De är inte riktigt kloka, ryssarna
Why don’t you just die är en blodig svart komedi med sorglöst perverterad galghumor. Visuellt är det rikt och generöst och i termer av berättartekniska finter ett veritabelt ymnighetshorn. Skitkul, men inte för alla!
KOMEDI/DRAMA/THRILLER
Why don’t you just die
★★★★☆
Regi och manus: Kirill Sokolov. Foto: Dmitry Ulyukaev. I rollerna: Alexander Kuznetsov, Vitali Khayev, Evgeniya Kregzhde. 98 min. F18
Ingen har sagt att det skulle vara lätt att för första gången konfronteras med en potentiell svärfar. Å andra sidan, jämfört med ryska Matvej (Alexander Kuznetsov) har de flesta kommit lätt undan.
Talande är att killen ringer på dörrklockan med en hammare i högsta hugg, med mord i blicken. Ja, det vill säga tills det framgår att pappa Andrej (Vitali Khayev), en minst sagt skräckinjagande gestalt, inte är ensam hemma.
Han har sällskap av sin hustru (Yelena Shevchenko) som vänligt undrar ifall Matvej vill ha kaffe eller te? Andrej, den härdade polismannen, är betydligt mera reserverad och sedan är det endast en tidsfråga innan han anar oråd och hagelbössan åker fram. Råkurr!
Så har Kirill Sokolov, regissören och manusförfattaren bakom Why don’t you just die (Papa, sdohni), presenterat sig. Och det är ett presentkort som heter duga, en film som befinner sig på solårs avstånd från den tunga, meditativa ryska filmtraditionen.
Här får Tarkovskij et consortes stryka på foten till förmån för helt andra influenser, såsom den unge Quentin Tarantino och Peter Jackson junior, kanske med ett stänk Danny Boyle och Trainspotting därtill.
I klartext: slutresultatet är inte så lite blodigt och till det kommer blinkningar och slängar som stavar till svart komedi och sorglöst perverterad galghumor.
Ett smärre fyrverkeri
Men med det inte sagt att Sokolov skulle vara blott valpig och oborstad, berättarmässigt prepubertal (som så många kolleger i de här kvarteren). Visuellt är filmen rik och generös och i termer av berättartekniska finter är detta ett veritabelt ymnighetshorn.
Knappast blir det sämre av att Sokolov med jämna mellanrum backar bandet och fördjupar historien och karaktärerna. I det skedet kommer även dottern Olya (Evgeniya Kregzhde) liksom Andrejs poliskollega Jevgenij (Mikhail Gorevoy) in i bilden – vilket gör att det om möjligt blir ännu stökigare.
Och trots att det är lätt att spåra Kirill Sokolovs förebilder är detta till syvende och sist en mycket rysk film. Förutom att korruptionen antar intergalaktiska proportioner – såväl på det personliga som på det polisiära planet – är inramningen även i övrigt lokal (och lite old school).
När Andrej klipper till Matvej med en tv-apparat är det fråga om en tjock-tv som garanterat gör ont. Och när Andrej sedan ska dra efter andan sitter det bra med en tugga prickig korv.
Filmens soundtrack är ett stycke för sig: en mix av spagettivästerntongångar och schlagerörhängen med Alla Pugatjova-vibbar. Skitkul, inte för var smak.