■ Analys: Munskydden har blivit politisk symbolfråga
Samlingspartiet vill fälla omsorgsminister Krista Kiuru (SDP). Statsministern har anklagats för lögner. Munskydden verkar också i den finländska debatten ha blivit en politisk symbolfråga. De argument som projiceras mot varandra är ibland olika delar av p
Samlingspartiet vill rösta om att fälla omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) för hur epidemin skötts, särskilt kommunikationen.
Klagomålen på kommunikationen är många, och det finns fog för kritik. Inte ens alla ministrar har kunnat dölja sin frustration alla gånger, då uttalanden dyker upp överraskande eller i luddig form.
Allra mest härjar ändå nu den nymornade debatten om munskydden, trots att vi har rekommendationer i kraft. Det handlar om varför en rekommendation inte kom tidigare, om regeringen har politiserat frågan – eller rentav ljugit om sina motiv, vilket Jussi Halla-aho (Sannf) hävdar.
Men frågan tycks erbjuda en lämplig politisk projektionsduk för alla, också oppositionen. I bakgrundsmaterialet i munskyddsfrågan finns så många komponenter att den som vill plocka en vinkel som passar en själv kan göra det. Några exempel följer här nedan.
De synliga och konkreta munskydden har också världen över, som i USA:s presidentvalskampanj, fått en lättuggad symbolstatus framför andra ämnen.
Beskyllningen om lögn och politisk styrning kom efter frågetimmen i torsdags, då statsminister Sanna Marin (SDP) motiverade linjen i våras med att det rådde brist på munskydd på marknaden. Hon menade att det hade varit oansvarigt att rekommendera något som alla inte kan köpa.
Oppositionen upplevde att hon bytt motivering, då det tidigare talats om osäkra vetenskapliga belägg. Det stämmer inte – Marin har redan i maj framfört att en av orsakerna till en utebliven rekommendation var att det inte fanns tillräcklig tillgång på kirurgiska munskydd.
Att tillgången ska tas i beaktande kom från WHO:s rekommendationer och europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC:s dito från april: ”Det är i dag dålig tillgång på medicinska munskydd. Med tanke på den press hälso- och sjukvårdssystemen står under i dagsläget ska sjukvårdspersonalens användning av medicinska munskydd prioriteras och värnas.” (ECDC 9.4.2020).
En rekommendation hade alltså kunnat gälla enbart textilskydd. De som efterlyst en sådan rekommendation har också hänvisat till WHO:s och ECDC:s rekommendation. Det stämmer: på våren sade båda instanser att användning av munskydd i samhället kan övervägas, ”i synnerhet vid besök i slutna utrymmen där många människor rör sig (...)”
Men från samma papper kommer också de aber och problem som framfördes av en del experter. Utöver bristen på tillgång varnas det för risken att munskydden används fel när man rör dem, för kontaminerade munskydd och ”en falsk känsla av säkerhet”.
Både ECDC och WHO skriver att ”användning av munskydd i samhället ska endast betraktas som en kompletterande åtgärd och inte som ersättning för etablerade förebyggande åtgärder, t.ex. fysisk distansering (...)”.
Samlingspartiet kom i fredags med en grav beskyllning om att regeringen och Social- och hälsovårdsministeriet ska ha utfört politisk styrning över utredningen om munskydd i somras, som kom fram till att nyttan är liten. Emeritusprofessor Marjukka Mäkelä, som står bakom utredningen, har bestridit det.
Desto mer konkreta belägg framförs inte, men kritiken tar fasta på att regeringen samtidigt ”vände ryggen till sig egen vetenskapspanel” som kom till en annan slutsats. Regeringen hade i juni fått en rapport från den vetenskapspanel som skulle utreda den finländska så kallade hybridstrategin. Den rapporten stödde munskydd också för friska medborgare, särskilt i risksituationer där man inte kan hålla avstånd.
Varför kom det då inte en rekommendation i somras?
En förklaring regeringen har gett var att åtgärderna inte får effekt om de kommer vid fel tidpunkt, till exempel när smittspridningen är låg, som den var på sommaren.
Det här argumentet hittas faktiskt också i vetenskapspanelens rapport – samma rapport som förordade munskydden men tre sidor senare.
Där beskrivs ett fenomen som kallas ”prevetionsparadoxen”: Folk tar inte till sig åtgärder om smittoläget är lågt och de inte upplevs som nödvändiga.
”Rätt tidpunkt för åtgärderna, information om motiveringen och hänsyn till det regionala läget torde vara förutsättningar för hög följsamhet.”
Förtroendeomröstningen om Krista Kiuru sker på onsdag.
I bakgrundsmaterialet i munskyddsfrågan finns så många komponenter att den som vill plocka en vinkel som passar en själv kan göra det.