Föreningarnas sak att besluta om begränsningar
Just nu måste idrottsföreningar i praktiken själva avgöra hur de beslutar om frågor som munskydd och storleken på träningsgrupper. Regeringens rekommendation ger riktlinjer, men är inte juridiskt bindande.
På fredagen drog Janne Simojoki och Marko Pajula på sig träningskläderna och klev in i Tölö sporthall i Helsingfors. De är båda nöjda med att gymmet vid Mannerheimvägen fortfarande håller öppet, men är helt beredda på att foga sig i situationen den dag smittläget i staden blir svårare och restriktionerna eventuellt strängare.
Munskydd på gymmet känns ändå som en besvärlig tanke.
– Det skulle vara jobbigt att träna med det, säger Simojoki.
Både han och Pajula är nöjda med att en del av bänkarna för styrketräning är avskiljda från varandra med väggar. De vill vara försiktiga och ta hänsyn för att inte smittas eller sprida smitta.
I en ny rekommendation från i torsdags uttalar sig regeringen om inomhushobbyer där vuxna deltar i grupp. I områden med förhöjt smittläge – det som också kallas accelerationsfas – rekommenderar regeringen att sådan verksamhet avbryts i situationer med hög smittrisk. Verksamheten borde också hela tiden ordnas så att enskilda medlemmar och grupper de facto kan undvika närkontakt med varandra. I praktiken ger det här de enskilda föreningarna utrymme att fatta lokala beslut – det gäller alltså för föreningarna att avgöra om medlemmarna i en yogagrupp, en judogrupp eller ett innebandylag kommer för nära varandra eller inte.
"Inte i bassängen"
Pekka Laitinen, vd för bolaget Urheiluhallit, som driver motionsverksamhet inomhus i åtta olika idrottshallar i Helsingfors, säger att regeringens rekommendationer egentligen inte ändrar de nuvarande rutinerna.
– Men visst tvingas man tolka formuleringarna rätt mycket. Vad räknas som vuxengrupper? Jag utgår från att vi drar gränsen vid att man är myndig. Vad är hög smittrisk? Vi ordnar redan nu verksamheten så att säkerhetsavstånd kan hållas och har minskat gruppstorlekarna med tanke på det.
När det gäller munskydd har Urheiluhallit diskuterat i vilka situationer bolaget önskar att kunderna har dem.
– Vi rekommenderar starkt munskydd i våra allmänna utrymmen och i omklädningsrum, men inte i simbassänger. Det är svårt att simma med munskydd, fast jag har hört att sådana som kunde fungera i simhall just nu utvecklas. För tillfället sägs det att klor tar död på viruset så smittproblemet borde inte finnas i vattnet, säger Laitinen.
Urheiluhallit driver motionslokaler av mycket varierande slag, från simhallar till gym och salar för ledd motion. Regeringens rekommendation är inte juridiskt bindande, men Laitinen säger att bolaget till exempel gärna ser sin egen städpersonal bära munskydd.
– I ledda motionsgrupper är munskydd däremot en knepig fråga eftersom skyddet kan göra det tungt att andas, det kräver att man vänjer sig. Jag som själv har lätta astmatiska symtom kan intyga att munskydd
kan kännas jobbigt för en del.
"Munskydd när det är möjligt"
Urheiluhallit, som Helsingfors stad är majoritetsägare i, strävar normalt efter att ha kring 3 miljoner kundbesök per år i sina motionsanläggningar.
– I år kommer vi på inget vis upp i den siffran, och det är kanske bra nu, men på det hela taget är det inte alls bra om till exempel barn och äldre inte kan motionera. Det orsakar i längden kostnader för social- och hälsovården, säger Laitinen.
På Finlands svenska gymnastikförbund (FSG) säger verksamhetsledaren Barbara Åkerberg att de direktiv om hygien och säkerhetsavstånd som medlemsföreningarna fått tidigare fortfarande gäller.
– Gymnasterna behöver inte bära munskydd när de gympar, däremot när de kommer och går till salar och alltid på publiktillställningar. Vi följer vad Olympiska kommittén säger och rekommenderar munskydd alltid när det är möjligt, säger hon.