Reformen får inte beredas bakom stängda dörrar
SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN Finlands regering håller för tillfället på med en över 20 miljarder euros reform av social- och hälsovården – i praktiken helt i skydd från offentligheten. Så här har det varit ända sedan början av regeringsperioden. För reformen centrala parter som kommuner, organisationer, företag eller näringslivet i ett vidare perspektiv har i själva verket över huvud taget inte hörts. Konsekvenserna av reformen är trots allt omfattande och ytterst långtgående, därför borde de noggrant utvärderas redan innan lagförslaget överlämnas till riksdagen för behandling.
Under remissrundan begärdes inte svar från ett enda företag i social- och hälsovårdsbranschen, trots att deras affärsverksamhet i regeringens förslag begränsas betydligt. Som branschorganisation är Välmåendebranschen Hali rf inte en aktör som påverkas direkt av lagförslaget. Därför kan ett remissvar från Hali inte ersätta företagens egna utlåtanden.
Efter att remisstiden tagit slut drog sig regeringen tillbaka för att bakom stängda dörrar förhandla om en överenskommelse, utan att det över huvud taget gavs möjlighet att utvärdera den remissrespons som utgör grund för förhandlingarna. Någon sammanfattning av remissresponsen har inte offentliggjorts. Ministeriet svarade Hali då det senast torsdagen den 8 oktober tillfrågades att responsen publiceras ”under oktober månad”.
Hali har gått igenom samtliga utlåtanden som getts om lagförslaget. Responsen är, med all orsak, mycket kritisk. Över hälften av remisssvaren kritiserar till exempel begränsningarna av inköp av tjänster, många anser heller inte att förutsättningarna för organisationernas verksamhet uppfylls. Det är ändå mycket oklart på vilket sätt regeringen har för avsikt att beakta den kritiska remissresponsen i sin slutliga utformning av propositionen. I ett demokratiskt samhälle kan man inte bereda en betydande lagstiftningsreform på det här sättet. Regeringens egen kommunikationsstrategi lyder ”regeringen kommunicerar öppet och transparent om beredning och beslutsfattande” och ”regeringen förbinder sig i all lagberedning till att göra informationsbaserad politik och systematisk konsekvensbedömning”.
Riksdagens grundlagsutskott framförde nyligen kritik angående riksdagens tillgång till information vid beredningen av social- och hälsovårdsreformen under den förra valperioden. Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande bland annat att riksdagens rätt till information är ”statsrådets och ministeriernas aktiva skyldighet” som förutsätter ”eget initiativ och ett proaktivt tillhandahållande av information som är heltäckande för behandlingen av ärendet”. Upprepas nu samma misstag igen?