Orpo får finna sig i obekväm sits
Nästan bara ekonomi och jobb på Samlingspartiets agenda
Samlingspartiet vill vara en dynamisk och konstruktiv kraft i oppositionen, men hittills har man mest kritiserat regeringens ekonomi- och sysselsättningspolitik. En odramatisk partikongress gav Petteri Orpo förnyat förtroende, men han sitter inte fullt så stadigt som man kunde tro.
Det finns en uppenbar risk för att nästa partikongress väljer bort Orpo
om det inte går vägen i kommunalvalet. Antti Häkkänen och Elina Lepomäki framstår som starka utmanare.
Att Samlingspartiets kongress i helgen valde om Petteri Orpo utan motkandidater och att han själv ger sin oppositionspolitik ett gott betyg målar en väl rosig bild av hans sits som oppositionsledare.
Utåt backar fältet visserligen upp Orpo, men i kulisserna pågår en mera kritisk debatt. Man kan ana att Samlingspartiet måste segra i kommunalvalet nästa vår och att partiets opinionssiffra måste närma sig 20 procent året därpå för att Orpo ska få leda partiet till riksdagsval 2023. I annat fall riskerar han att bli bortbytt av nästa partikongress. Goda aspiranter till efterträdare råder det ingen brist på.
Söndagens intressantaste begivenhet var valet av vice ordförande. Att döma av tongångarna inom partiet fick det här valet drag av primärval för ordförandeposten när partikongressen samlas nästa gång om två år.
Att Antti Häkkänen fick flest röster (539,8) var väntat, det övriga utfallet likaså. En smärre överraskning var väl Häkkänens knappa marginal till Elina Lepomäki (527,2). Anna-Kaisa Ikonen snuvade Mari-Leena Talvitie på den tredje posten som vice ordförande.
Slutsatsen blir att åtminstone Häkkänen och Lepomäki kan sikta på att framgångsrikt utmana Orpo på partikongressen 2022. Det vet Orpo, och därför måste han snabbt lyfta nivån på sitt oppositionsledarskap.
Opinionssiffrorna är som en omvänd febertermometer – ju lägre siffra desto hetare går det till i partiets kulisser. Tills vidare råder ingen feberyra, bara en lindrig stegring, i Samlingspartiet. Därför får Petteri Orpo fortsätta.
Betonar ekonomin
Inom riksdagsgruppen har man bedömt att det första året i opposition efter tolv år på raken i regeringen var som en arbetspraktik, så ovant kändes det. Men även om Petteri Orpo är mer av minister än oppositionsledare till sin läggning bör också han vara varm i kläderna vid det här laget.
Han är för all del vass i sin re
geringskritik, men också ensidig. Han riktar all fokus på vad han betecknar som en ansvarslös ekonomioch sysselsättningspolitik. Han säger att regeringen lånar för frikostigt, med coronakrisen som förevändning, och utan att bry sig om följderna. Och han säger det ofta och mångordigt.
Det skapar en kontrast till de övriga debatterna på kongressen. Delegaterna i Björneborg och på distans på andra orter diskuterar hela hopen mindre men mer konkreta frågor. Det är pälsnäringens framtid, markägarens rättigheter i gruvlagsreformen, tillgången på psykvårdstjänster och bibliotekens nödvändighet för läsintresset som får i gång fältet.
Kongressdelegaterna delar förvisso Orpos värderingar, men de verkar inte alls lika fastnaglade vid de stora linjerna för ekonomi- och sysselsättningspolitiken.
Det finns förvisso gott om finländare som håller med Orpo om att jobb och samhällsekonomi är den viktigaste grundbulten för att trygga välfärden på sikt. Ändå inställer sig frågan om just Samlingspartiet kan vinna nya väljare med att driva den här frågan på bekostnad av allt annat.
Övertydligt om fosterländskhet
Petteri Orpo talar för all del också om invandring och klimat, om inte annars så för att han vet att de frågorna engagerar många väljare. Men vad säger han riktigt, vad har Samlingspartiet att komma med som inte redan sagts?
Beträffande klimat och miljö säger Orpo att utmaningarna ska lösas med en politik som styr allmänheten att frivilligt välja det som är hållbart. I lördags drömde han om ett framtida Finland där ”en vanlig medelinkomsttagare har råd att köpa sig en bil för sin lön”. Han reflekterade inte över att den vanliga medelinkomsttagaren sannolikt redan har bil, eller vilka politiska beslut som behövs för att hen ska välja att röra sig klimatsmart.
När detta uppmärksammades gick Orpos medarbetare ut och korrigerade uttalandet: Orpo avsåg att säga bostad (asunto), inte bil (auto). Om han verkligen avsåg det försvinner den klimatpolitiska kontroversen i uttalandet. Frågan är väl då snarast om det är trovärdigt att partiledaren förväxlar bostäder med bilar.
I invandringsfrågan talar Samlingspartiet mer om arbetsrelaterad arbetskraftsinvandring, mindre om humanitär invandring. Och i en av de videosnuttar som spelas upp på mötesplatsen hela helgen betonas att Samlingspartiet är fosterländskt, men att främlingsfientlighet inte hör till fosterländskheten. Att det tydligen behöver sägas högt till partifältet väcker vissa frågor.
En annan devis som partieliten upprepar under partikongressen, och som sticker ut i sin självklarhet, är att Samlingspartiet är ett västerländskt och pro-europeiskt parti. Eftersom ingen i salen kan ha inbillat sig något annat måste syftet vara att stärka och slipa identiteten och markera position inom EPP-gruppen i Europaparlamentet. Vissa av systerpartierna i samma grupp är allt annat än västerländska och pro-europeiska, och den kopplingen skaver.
Nu börjar prövningen
När Petteri Orpo skissar på visioner över ett bättre Finland i framtiden rör han sig på en rätt ytlig nivå. Han håller sig till utsagor som nästan alla finländare kunde omfatta. Det är egentligen bara när han kommer in på sin paradgren, sysselsättning och ekonomi, som han blir riktigt konkret och detaljerad.
Orpo ägnar merparten av sitt linjetal åt de här frågorna och hur regeringen misskött dem. Det går säkert hem bland de egna, men intellektuellt blir det lite tunt. Det är som att Orpo vägrar erkänna att Sanna Marins (SDP) regering helt enkelt inte driver och inte heller kommer att driva den slags högerpolitik han själv står för.
– Om Marins regering sitter valperioden ut kommer fosterlandet att vara i akut behov av en ny linje. I riksdagsvalet kan vi ha bara ett mål, att Samlingspartiet blir störst, säger han i linjetalet.
Osagt blir vem som ska leda partiet till det valet, men Orpo har onekligen rätt i att politik är en lagsport. Han ber hela partifältet om stöd. Det behöver han, för skulle det gå snett i kommunalvalet nästa år kommer det stödet att samlas bakom en Häkkänen och en Lepomäki. Därför börjar Orpos verkliga prövning redan i höst och därför blir hans tredje ordförandeperiod den tuffaste.
PETER BUCHERT Reporter peter.buchert@hbl.fi
Det är som att Orpo vägrar erkänna att Sanna Marins (SDP) regering helt enkelt inte driver och inte heller kommer att driva den slags högerpolitik han själv står för.