Finlands Chicago blev hela Europas miljöhuvudstad
Lahtis är den bilburna industristaden som på några decennier förvandlats till en grön ledstjärna i Europa. Spindlarna i nätet är den cyklande stadsdirektören och projektchefen som känner de flesta företagsledarna i staden. Deras projekt har rönt intresse världen över.
En lång, lång tystnad bryts när ”Hopp, hopp” ekar i trappuppgången.
Iklädd mörk kostym, röd slips och bruna träskor kommer stadsdirektören Pekka Timonen galopperande.
På sitt rödbrusiga huvud har han spänt fast sin cykelhjälm. Det händer att han glömmer ta den på sig, men om en pressfotograf är i närheten måste han föregå med gott exempel. Annars riskerar han slungas runt i en kritikstorm.
Varför? För att han troligtvis är den första stadsdirektören i Finland som tackat nej till tjänstebil. Han ville ha elcykel i stället, och han vill att andra gör som han.
Timonen är 45 minuter sen till träffen och föreslår att vi ses senare. Han ska rulla vidare för att dela ut några medaljer.
Första klimatneutrala staden
Nu har EU:s miljöorgan valt Lahtis till Europas miljöhuvudstad 2021. Bedömningen skedde i tolv kategorier, och Lahtis segrade i fyra: luftkvalitet, sophantering, grön tillväxt och innovation och styrning.
Det var kulmen på ett arbete som gjorts i decennier.
En tidig väckarklocka var sjön Vesijärvi. På 1970-talet var det ingen som badade där, berättar den tjänstlediga miljöchefen Saara Vauramo som numera jobbar på heltid med festligheterna 2021.
Fabrikerna i Lahtis hade sorglöst släppt ut sitt avloppsvatten i sjön ända sedan staden grundades 1878.
– Vesijärvi var en enda gröt av alger, säger Vauramo.
Men det skulle dröja till 1990-talet innan Lahtis tog tjuren vid hornen. Och det skedde inte helt frivilligt.
– Lahtis var fram till dess en industristad. Fabrikerna producerade varor som såldes till Sovjetunionen, men under lågkonjunkturen på 1990-talet kollapsade handeln totalt. Arbetslösheten landade på 27 procent. Staden var tvungen att hitta på något nytt.
Lahtis nya nisch skulle bli miljövård.
Trettio år senare har sjön rengjorts med stödpengar från EU. Soporna sorteras i minst nio kärl. 99 procent av alla sopor återvinns. Kraftverket som tidigare brände kol använder nu träavfall som bränsle. Och allt fler trampar tappert uppför de backar som omger stadskärnan.
Lahtis tar också till mindre konventionella knep. Symfoniorkestern ska klimatkompensera sina utlandsresor genom att plantera träd i parker, medan hockeyklubben Pelicans ska åka kollektivt, cykla eller samåka till träningarna. Dieselbussarna ersätts snart av lokalt tillverkade elbussar.
Och det är bråttom. Lahtis har det mest ambitiösa klimatmålet i Finland. Staden ska vara koldioxidneutral redan om fem år, medan Helsingfors har femton år på sig.
Är alla med på tåget?
Statistiken berättar ändå en annan version av sanningen. Invånarna i Helsingfors hade i snitt lägre växthusgasutsläpp än i Lahtis mellan 2005 och 2018. Endast utsläppen från elproduktionen var lägre i Lahtis än i Helsingfors under den perioden.
Saara Vauramo menar att siffror från 2019 och 2020 kommer se helt annorlunda ut, nu när stenkolen dumpats för gott.
Men är klimatförändringen något som alla de 120 000 invånarna vill stoppa, eller är klimatmålen bara ett sätt för tjänstemännen att plocka poäng på den internationella scenen?
För Pekka Timonen är dialogen med medborgarna helt avgörande.
