Kört Wölländr from Rosengaard
Netflix har låtit göra en prequel till Wallanderserierna, om hur den unge polis Wallander blev den han blev. Men det blir mest underligt med att alla talar engelska i en serie som utger sig för att utspela sig i dagens Malmö.
KRIMINALSERIE Young Wallander
6 delar på Netflix (recensionen baserar sig på 2 delar). Manus: Ben Harris. Regi: Ole Endresen, Jens Jonsson. I rollerna: Adam Pålsson, Richard Dillane, Leanne Best, Ellise Chappell.
Nordic noir, nordiska kriminalserier, har blivit ett begrepp. Och bland de första i genren som erövrade världen var filmatiseringarna av Henning Mankells deckarhjälte Kurt
Wallander. BBC har även producerat en brittisk variant med Kenneth Branagh i huvudrollen.
Nu har Netflix skridit till verket och låtit producera Young Wallander, en så kallad prequel till Wallandervärlden. Den handlar om hur Ystadskriminalaren blev den han blev, och i rollen som den unge Wallander ses Adam Pålsson som inte riktigt lyckas ge rollen den karaktär och identitet som Krister Henriksson och särskilt Rolf Lassgård gjorde.
Det är också ungefär vid Pålsson som det svenska slutar i serien. Övriga skådespelare är engelska, och alla snackar också engelska. Skyltar i samhället är antingen på svenska eller engelska, lite hur det råkar sig. Inte heller är Malmö som autentisk miljö närvarande, annat än i form av den obligatoriska vyn av Turning Torso. Samtidigt hängs handlingen upp på att serien utspelar sig i Malmö, i egenskap av en stad känd även utanför Sveriges gränser för sin gängkriminalitet och sina oroligheter.
Lost in translation
Poängen med nordic noir är väl att den erbjuder något annat än de gängse anglikanska stämningarna som dominerar tv-världen? Att se serier på andra språk än engelska tillför en extra krydda, man kan till och med se serier bara för språkets skull. Vad vore exempelvis isländska serier utan sitt så sällan hörda, vackra språk (och förstås de karga landskapen)?
Alla som talar fler språk vet dessutom att olika språk kan ta fram olika sidor av ens personlighet. Språk är inte bara översättning av ord, utan innehåller också en mängd kulturella koder, sätt att uttrycka sig, artighet eller brist på dem, kraftuttryck med sina valörer. Att göra en serie om den unge Wallander förlagd till Malmö på engelska framstår därför som en rätt och slätt dålig idé dömd att misslyckas.
En series språk färgar nämligen hela serien, och särskilt när man tycks vilja ta upp ett så komplext ämne som situationen i Malmö går det mesta förlorat i översättningen. Det blir en doftlös kuliss, realism utan
djup, kort sagt: bara underligt. Och att det ger sken av att handla om den unge Wallander framstår som ett påklistrat marknadsföringstrick.
Mysko tidslogik
Därtill är det svårt att köpa serien som prequel (jovisst, även den unge Wallander häller upp en whiskey efter en tung dag, och visst, vi får veta vem som introducerar opera för honom) eftersom mobiltelefonerna förankrar den i nutid.
Originalwallander som också utspelade sig i en ungefärlig nutid var i mogen medelålder, därför borde väl Young Wallander rimligtvis utspela sig någon gång på 1900-talet? Det hade förstås gjort serien dyrare att göra, men också den här inkonsekvensen i tid bidrar till intrycket av en generisk dussinkriminalare som knappt är medelmåttig.
malin.slotte@ksfmedia.fi
MALIN SLOTTE