Varför öppna gränserna mot Sverige?

CORONAKRISEN I HBL (Debatt 5.9) oroar sig Jonas Florén över Finlands väg för covid-19-bekämpning. Hans insändare är ett uttryck för det trauma Sveriges strategi åstadkommit i Sverige. Den nationella självbilden som den humanitära stormakten fick sig en rejäl knäck och födde ett trauma hos dem som byggt sin egen identitet på denna självbild. Speciellt i jämförelse med de övriga nordiska länderna som har jämförbara sociala och samhälleliga strukturer framstår ju Sveriges strategival som ett jättelikt fiasko.

Som finlandssvensk, men boende i Stockholm, men också verksam i Finland under hela mitt yrkesliv, har jag speciellt följt både den svenska och finska utvecklingen. Några siffror per augusti: Totalt hade Sverige tio gånger fler smittade och 20 gånger fler döda. Dagligen i augusti hade Sverige minst tio gånger fler smittade än Finland trots det minskande antalet. Bnptappet under det andra kvartalet, alltså ”nedstängningskvartalet” var nästan dubbelt så stort i Sverige. Senaste siffran jag såg för uppskjuten ordinarie vård på grund av omfördelning av sjukvård till covid-19-patientier i Sverige

var cirka 100 000. Om statens uppgift är att skydda sina medborgare är det minsann anledning att diskutera den svenska strategin och dess resultat och inte den finska. Men det föresvävar inte Florén. Han företräder den svenska, även officiella, hållningen med förnekelse och arrogans.

Eftersom all smitta ursprungligen kommit utifrån, och till stor del i Finland har utländskt ursprung, även svenskt, förstår jag inte argumentet att Finland borde öppna sina gränser för bland annat svenskar. Även den svenska utrikesministern har ju framfört detta. Eller är det för att rättfärdiga Sveriges väg, som andra länder med berått mod borde låta smitta ner sina egna medborgare med efterföljande konsekvenser?

Vad beträffar attityder mellan finnar och svenskar har jag bra insikt i det svenska förhållningssättet till sitt östra grannland inkluderande finlandssvenskar. Att man får höra ett och annat får man vänja sig vid och är inget att hetsa upp sig över.