❞ Den som känner Danmark vet att debattkulturen är annorlunda än till exempel i det politiskt korrekta Sverige. Det finns en dansk chauvinism, en sorts godkänd grabbkultur, som är svår att tänka sig i resten av Norden, möjligen med undantag av Finland.

Det är inte bara coronaepidemin som står på randen till en andra våg i Danmark. Också metoo har blossat upp igen, med utrikesminister Jeppe Kofod som chanslöst epicentrum.

En efter en träder de fram, kvinnorna i Borgen. Politiker från alla partier vittnar om sextrakasserier från maktens män och berättelserna bildar ett narrativ vi känner alltför väl från de senaste årens metoo-debatt.

När jag lyssnar på kvinnorna blir jag både förvånad och beklämd: Vad gjorde Danmark åren 2017–2018 när metoodiskussionerna pågick som hetast?

Det var i oktober 2017 som den amerikanska skådespelaren Alyssa Milano använde hashtaggen metoo för första gången för att fästa uppmärksamhet vid omfattningen av sextrakasserierna. Resten vet vi, metoo spred sig som en löpeld.

Men inte till Danmark? Jag googlar och ser att jo, visst nådde debatten hit också. Men ändå på ett lite annat sätt. Medan offren i andra länder trätt fram med namn och bild samtidigt som de namngett förövarna har det inte skett i samma utsträckning i Danmark.

Inför kvinnodagen 2018 skrev tidningen Politiken att metoo-rörelsen har förändrat Danmark för alltid.

– Samtidigt har metoo bara börjat i Danmark. Det går långsammare än i många andra länder, sade Bjarke Oxlund, då ledare för Institutet för Mänskliga rättigheter, nu professor i antropologi vid Köpenhamns universitet.

Varför är det så? Den som känner Danmark vet att debattkulturen är annorlunda än till exempel i det politiskt korrekta Sverige. Det finns en dansk chauvinism, en sorts godkänd grabbkultur, som är svår att tänka sig i resten av Norden, möjligen med undantag av Finland. Eller är jag bara fördomsfull? Nej, Anette Borchorst, professor vid Aalborg universitet och forskare inom jämställdhet och kön, bekräftar bilden. Till Politiken säger hon att Danmark länge har varit det land i Europa där färst människor anser att könsdiskriminering är någonting utbrett. En majoritet av danskarna tycker inte heller att man behöver jobba aktivt för mer jämställdhet mellan könen.

Jag ringer upp Aalborgprofessorn och frågar hur hon ser på debatten i dag.

– Den är mycket bredare och mer intensiv. Bara den senaste veckan har jag talat med närmare 30 journalister, säger hon med iver i rösten.

Det finns en markant skillnad på debatten nu och för två år sedan:

– Förekommer sextrakasserier eller inte? Det var frågeställningen för två år sedan men ingen ifrågasätter det längre. Danmark har tagit steget vidare.

De maktens män i den danska riksdagen, Christiansborg, som de kvinnliga politikerna nu anklagar för trakasserier har ändå inte namngetts. Samma gäller de trakasserande mediechefer på TV2 och Danmarks Radio som danskarna nu vet att finns men inte vem de är.

När den populära programledaren Sofie Linde startade denna andra metoovåg i Danmark var det genom att hänga ut en TV2-chef men utan att avslöja vem.

– Du vet själv vem du är, sade hon i direktsändning.

Professor Anette Borchorst anser att det är bra att männen inte namnges. Fokus hålls då på rätt sak, det vill säga strukturer och könsmaktsordning, i stället för på person. Det blir inte samma häxjakt som i Sverige.

– Sofie Linde har fått kritik för att hon inte avslöjat vilken chef det handlar om, men tack vare det har vi fått en mycket bredare debatt, säger Borchorst.

En som däremot hängs ut med namn är utrikesministern Jeppe Kofod. Det gäller en gammal sexaffär som nu hamnat i rubrikerna igen. Kofod var år 2008 en 34-årig stjärna inom dansk socialdemokrati som gästföreläste på en kongress för unga sossar – och avrundade med att ha sex med en 15-åring flicka senare på kvällen. Det var inte olagligt men det blev en offentlig byktvätt den gången, och Kofod bad om ursäkt och tog på sig hela ansvaret. En ursäkt som han för övrigt förnyade i tv-nyheterna i torsdags. Han blev också av med alla sina uppdrag 2008 men är nu tillbaka och dessutom på toppen av sin karriär.

– Kofod är en historia som inte hör hemma i metoo-debatten, anser professor Anette Borchorst. Man blandar ihop äpplen och päron.

Statsminister Mette Frederiksen har hittills sagt att hon har förtroende för sin utrikesminister men situationen kan fort bli ohållbar.

Äpplen eller päron – Danmark har nog en bit kvar än.

”Det finns en dansk chauvinism, en sorts godkänd grabbkultur, som är svår att tänka sig i resten av Norden, möjligen med undantag av Finland.”

MUNSKYDD Per-Erik Johnsson frågar (HBL Debatt 16.9) ifall använda munskydd är farligt avfall. Använda engångsmunskydd, handskar och övriga skydd hör hemma i blandavfallet. Soppåsen med de använda skydden ska tillslutas ordentligt innan den förs till fastighetens avfallskärl.

Blandavfallet hamnar inte längre i dagens läge på soptippen, utan det bränns till energi i ett avfallskraftverk. Där orsakar det inte längre någon smittorisk för omgivningen.