Sidovindarna är farligare än bergen
Primoz Roglic, Tadej Pogacar och Egan Bernal är de som gör upp om segern i Tour de France.
Nackhåren reste sig när Marc Hirschi svepte utför Col de Marie Blanque. Krävs nerver av stål att köra 80 km/h genom serpentinkurvorna.
Sekunderna tickade iväg och det såg för en stund ut som att schweizaren tar hem sin första etappseger i Tour de France. Efter att ha varit ensam i täten i 90 km i Pyrenéerna.
Varifrån har Col de Marie Blanque fått sitt olycksbådande namn? Osäkert. Enligt en teori är bergstoppen uppkallad efter det bearnesiska namnet för smutsgam. Bearnesiska var en lokal dialekt i franska Pyrenéerna. Enligt andra källor har bergstoppen blivit uppkallad efter Marie Asserquet, en kvinna som levde under 1765–1849, och som var känd som en framstående aurosteré, en poet som framförde dikter under begravningar.
Men Hirschis drömmar gick i kras med bara några kilometer kvar. Tätkvartetten med Primoz Roglic, Tadej Pogacar, Mikel Landa och Egan Bernal kom ikapp – och i slutspurten var Pogacar snabbast. Hirschi: trea. Hjärtskärande. Pogacar: överlycklig. Yngsta etappvinnaren i Le Tour sedan Lance Armstrong 1993. Men det är den här typen av dramatik som gör Tour de France till Tour de France. En etappseger, eller en dag i en av de olika ledartröjornaa, eller bara en djärv insats, kan göra en odödlig i cykelhistorien.
Slovenen Primoz Roglic, Jumbo-Visma i den gula ledartröjan, maillot jaune. Men det är definitivt landsmannen Pogacar, UAE Team Emirates, som suttit bakom spakarna under de nio första etapperna. Lördagens etapp var en uppvisning. Under söndagen var det igen Pogacar som tog fram storsläggan under Col de Marie Blanque och pulvriserade Adam Yates hopp om att få tillbringa ytterligare en natt med den gula ledartröjan bredvid sängen.
Men ett svart ögonblick kan ha kostat Pogacar segern. Han, Landa och några andra av favoriterna tappade båda 81 sekunder när de hamnade i fel grupp i sidovindarna under den sjunde etappen. Gäller att ha huvudet på skaft hela tiden.
För tillfället är Pogacar 44 sekunder bakom Roglic i sammandraget. Landa 102 sekunder.
Det är inte första gången under de senaste åren som Tour de France kan ha avgjorts under en på förhand sett helt ofarlig etapp. I bergen är det svårt att skapa stora luckor nuförtiden. Det var också en av orsakerna till att Tourarrangörerna återinförde bonussekunder för etappvinsterna för något år sedan. Roglic och Pogacar tackar för det. Båda har ett vasst avslut.
Roglic har hittills tagit 21 bonussekunder. Händelsevis är han precis 21 sekunder före Egan Bernal, Ineos Grenadiers, vinnare i sammandraget förra året. Pogacar har 18 bonussekunder.
Svårt att tro att det skulle vara någon annan än den ovannämnda trion som anländer till Champs Élysée i maillot jaune. Kan förstås hända vad som helst under de tolv etapper som kvarstår.
Guillaume Martin, Cofidis, har övertygat stort. Tänk att det franska stallet inte vunnit en endaste etapp i Tour de France sedan 2008. Saldot i år är en andra plats och en tredje plats. Romain Bardet, AG2R Mondial, Nairo Quintana, Team ArkeaSamsic, och Rigoberto Uran, EF Pro Cycling kan fortfarande blanda sig i. Quintana brukar vara som bäst under tredje veckan i ett stort etapplopp. Tror dock inte någon av dem kan vinna. Näst sista etappen är individuellt tempo uppför La Planche des Belles Filles. Det är Roglics kungadöme.
Lättare att räkna upp namn som redan är ute. Fabio Aru klev av. Kört är det nog också för Richard Carapaz, som Ineos hade räknat med att skulle vara en reservplan för Bernal. Tom Dumoulin gav själv upp och beslöt att köra för stallkamraten Roglic. Thibaut Pinot, Groupama-FDJ, hade som ofta förut en sans jour i bergen. Julian Alaphilippe, Deceuninck-Quickstep, är ute ur sammandraget.
En som verkligen visat storform är Roglics stallkamrat Wout Van Aert. Två etappsegrar innebär att han redan har fem World Tour-segrar i år. Och inte vilka lopp som helst. Strade Bianche, Milano-Sanremo, en etapp i Critérium du Dauphiné samt två etapper i Tour de France. Under Tour de France har han dock för det mesta koncentrerat sig på att hjälpa Roglic. Har redan varit guld värd.
Tisdagens etapp ser inte alls farlig ut på pappret, men det kan bli kaos om det är blåsigt längs med Atlantkusten, huvudklungan kan splittras, och tidsskillnaderna kan bli enorma. Det är under etapper av den här typen som hjälpryttare som Van Aert är ovärderliga. Annars vankas sannolikt den svåraste etappen i hela Tour de France på fredag, med hela sju bergspass, och målgång på Pas de Peyrol nedanför den utslocknade vulkanen Puy Mary i Centralmassivet. På söndagen blir det Grand Colombier i Alperna. Lönar sig att spana in bara för vyernas skull.