En konservativs nödrop
Applebaums lilla bok kan vara värdefull om den läses som en varning inom den målgrupp som kommer att befinna sig i frontlinjen de närmaste åren: Ledarna för de traditionella konservativa partierna i västvärlden.
FACKLITTERATUR
Anne Applebaum
Demokratins skymning Bonniers, 2020
USA-journalisten Anne Applebaum är en välkänd författarinna och en erkänd auktoritet på Östeuropa. I hennes tidigare boktitlar ingår begrepp som gulag, järnridån och holodomor, Stalinsvälten i Ukraina. Hon har aldrig gjort någon hemlighet av sin ideologiska hemvist: Hon är en konservativ skribent av den gamla skolan, anti-kommunist, en moderat republikan från pre-Trumptiden.
Årets bok, Demokratins skymning (Twilight of Democracy) faller in i raden av bekymrade verk om demokratins framtid, med betoning på de auktoritära drag som på sina håll befläckar den konservatism hon tror på. Hennes andra hemland är Polen där hon vistas långa perioder med sin man Radoslaw Sikorski, utrikesminister i Polen 2012 –2016.
Applebaum strukturerar sin oro genom att redovisa för den polarisering hon upplevt sedan en fest i sitt polska hem 1999. Då präglades den intelligentia som där sammanfördes av tron på ett liberalt och öppet europeiskt samhälle. 20 år senare har kanske hälften av de hundra gästerna anammat en närmast reaktionär ideologi och mer eller mindre sagt upp bekantskapen med henne.
Hon vill redovisa för hur detta gått till. Nativism, nostalgi, karriärism, men framför allt användningen av konspirationsteorier, har fört högerreaktionära partier till makten i Polen och Ungern. Den tragiska flygolyckan i Smolensk enade först Polen, men partiet Lag och rättvisa omtolkade den till en allt omfattande konspiration som motiverade utrensningar och ingripanden mot oppositionen och domstolarna.
Applebaum använder anekdoter och personporträtt för att beskriva en liknande process i Ungern. Hon
blir intressant när hon analyserar hur konservativa partier, gamla och nya, i Spanien, Storbritannien och Italien drivit i en högerpopulistisk riktning. Självfallet leder resonemanget till Donald Trump, både som elev hos och som läromästare för europeiska nykonservativa strateger.
Nedslående fakta
Hennes bok har nu publicerats i svensk översättning. Den har fått en omfattande förhandsreklam i alla ledande medier, inklusive i HBL (30.9). Efter läsning av originalet frågade jag mig om Applebaum erbjuder något nytt för försvaret av demokratin? Utöver den personliga touchen och sina breda kontaktytor i ledande konservativa kretsar i London (Boris Johnson), Washington och New York, bjuder hon på nedslående fakta som ändå är rätt välkända.
Hennes slutplädering lyder: ”Det är möjligt att vi redan lever i demokratins skymning, att vår civilisation redan är på väg mot anarki eller tyranni, som antikens filosofer och Amerikas grundlagsfäder fruktade, att en ny generation klerker, förespråkare för illiberala eller auktoritära idéer, kommer till makten under 2000-talet. Att deras världsåskådning, född ur bitterhet, vrede eller djupa messianska drömmar, vinner seger.”
Det är lätt att instämma. Men vilket är hennes motreceptet, vilka är botemedlen? Hon avslutar med citat av äldre, fatalistiska och relativistiska tänkare: Politiska regimer kommer och går, dåliga vanor består; det finns inga mirakelmediciner. Lockelserna bort från demokratins knaggliga väg har alltid funnits, auktoritära trender är svårbemästrade.
Varning
Ändå kan hennes lilla bok vara värdefull om den läses som en varning inom den målgrupp som kommer att befinna sig i frontlinjen de närmaste åren: Ledarna för de traditionella konservativa partierna i västvärlden.
Dessa partier har vanligtvis företrätt en liberal demokratisyn, respekt för ett lagbundet samhälle, maktfördelning och minoritetsskydd. Det är speciellt de här partierna som utmanas från höger. De pressas av populisterna att svara på krav om starka ledare, nationell självhävdelse och front mot socialliberala värderingar.
Applebaum, själv en pålitlig konservativ röst, borde höras när linjeval görs inom dessa partier. Vi har sett valsituationen i alla nordiska konservativa partier och en ideologisk frontbildning anas även inom vårt Samlingsparti. Dels i form av en höger-högerflank som förordar ett närmande till Sannfinländarna, dels de som svär sin trohet till den liberala demokratins grundprinciper. De sistnämnda företräds av riksdagsman Matias Marttinen och hans manifest (10 teesiä modernille oikeistolle, 10 teser för en modern höger) som presenterats i HBL.
❞ Nativism, nostalgi, karriärism, men framför allt användningen av konspirationsteorier, har fört högerreaktionära partier till makten i Polen och Ungern.