Ensidigt men inte onyanserat om eutanasi
Med rätt att dö är en välgjord och stundtals upprörande dokumentärserie. Även om de som är emot eutanasi inte får komma till tals med sina bästa argument, skymtar ändå ämnets komplexitet och problematik via dem som medverkar.
6 delar Yle Arenan och Yle Fem från måndag 12.10 kl. 19.00, repris tisdagar kl. 10.30 och torsdagar kl. 8.00. (Serien recenseras i sin helhet.) Av Jan-Olof Svarvar och Maria Holmberg.
Dödshjälp är ett svårt ämne, och hittills är det få länder som valt att slå in på denna väg. Men faktum är att opinionen i samhället verkar bli allt starkare för att människan ska ha rätt att besluta över sin egen död.
Jan-Olof Svarvar och Maria Holmberg har i ännu ett samarbete producerat dokumentärserien Med rätt att dö, som kan ses som ett inlägg i den här debatten. Det är en serie som väcker starka känslor och som nog kan komma att röra upp diskussion om ämnet. Den går rakt på kärnan och smärtpunkten genom att handla om de svårt sjuka och döende människor som vill ha denna rätt att dö innan livet blir för plågsamt – och ovärdigt.
Sjuka som vill dö
Inga i Österbotten är en av dem, en kvinna mitt i livet som är döende i cancer. Men hon bor i ett land där eutanasi inte är tillåtet. I stället vänder serien blicken mot Nederländerna, ett av få länder där eutanasi är lagligt. Albert i Amsterdam är döende i en hjärntumör och beviljas dödshjälp. Hans fru vill ha honom kvar hos sig en vecka till, men han har bestämt sig. Via Albert följer serien ingående och intimt hur processen kan gå till i Nederländerna.
Ett annat perspektiv ges via fyrtioåriga Maia i New Mexico, USA, som vill dö innan hennes MS gör henne till en ”grönsak”, ett tillstånd hon ser som ovärdigt. Hennes fall påminner om att en önskan att dö också kan handla om pengar, om att inte ha råd med att som sjuk bli tryggt och värdigt omhändertagen. Hon medger dessutom att om hon haft en kärleksfull familj omkring sig skulle hon förmodligen också vilja leva längre. Som ytterligare en anledning till att hon vill dö anger hon skammen över att hennes pappa betalat så mycket pengar för hennes utbildning, som gett henne ett yrke hon inte längre kan utöva. Få kan väl tycka att någon ska behöva dö av sådana anledningar.
Det handlar alltså om rädsla, för en plågsam och ångestfylld död, för att hamna i ett hjälplöst tillstånd. Alla hade de velat fortsätta leva, egentligen.
Hjälper andra att dö
I serien medverkar dessutom två personer som verkställer människors önskan att dö. Philip Nitschke är en läkare i Nederländerna som uppfunnit ett slags tillsluten kista, kallad Sarco, utrustad med teknik där människor kan ta livet av sig själva – utan att någon annan aktivt behöver hjälpa till. Han går så långt att han tycker att alla ska ha rätt att dö om de vill, även en deprimerad och i övrigt fullt frisk 21-åring. Det är allas rätt och fria val, som han ser det. Han reser till Finland för att undersöka de juridiska möjligheterna att sälja in sin uppfinning här.
Ruedi Habegger hjälper människor att begå assisterat självmord på sin klinik i Schweiz. Han frågar sig varför vi gett djur denna möjlighet, men inte människor – en fråga som i sig kan sägas innehålla ett av motargumenten mot eutanasi.
Ensidigt men inte onyanserat
Det är en välgjord och stundtals upprörande serie, ensidig måhända, men inte onyanserad. Även om de som är emot eutanasi inte får komma till tals med sina bästa argument, skymtar ändå ämnets komplexitet och problematik via dem som medverkar.
Här finns djupt berörande scener, som också säger något om dokumentmakarnas förmåga att bygga upp förtroende. Vi får se människor dö genom eutanasi, en fridfull död, de somnar bara in efter en injektion. I Schweiz får vi se ett äldre par dö tillsammans – det är tillåtet efter att en läkare gett sitt godkännande. De sätter själva i gång droppet som gör att de somnar in liggande bredvid varandra i en dubbelsäng. Kvinnan har ingen dödlig fysisk sjukdom, hon är bara djupt deprimerad över att förlora sin man. Däremot verkar det vara fråga en rekonstruktion då en anonym finsk man, som medverkar i serien, filmar sin ALSsjuka frus självmord – där hade det för undvikande av förvirring kunnat framgå tydligare att det är fråga om en iscensättning.
En av många frågor som serien väcker är möjligheten till en skonsam död i dag? Hur befogad är rädslan för lidande? Hur effektiv är den smärtlindring som finns att erbjuda?
Men det kan kanske tas i den efterföljande diskussionen. För den måste tas, om så som en följd av den här serien, eller som ett svar på en allt starkare opinion i samhället.
Serien visar att så enkelt som att varje människa har rätt att besluta om sin död är det inte.
Men så enkelt som att säga att det här får du inte önska dig är det inte heller.