Språklagen berättigar till vård på modersmålet
VÅRD I anknytning till referatet (HBL 8.10) av Marainne Mustajokis avhandling ”Språket har betydelse i hälsovården” ett kort inlägg om ett fåtal av många egna erfarenheter och problem.
Speciellt inom hälsovård och bankärenden har jag funnit det viktigt och nödvändigt att kommunicera på det egna modersmålet. Tyvärr har det ofta varit omöjligt. Ett fåtal av de inhemska läkare jag träffat har inte kunnat eller vägrat att kommunicera på svenska.
Grundtexten på Mina kanta-sidor (med åtkomst via internet) är ju enbart på finska och både den kommunala och HUS' servicen fyller i på finska. På Jakobstads sjukhus försågs diagnostexten med svenska översättningar. Dessa kom dock inte in på Mina kanta-sidor (resursbrist och semestertider?), men jag fick dem senare utskrivna på hälsovårdscentralen i Nykarleby.
På grund av långa köer till den kommunala servicen i Esbo anlitade jag en svensk läkare i det kostsamma Terveystalo och fick då också skriftliga utlåtanden på svenska.
Vid besök till stora Jorvs sjukhus har jag olika erfarenheter. Vid ett tillfälle kommunicerade läkaren på min begäran på svenska, men när jag begärde utlåtandet på svenska motsatte sig den åtföljande sjuksköterskan (resursskäl). Då jag insisterade ingrep läkaren och lovade utlåtandet på svenska. Det kom med över en månads försening men med åtföljande andra olägenheter.
Bland den lägre personalen är kunskaperna i svenska dåliga till och med i Helsingfors-Nyland-regionen. I Bolarskog sjukhus blev jag ordentligt näpst av damen bakom disken när jag försökte sköta ärendena på svenska.
Förhandsinformationen om besök med mera kommer ofta enbart från finska. Vid besök i HUS ögonklinik Orton i Helsingfors var alla skyltar och all info på finska. I Iso Omenas hälsovårdscentrals infokiosk kunde expediten inte kommunicera på svenska, men nog på finska och engelska.
I stora, privata Mehiläinens sjukhus var informationen vid anmälningsapparaten på finska och engelska.
Det finska frågeformulär med tätskriven text jag fick förstod jag inte helt och vägrade att skriva under det. För betjäning av riskgrupper hade apoteket i Mattby en separat dörr. Där fanns kortvarigt info också på svenska. Senare fanns information enbart på finska. En ”provisori” som betjänade mig talade enbart finska trots min svenska introduktion. Den påklistrade recept(bruks)information på alla de förpackningar jag senast tagit ut är enbart på finska.
Den nya språklagen (6.6.2003/423) som trädde i kraft 2004 berättigar kunden till service på sitt eget modersmål.