– Visst, experter och forskare är bra, men vi behöver föra diskussionen nära människorna – ta ner den till en lokal och enkel nivå för att engagera invånarna. Tänk på Lahtis. Här vid Salpausselkä har vi världscupen i längdskidor, backhoppningen, ishockeyn – det är en vintersportstad. Så för Lahtisborna blir en snölös vinter extra tydlig.
Också det kanske mest klimatskeptiska partiet Sannfinländarna har hakat på. På en bild från ett nationellt partimöte förra året poserar Sannfinländarnas fullmäktigegrupp med EU-priset.
– Nyligen ställde de frågan i stadsfullmäktige om inte politiker och tjänstemän som besöker Lah
tis nästa år borde redovisa för hur de åker hit, om de gör det med flyg eller tåg. Klimatvänlighet är det nya normala här.
Nere på stan träffar vi taxichauffören Make, somtycker att klimatfrågan är viktig. Hans firma ersätter snart bensinbilarna med hybridbilar.
Make släpper av oss vid en gata där en elektronisk skylt räknar förbipasserande cyklister. Vid 14-tiden är siffran 1 000 för dagen.
Nummer 1000-någonting blir Pia Staf som alldeles nyss sprungit på sin vän Minttu Siltanen.
– Jag har hört att typ 90 procent av Lahtisborna bor inom fem kilometer från centrum, så det är väl en förklaring till varför många cyklar, säger Pia Staf.
– Det är snabbare, för man behöver ingen parkeringsplats. Jag har aldrig ägt en bil, säger Siltanen.
De har stött på människor som tycker att man inte klarar sig utan bil. Man behöver skjutsa barnen till träningar, handla mat, och så vidare.
Vad brukar ni då svara?
– Min dotter ville nyligen gå med i en simförening, så då valde vi en hall som ligger nära oss, säger Pia Staf.
Minttu Siltanen klappar på den röda träkorg hon surrat fast på pakethållaren.
– Den här är min hund, den brukar vara ett sätt att starta diskussioner med folk. Det går bra att transportera hem matvaror i en korg och i kassar på styrstången.
Om vädret är ruttet, då gäller det bara att klä sig bättre, menar vännerna.
Den cyklande stadsdirektören håller med. Han bor liksom de flesta Lahtisbor bara fem minuter från jobbet, och susar just nu nedför åsen.
Cyklade du i går när det spöregnade? – Jadå, säger han och öppnar en liten ficka under sadeln.
Han håller fram två armbandsliknande plasthållare. De håller fast byxbenen vid vristen, så de inte blir smutsiga eller trasslar in sig i kedjan. – Och dessutom är det ... Han letar efter det svenska ordet. – Aerodynamiskt! – Han är helt otrolig. I somras cyklade han till grannkommunen
Hollola på möte, berättar presschefen Heini Moisio som gör HBL:s reporter sällskap i väntan på vår andra träff med Timonen, nu 10 minuter försenad.
Enligt en artikel i Guardian förra året framställs klimatvänliga val i regel som ett kvinnligt drag. Företag marknadsför klimatsmarta produkter med siktet inställt på kvinnor.
Lahtis fick beröm av EU för att ha bekämpat den snäva uppfattningen – genom att uppmuntra och belöna män som tar ansvar för klimatet.
Att klimatfrågan har kvinnliga förtecken kan enligt miljöchef Saara Vauramo bero på att kvinnor tänker mer på barn och framtiden. Men Lahtis undersöker just nu knep för att locka männen ur bilarna, och en ny app siktar just mot det.
Nytt försök med stadsdirektören
Klockans visare glider stilla mot 15.20 i det stadshus som Eliel Saarinen en gång i tiden ritade för Lahtis.
Då dundrar Pekka Timonen äntligen in. Han lägger cykelhjälmen på bordet och startar datorn. Utan ett ord går han fram till tuschtavlan och skissar en tabell. Som i ett renoveringsprogram på tv listar han punkter i två kolumner.
