Träffpunkt Norra kajen
Jörn Donners sista text handlar om brodern och om släktgården, Donnerska huset i Kronohagen. – Det här var det enda varaktiga i hans liv, säger sonen Rafael Donner.
Donnerska huset vid Norra kajen 12 i Helsingfors har, sedan det stod klart 1890, härbärgerat flera medlemmar av ätten Donner. Men det har också varit en viktig mötesplats.
Kasper Kepsu har skrivit en färsk historik över Donnerska huset. Redaktörer för verket är Jörn Donner och hans son Rafael Donner.
Pappa och hans slott, lyder rubriken på den text Rafael Donner skrivit om sin berömde far, Jörn Donner. Texten handlar om Jörn Donners relation till Donnerska huset – fastigheten i Kronohagen där han växte upp och där han hade sitt kontor och bibliotek i nästan 60 år.
Här skrev Jörn Donner merparten av sina böcker, manus, debattartiklar och recensioner och här författade han också sin sista text, bara en dryg månad innan han avled i januari 2020.
Texten handlar om brodern, emeritusprofessor Joakim Donner. Han är den som bott längst i Donnerska huset.
– Pappa var trött och skröplig så det är fint att texten blev gjord, säger Rafael Donner.
Porträttet av Joakim Donner ingår i boken Huset vid kajen, Donnerska huset, Helsingfors och Finland. Jörn Donner var en av initiativtagarna till verket men avled mitt i projektet. Hans arbete övertogs av sonen Rafael Donner.
I boken möter vi kända personer ur ätten Donner, bland dem senatorn och professorn Otto Donner (1835–1909). och hans son Kai Donner (1888–1935). Jörn Donner (1933– 2020) var Kai Donners yngste son.
Men boken handlar också om Finlands historia, Helsingfors och om hur medlemmar av ätten Donner inverkade på historiens gång.
Träffpunkt Norra kajen
”Herrar hos Otto”, noterade Otto Donners andra hustru Minette Donner (1848–1922) i sin dagbok i oktober 1905. Några veckor senare bröt storstrejken ut.
Otto och Kai Donners betydelse för den politiska utvecklingen i Finland liksom de sammankomster som förekom i det Donnerska huset lyfts fram av bokens författare, historikern Kasper Kepsu.
Enligt Kepsu påverkade Otto och Kai Donners agerande den politiska utvecklingen i Finland.
– Absolut. Det gäller särskilt den första förryskningsperioden kring 1904–05. Då fungerade Norra kajen 12 som en viktig mötesplats, säger Kasper Kepsu.
– Under Jörn Donners tid fick Norra kajen 12 en viktig roll som kulturell mötesplats. Det verkar som om nästan alla i det kulturella Finland har suttit vid det stora bordet i biblioteket och diskuterat med Jörn.
Kasper Kepsu är specialiserad på 1600-talet och säger att arbetet med boken om Donnerska huset erbjöd spännande omväxling, i synnerhet som han alltid intresserat sig för Helsingfors historia.
Vad förvånade dig under arbetet med Huset vid kajen?
– Jag hade en stereotyp tanke om att linjen mellan fennomaner och svekomaner var strikt men så var det inte. Otto Donner representerade en liberal fennomani som uppskattade och ville bevara det svenska arvet samtidigt som man ville förbättra finskans ställning.
Kai Donner var äldste son till Otto och Minette Donner och är känd för dels sina strapatsrika expeditioner till Sibirien, dels för sin okuvliga högerlinje.
Också Kai Donner försökte påverka den politiska utvecklingen i Finland från sitt arbetsrum på Norra kajen.
– Viktigast för Kai Donner var antibolsjevismen. Han uppfattade sig knappast som fascist men såg Gustaf Mannerheim som den säkraste garanten mot bolsjevismen, säger Kasper Kepsu.
– Kai Donner gillade inte det parlamentariska styret i Finland efter självständigheten. Han hade hellre sett ett auktoritärt styre. Men under sina senare år tog han ett steg tillbaka och blev mer moderat.
Driftiga Minette
Minette Donner skrev flitigt dagbok och hennes anteckningar har varit värdefulla under arbetet med Huset vid kajen.
Under inbördeskriget 1918 följde Minette Donner med striderna från hemmet på Norra kajen. Hon skrev om rädslan och oron och såg ”en bomb falla ner helt nära kajen här utanför” den 12 april.
När Minette Donner i maj 1918 fick återse sin äldste son Kai efter två år fylldes hon av glädje och lättnad. ”Vad jag då kände kan ej skrifvas.”
Hurdan var Minette?
– Minette var driftig och energisk. Hon fick saker till stånd och var, i likhet med Otto, diplomatisk. Hon brände inga broar, säger Kasper Kepsu.
Minette Donner, född Munck, kom från en rik familj och hennes pengar behövdes när nyrenässansfastigheten på Norra kajen skulle byggas.
Huset stod klart 1890 och var ett av de sista nyrenässanshus som byggdes i Helsingfors.
Fastigheten representerar en nyrenässans som är kopplad till det finska. Den är kargare och enklare än nyrenässanshus på kontinenten och de fastigheter som ritades av Theodor Höijer, säger Kasper Kepsu.
Herrskap och tjänstefolk
Familjerna som bodde på Norra kajen 12 var borgerliga och barnrika. Fruarna basade över en stab av tjänstefolk men ansvarade för att alla sysslor blev gjorda. Greta Donner (1890–1955), som var gift med Kai Donner, fick sex barn och tvingades tidigt ge upp planerna på att utöva det yrke hon hade utbildats till, läkaryrket.
❞ Jag hade velat träffa min farmor Greta. Kvinnorna i släkten Donner är svårare att greppa än männen, det finns ont om material om dem.
Pauline von Bonsdorff skriver om sin mormor Greta Donner att ”hon skulle se till att det fanns helt och rent linne och kläder, att det sys, lappas, tvättas, städas, eldas i kakelugnar, inreds, hålls i skick, att tidtabellerna håller, och rätt antal personer serveras måltider, och kaffe, matvaror beställs från landet eller inköps, bestäms vad som ska ätas, skaffas, lagas, vem anställas, instrueras, berömmas och bannas. Därtill umgås och konverseras. Sist men inte minst barnen som hon ser som sin viktigaste uppgift.”
– Jag hade velat träffa min farmor Greta, säger Rafael Donner. Kvinnorna i släkten Donner är svårare att greppa än männen, det finns ont om material om dem.
Kai och Greta Donner hade en husa, en barnsköterska och en köksa som tjänstefolk. Långvarigast av dem blev Olga Puttonen.
”Ju finare herre, desto lättare”, konstaterade Olga Puttonen på tal om alla de gäster hon hjälpte av och på med ytterplaggen.
Olga Puttonen var husa och familjens yngste son, Jörn Donner, hade en särskild plats i hennes hjärta. ”Olgan oma Jörni” (Olgas egen Jörn) brukade hon säga. Jörn Donner har beskrivit hennes uppfostran som järnhård men besvarade uppenbarligen de varma känslorna. När Olga Puttonen hade gått i pension och bodde i en lägenhet, köpt åt henne av Birgitta von Bonsdorff, hälsade han regelbundet på och bevistade även begravningen.