfaktorer, framför allt är perioden så kort att siffrorna kan komma att korrigeras i efterskott.

Så har det redan gått för finländsk del. Förra veckan hade siffrorna på hur mycket bnp sjunkit skrivits upp till 4,5 procent från det första kvartalet och upp från drygt 5 procent till 6,4 procent jämfört med samma period 2019.

Allt det här är sifferexercis. Vårt bnp har visserligen sjunkit mindre än ekonomerna ursprungligen räknat med, men mångas personliga ekonomi har tagit hårda törnar och speciellt inom servicebranschen har verksamheten drabbats hårt. När nu hösten kommer och uteserveringar stänger samtidigt som till och med små tillställningar utomhus blir omöjliga förvärras situationen inom branschen.

Dessutom kommer de dåliga nyheterna nu slag i slag. Finnair och Viking Line meddelade förra veckan om stora nedskärningar och i början av den här veckan var det turismen i Lappland som genom Lapland Hotels meddelade om samarbetsförhandlingar som direkt och indirekt berör upp till 2 000 arbetstagare. Inget säsongsarbete lovar bolaget heller.

Dessutom har vi skogsjätten UPM:s meddelande om att man ämnar stänga pappersfabriken i Kaipola. Det är ett besked som åstadkommit en het debatt om industrins och företagens verksamhetsförutsättningar i Finland. Skatter och arbetskraftskostnader måste vara konkurrenskraftiga jämfört med andra länder, betonar industrin.

Inom teknologiindustrin har arbetsmarknadsdirektör Minna Helle gått så långt som till att ifrågasätta de avtal som slöts inom branschen i vintras. Företagen har inte råd med några som helst löneförhöjningar, anser Helle och hoppas att lokala avtal ska frysa förhöjningarna.

Och för att fortsätta med sifferexercisen. Finlands export har sjunkit med 17 procent jämfört med början av fjolåret, visar siffror från Tullen. Och den privata konsumtionen har minskat med drygt tio procent. Det som trots allt hållit bnp-siffran dräglig är investeringarna som till stor del kommit i gång redan innan coronan slog till.

Men. De presenterade samhällsekonomiska siffrorna ser alla bakåt, företagens permitteringar, uppsägningar och nedskärningar ser framåt, tyvärr. För ser man framåt ser det långt ifrån ljust ut. Finnair, Viking Line, Lapland Hotels och UPM har sällskap med många andra och kommer att följas av ännu fler innan Finlands ekonomi får en möjlighet att börja återhämta sig från coronakrisen.

Det är inte heller bara i företagsvärlden ekonomin är trängd. Kommunernas ekonomier är hårdare ansatta än på mycket länge.

Den springande punkten nu är inte vad siffrorna visar har hänt utan hur vi klarar oss efter att ekonomin börjar ta fart igen. Då har vi inte bara en högre arbetslöshet än före krisen, vi har också nya, stora statliga lån som ska betalas tillbaka. Och fortfarande en åldrande befolkning och stora behov av strukturella reformer.

I det här läget har vi inget skäl att slå oss för bröstet. Det kan mycket väl hända att övriga länder sopar golvet med Finlands ekonomi om något år.

”Den springande punkten nu är inte vad siffrorna visar har hänt utan hur vi klarar oss efter att ekonomin börjar ta fart igen.”

KATARINA KOIVISTO

administrativ redaktionschef