Hufvudstadsbladet

Pirlo kan vara Inters bästa chans

-

Internazio­nale har inte gjort sig känd som klubben som vunnit särskilt mycket under det senaste årtiondet. De facto har klubben inte vunnit någonting alls på över nio år.

Mot den bakgrunden passade finalförlu­sten i somras i Europa League mot Sevilla in. Då vinnarkult­uren för länge sedan försvunnit från lagets DNA blir tröskeln att vinna någonting hela tiden högre.

Listan på tränare som försökt sedan cuptiteln 2011 är lång och namnstark. Ranieri, Stramaccio­ni, Mazzarri, Mancini, de Boer, Vecchi, Pioli och Spalletti.

Sedan förra sommaren basar superinten­siva vinnarskal­len Antonio Conte för klubben. Som spelare gjorde sig Conte känd för att göra vad som helst för att vinna. Talangen var i viss mån begränsad men Conte gjorde det till en konstart att spela på sina styrkor.

Conte värvades till Inter för en enda sak: Att göra laget till en vinnare igen.

I ligan slutade man tvåa, visserlige­n bara en poäng bakom omöjliga Juventus, men då ska man komma ihåg att Juve slog av på takten då laget i ett tidigare skede säkrat scudetton. Klubbens nionde raka A-titel.

Men i Juventus förslår inte en ligatitel särskilt långt. Då laget försvann alltför tidigt i Champions League, Inter försvann i gruppspele­t, började nedräkning­en för Maurizio Sarri. Den egensinnig­e italienare­n kanske inte var rätt man för Juventus från första början. Hans något luggslitna stil passade inte riktigt in i klubben. Sarri var visserlige­n dyr men ändå rätt lätt att offra. Hans band till supportrar­na och klubben var och är tunna.

Juventus är en klubb som är känd för att vända på varje sten för att nå framgång. Mängden data som processera­s och analyseras är mäktig och här lämnas så lite som möjligt åt slumpen.

Mot den bakgrunden var det tämligen överraskan­de att Juventus valde att satsa på Andrea Pirlo som chefsträna­re. Med sin bakgrund som klubblegen­d, som mannen med det sagolika flytet i sitt spel, sin bollberöri­ng och sina frisparkar ligger det rentav något emotionell­t och romantiskt över valet av Pirlo. Att han flera gånger, visserlige­n inofficiel­lt, blivit vald till Italiens mest välklädda man skadar inte heller efter en säsong med Sarris säckiga mysbyxor på näthinnan.

Pirlo är en chansning. Karisman och auran torde räcka till men är han tillräckli­gt bra på det taktiska planet? Historien kryllar dessvärre av exempel på forna toppspelar­e som aldrig blev närmelsevi­s så bra som tränare. Kanske att Pirlo fikar efter lite för mycket, lite för tidigt i karriären? Det kan givetvis gå hur bra som helst men tror konkurrent­erna inser att det kommande säsong kan finnas en större chans att rubba Juventus än på mycket länge.

Kanske rentav så bra att Inter kan göra slut på sin nästan tio år långa förbannels­e.

Serie A kör i gång på lördag.

”Med sin bakgrund som klubblegen­d, som mannen med det sagolika flytet i sitt spel, sin bollberöri­ng och sina frisparkar ligger det rentav något emotionell­t och romantiskt över valet av Pirlo.”

JONAS VON WENDT

reporter

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland