Slutet på Norges dominans?
Jag är lite skeptisk till att Johaug kommer att vara helt hundra procent om världscupen faktiskt kör i gång i Ruka i november.
Varningssignalerna var tydliga redan i Blinkfestivalen i augusti. Therese Johaug brukar vara helt i en klass för sig i Lysebotn Opp. Förra året spöade hon till och med Iivo Niskanen i det klassiska rullskidloppet uppför fjällsluttningen. Den här gången var hon bara en halv minut före Heidi Weng i mål.
Ett par veckor senare beslöt Johaug att avstå Toppidrettsveckan på grund av överträning. Under sin karriär har Johaug alltid lyckats balansera en enorm träningsmängd, näring och vila. Det lyckades inte ens tidernas främsta vinterolympier Marit Bjørgen med. Bjørgen hade några svåra år, tvingades lägga om sin träning, och kom tillbaka starkare än förut.
Det var i juni som Johaug solosprang den fantastiska tiden 31.40,67 på 10 000 meter i Bislett Games i Oslo. Hon ville själv inte medge att löpsatsningen varit en orsak till att det spillt över. Svårt att säga. Kraftproduktionen i löpning är lite annorlunda och alla som löpt, skidat eller cyklat mycket vet att de olika grenarna har en tendens att trubba av varandra i träning.
I bakgrunden finns förstås det som kom att bli världscupens sista deltävling i Holmenkollen. En slutkörd Johaug blev avhängd av en elva år yngre Frida Karlsson i slutet. Delförklaringen var förstås Norges ofattbara taktiska blunder att inte byta skidor under tremilen. En större förklaring att svenskan en dag kommer att detronisera Johaug som världens bästa skidåkare.
Det vet Johaug. Och det kan delvis ha drivit henne att träna ännu hårdare i sommar.
Blev förstås annars också en annorlunda sommar än hon är van vid, med friidrottssatsningen, inga utlandsläger, och en dåligt planerad fjällvandringssemester vid Lofoten.
Men hon tränade för sig själv i två år 2016–2018 utan att gå över gränsen. Någonting är annorlunda. Lite skeptisk till att hon kommer att vara helt hundra procent om världscupen faktiskt kör i gång i Ruka i november. Hon är dock tillbaka i träning, enligt NRK.
Under de senaste åren har Ingvild Flugstad Østberg varit den som närmast kunnat hota Johaug. Ser dock dystert ut för henne. Under sommaren drog hon på sig sin andra stressfraktur inom ett halvt år. Det här kommer ett knappt år efter att landslagsledningen satte henne i startförbud på grund av att hon inte uppfyllde alla hälsokrav. Läs: för ambitiös träning i kombination med bristfällig näring.
Finland? Inte många storbegåvningar, men mest handlar det om att göra rätt val med tanke på idrottskarriären, och då tänker jag till exempel på Anita Korvas frivilliga militärtjänst.
Alarmklockorna borde ringa så katterna i Singapore vaknar. Svår ekvation. Går kanske bra en tid. Men i något skede håller kroppen inte mera. Det här borde tutas in i skallen på alla unga idrottsutövare, i stället för att de kollar på Instagram hurdana magrutor Therese Johaug har, eller hur många grässtrån någon fitnessbloggare äter till lunch. Svårt att säga kommer Østberg alls tillbaka till sin gamla nivå.
Tror det blir ett maktskifte på damsidan. Sverige har mer talang. Inte bara Karlsson, utan Ebba Andersson och Linn Svahn och Jonna Sundling och flera andra. Norge har förstås Helene Marie Fossesholm.
Finland? Inte många storbegåvningar, men mest handlar det om att göra rätt val med tanke på idrottskarriären, och då tänker jag till exempel på Anita Korvas frivilliga militärtjänst. Rätt val i livet är förstås inte alltid synonymt med rätt val för idrottskarriären.