Värdelösa raggningstips till ockerpris
Dokumentären The pickup game ger insyn i en unken business präglad av inpyrd sexism där män plockas på pengar för att lära sig få kvinnor i säng.
The pickup game
★★★☆☆
Yle Arenan och Yle TV2 tisdag 22.9 kl. 22.15 och onsdag 23.9 kl. 22.00. Regi: Barnaby O’Connor och Matthew O’Connor.
Yles Docventures fortsätter duka fram dokumentärer om spektakulära och chockerande ämnen. Den här veckan handlar det om dokumentären The pickup game (2019) om en bransch som nog många inte känner till att ens existerar.
På svenska kunde man kalla ledarna för den kursverksamhet som det är fråga om för raggningscoacher, till skillnad från dejtingcoacher som ju också finns. Raggningscoacher är självutnämnda alfahannar som ger andra män grabbiga tips och råd om hur kvinnor fås i säng. Det är erövrandet som är målet, inte att få en relation. Det behöver förstås inte i sig läggas något moraliskt fördömande i det, om det inte vore för att kvinnosynen som anas bakom stinker rutten fisk.
Få henne i säng
Det hela går nämligen ut på att lära sig manipulera kvinnor, dessa väsensskilda varelser och objekt, till sex. Exempelvis ges männen rådet att vara alfa, göra henne osäker – var inte för angelägen, ge tvetydiga komplimanger som lika gärna kan tolkas som förolämpningar, lyder ett av råden. Typ: ”jag gillar hur du doftar, det får mig att tänka på min mormor”. Vem blir inte knäsvag av att få sådant viskat i sitt öra?
Som en avkodning av det sociala spelet kan detta säkert ha sina poänger – möjligen – men när tipsen börjar handla om hur man får kvinnor att gå med på saker de är motvilliga till blir det etiskt problematiskt. Till exempel lärs våldtäktsmannens favoritföreställning ut som en sanning: hon säger nej, men vill egentligen. Föga överraskande finns det coacher som är dömda för sexbrott, begånget i grupp dessutom.
Jaga kvinnor på stan
Dokumentären belyser en bisarr bransch med ett i grunden sorgligt och destruktivt mansideal. Bisarra – och lite obehagliga – är scenerna som visar coacherna och deras lärpojkar ute på fältet. Nattklubbsmiljön kan väl förvisso betraktas som ett rimligt ställe att öva sig på, en arena där människor träffas och knyter kontakter. Men detta springande på stan för att prata med vilt främman
de kvinnor som går förbi kan nog av många som utsätts uppfattas som obehagligt, eller i alla fall högst påträngande.
I en scen visas hur en av kursdeltagarna lägger armen om en okänd kvinna på gatan, ett tips från coachen naturligtvis. Den gången går det visserligen obegripligt nog bra – han får följa med henne och väninnan på lunch, men många hade nog blivit högst obekväma av att plötsligt få en främmande mansarm kring sina axlar.
Ensamma får sammanhang
Än en gång handlar det alltså om att profitera på människans tillkortakommanden och osäkerhet; i det här fallet är det män som plockas på pengar. Enligt dokumentären är deltagarna inte sällan män med problem med sociala kontakter i allmänhet, inte bara med det motsatta könet. På de här kurserna får de ett sammanhang, en tillhörighet, men tyvärr hjälper det som lärs ut knappast någon att skapa djupare relationer.
Kulten kring coacherna tillskrivs rent sektliknande drag, och här går tankarna till en annan aktuell dokumentär om ett liknande ämne, dokumentärserien The vow på HBO som HBL skrivit om tidigare i höst. Den handlar i och för sig om kurser i personlig utveckling, men också där utgjorde sexbrott ett slags bottenslam i häxbrygden.
The pickup game klär av en girig och cynisk bransch. Raggningscoacher och -kurser löser knappast några problem, de gör bara ensamma män fattigare.