Danmark har fått sin egen järnlady

Det politiska året i Danmark inleds med en svingad järnnäve i utlänningspolitiken, skriver biträdande chefredaktör Lena Skogberg.

Den svarta Rolls-Roycen bromsar in framför Christiansborg. Dörren öppnas och drottning Margrethe stiger ur. Hon välkomnas med en vacker bukett i rodnande höstfärger.

Ännu en svart bil dyker upp, med kronprinsparet Frederik och Mary. Och ännu en, med drottningens lillasyster, prinsessan Benedikte.

Det är den första tisdagen i oktober och det danska parlamentet, folketinget, inleder sitt politiska år. Det sker med linjetal av statsminister Mette Frederiksen (S).

För en finländsk åhörare, van vid talen i Granitborgen, är den danska statsministerns tal annorlunda på ett halsbrytande sätt. Hon talar om klimatpolitiken, coronaepidemin och ekonomin. Men det som verkligen bränner till är det hon säger om utlänningspolitiken.

– Den gamla tidens utlänningspolitik var fel, så enkelt är det, slår hon fast utan att blinka.

Hon berättar om ett besök i ett utsatt bostadsområde där invandrarunga håller grannskapet i skräck.

”En kvinna tog ordet. Hon var mycket förargad. Varför? Jo, hon tycker att reglerna är alldeles för slappa. Varför tar ni inte bara utkomststödet av dem som bråkar? frågade hon.”

Statsministern säger att hon förstår frustrationen eftersom otryggheten har fått lov att slå rot på alltför många ställen.

”Ska vi acceptera att det finns ställen i Danmark där folk är rädda för att gå ut? Där invånarna känner sig otrygga på hemväg från jobbet? Eller oroar sig för att skicka ut barnen för att leka?”

Hon svarar själv på sina frågor: ”Aldrig i livet ska vi acceptera det. Vi kan ändra på det – och vi ska ändra på det. Det kräver att vi talar om sakerna som de är – och får med nyanserna.”

Mette Frederiksen leder en minoritetsregering som behöver stöd för sina lagförslag. I klimatpolitiken blickar hon vänsterut men i utlänningspolitiken friar hon till såväl populistpartiet Dansk folkeparti som det största oppositionspartiet Venstre (som namnet till trots är ett borgerligt parti) plus ytterligare några konservativa partier.

”I utsatta bostadsområden begår en procent av invånarna nästan hälften av kriminaliteten. På det sättet handlar det om ett vi mot dem. Men inte vita mot bruna, inte unga mot äldre, inte Köpenhamn mot provinsen – eller andra falska motsättningar. Utan mellan oss som vill ha trygghet, anständighet, demokrati, jämställdhet och frihet – och dem som vill det rakt motsatta”, säger hon och applåderas av högerpartierna som tävlar om att ta

”För en finländsk åhörare, van vid talen i Granitborgen, är den danska statsministerns tal annorlunda på ett halsbrytande sätt.”

LENA SKOGBERG

Biträdande ansvarig utigivare

åt sig äran för förslagen. ”Hon har lyssnat på oss”, säger de.

På vänsterkanten, men också i juristkretsar, är man närmast chockad över förslagen.

Vad är det då hon föreslår när hon svingar järnnäven?

Ett exempel: Polisen ska få rätt att förbjuda unga invandrarkillar att leva rövare på till exempel tågstationer. Om det inte hjälper ska polisen få utfärda höga böter, och hjälper inte det heller vankas fängelse i 30 dagar.

Det förslag som väcker mest känslor är ändå rätten för polisen att på plats och ställe konfiskera dyra klockor, jackor, guldkedjor och mobiltelefoner.

”Vi ger polisen mer muskler. Samtidigt sänder vi en signal till orosmakarna och deras föräldrar som inte kan missförstås”, säger statsministern.

Uppe på den kungliga läktaren sitter drottningen och lyssnar.

Statsministern kommer in på asylpolitiken i Europa och låter nästan som Viktor Orbán i Ungern när hon säger att ”vi vill att asylärendena ska behandlas i tredje land, och inte i Danmark”.

”Många har sagt att det är orealistiskt och inte låter sig göras. Men också här gäller att politik gör skillnad. Regeringen kommer att lägga fram ett lagförslag som gör det möjligt för oss att överföra asylärendena till länder utanför Europa – och därmed göra Danmark redo för ett nytt asylsystem.”

Inför valet lovade Mette Frederiksen en fortsatt stram utlänningspolitik. På det sättet gör hon nu bara det hon lovat.

Det är ändå märkligt att höra en nordisk socialdemokrat lägga ut texten som hon gör.

Danmark har definitivt fått sin egen järnlady – av det mer oväntade slaget.