Vad är strukturell rasism?

Den senaste tiden har allt flera, bland annat på HBL:s insändarsidor, frågat sig vad strukturell rasism är.

Nyckeln till begreppet ligger i det första ordet – det handlar om strukturer, i motsatts till individer. Visst, alla strukturer består i någon mån av individer och deras handlingar, men för att räknas som struktur ska där finnas något mer. I strukturer finns det en systematik som enskilda människors handlingar och åsikter sällan rår på att förändra, de kan vara formella (till exempel bundna av lagar) eller informella (till exempel seder och bruk). Synonymt med strukturell rasism används också ordet systematisk rasism. När man vill undersöka om en grupp diskrimineras eller på annat sätt missgynnas i något sammanhang är det därför tacksamt att forska i strukturer och de konsekvenser de kan få.

Ett bra exempel på det här är Europakommissionens nya utredning om hur könskonsekvenserna av covid-19 och påföljande samhällsomställningar ser ut. Kön är ett område där det är allmänt vedertaget att ojämlikheten är strukturell och att det därför krävs fortgående undersökningar om hur samhällsomställningar påverkar den här ojämlikheten.

Det här är ett annat sätt att motarbeta ojämlikhet än att alla som individer rannsakar sina handlingar och intentioner (vilket naturligtvis också kan vara bra att göra).

Ett lätt sätt att få en första fingervisning om en grupp gynnas eller missgynnas är om de konsekvent är överrepresenterade eller underrepresenterade i olika sammanhang. Till exempel är underrepresenterade i bolagsstyrelser och överrepresenterade i fattigdomsstatistik. Men statistik ger bara just en fingervisning och till det behövs oftast forskning för att förstå sammanhanget.

Rasistiska strukturer kan vara sådana som uttryckligen grundats med ett rasistiskt mål (som polisen i USA) eller sådana som får rasistiska konsekvenser som en slags biprodukt.

Att gynnas av rasistiska strukturer behöver alltså inte vara detsamma som att vara rasist, men om man gynnas av dem är det mindre troligt att man ser dem och motarbetar dem. Det som hänt de senaste månaderna (åren, årtiondena) är att aktivister uppmärksammat specifika sätt som de här strukturerna tar sig uttryck, vilket sakta men säkert gör det svårare för dem av oss som gynnas att förbli ovetande och oförstående. Att motarbeta strukturell rasism kan alltså vara att uppmärksamma att den existerar och på det sättet skapa en opinion för förändring. Men att verkligen förändra strukturerna kräver ekonomiska resurser, det går inte lika lätt att göra med talkoarbete. Som exemplet med konsekvensbedömningen av könsaspekter på covid-19 visar behövs det regelbunden uppföljning och analys av läget, samt konkreta förändringsförslag.

Men varför sätta samhällsresurser på detta? Därför att forskning efter forskning visar att ojämlikheter är skadliga för hela samhället, inte bara dem ojämlikheten i första hand drabbar.

Och självklart för att rasism är verkligt fel.