Förr: regionalt nav. Nu: del av huvudstadsregionen. Förr: industristad. Nu: miljöstad. Förr: låg utbildningsnivå. Nu: universitetsstad.
Han syftar till nystartade LUT, det tekniska universitet som omfattar både Villmanstrand och Lahtis.
Rubriken är knepigare. Först skriver han med en torr blå tusch
penna Lahti’s, men han landar i att det inte kan vara rätt på svenska. Så han stryker över det, skriver LAHTI och ringar in ordet som för att visa att han är säker på sin sak.
– Jag tror verkligen på det här, säger han om det miljöarbete som rönt intresse världen över.
Han sätter sig, men kommer inte på vad det var han skulle visa på datorn utan flyger upp från sin stol igen.
– Så vad har hänt i Lahtis de senaste 30 åren? Jo, det är förändring.
Fazer: ”Vi har gemensamma mål”
Om Pekka Timonen är visionären som ofta tar konstpauser och tittar ut över lindallén, så är Saara Vauramo spindeln i nätet som ränner runt bland folket och företagarna.
I dag åker hon till Fazers kvarnfabrik i Lahtis för att träffa den nya vd:n Jarkko Arrajoki.
– Vi är jätteglada för att Lahtis stad och vi har gemensamma ambitioner, säger Arrajoki om det miljöarbete Fazer investerat många miljoner euro i på senare år.
Till skillnad från Lahtis mål, 2025, ska Fazer innan 2030 minska sina utsläpp med 50 procent. Dessutom ska matsvinnet tryckas ned till hälften av vad det varit. Centralt i det är att ta till vara alla delar av den säd fabriken och bageriet tar in, säger Jarkko Arrajoki medan fabriken pumpar ut en doft av torkade havreflingor och dallasbullar.
Arrajoki pekar mot en utbyggd del av fabriken.
– Vårt senaste projekt är att havrerester ska förädlas till xylitol, som kan användas till exempel i tuggummi. Vi tillverkar också havreflingor, vete- och rågmjöl men också speciella produkter som havrekli och betaglukan.
Stadens miljöchef Saara Vauramo är nöjd. Företag behöver inte förstöra stadens klimatarbete, tvärtom kan det locka fler miljövänliga företag till Lahtis och på så sätt skapa jobb för invånarna. Pekka Timonen kallar det för konkurrenskraft.
Inte bara Fazer utan också Luna Wood i centrum, som värmebehandlar furu och säljer byggmaterialet till över 60 länder, är exempel på satsningen.
Som Wayne Gretzky …
Som om Pekka Timonen hade beställt det gick EU ut med att återhämtningsfonden kopplad till coronakrisen kommer att fokusera på just hållbar industri.
– Jag brukar säga som hockeyspelaren Wayne Gretzky, när han fick frågan varför han var så bra. Han sa att han placerade sig på det ställe pucken var på väg till, inte där den var.
– Det handlar om att förutse, om framtiden. Om att vara modig.
Han får syn på den Chicago Bullskeps som HBL:s reporter bär på och skrattar. – Den är fin! Teorierna om varför Lahtis kalllats Finlands Chicago är många: slakterier, bilism, industri, brott och droger. Men Pekka Timonen gör en helt annan tolkning av liknelsen.
– Om du menar den snabbt växande, progressiva universitetsstaden Lahtis som går i bräschen för utvecklingen, så ja, vi är Finlands Chicago.
De flesta i Europa bor i städer med omkring 100 000 invånare, tilllägger Saara Vauramo. Pekka Timonen menar att Lahtis därför kan vara hela Europas galjonsfigur.
– Vi är inte den rikaste staden, vi har inte flest studenter. Och vi hade en låg utbildningsnivå när vi började. Så om vi klarar det, gör alla andra det också.
EU-priset betyder ändå inte att Lahtis är i mål, menar han.
– Det här är bara början.