Imponerande om oproffsiga poliser
"Det slår mig hur sällan man ser enfaldiga och direkt dåliga poliser i en genre som ofta beskriver seriemord närmast som en schackmatch mellan gärningsmannens och detektivernas briljanta hjärnor."
Sara Ehnholm Hielm ger filmen Memories of murder fyra stjärnor
❞ Det slår mig hur sällan man ser enfaldiga och direkt dåliga poliser i en genre som ofta beskriver seriemord närmast som en schackmatch mellan gärningsmannens och detektivernas briljanta hjärnor.
Parasit-regissören Bong Joon-hos kommersiella genombrott från 2003 går nu upp på bio här. Filmen handlar om Sydkoreas första seriemördare som härjade i en by åren 1986–1991. Framför allt imponerar regissörens förmåga att överraska, att radikalt ändra ton och plötsligt visa en persons värdighet eller sårbarhet.
DRAMA/THRILLER
Memories of murder
★★★★☆
Regi: Bong Joon-ho. Manus: Joonho & Shim Sung-bo. I rollerna: Song Kang-ho, Kim Roi-ha, Kim Sang-kyung. 130 min. F16
Det engelska ordet aftermath, på svenska ungefär efterverkningarna, efterdyningarna, kommer etymologiskt från efterskörd – en andra gröda som blir sådd och inhöstad efter att skörden är färdig. Det är vad Memories of murder konkret handlar om; filmen börjar och avslutas i ett enormt dallrande gräslandskap i provinsen kring Seoul där detektiven Park (Song Kang-ho, i sin första roll med Bong Joon-ho) böjer sig ner för att undersöka en utdikning i betong i vilken han en gång fann ett mordoffers kropp. Skolbarn observerar och frågar i sin tur ut detektiven, som avslutar med ett ögonkast rakt in i kameran.
Våldtog och mördade
Bong Joon-hos andra film, true crime-thriller och stora kommersiella genombrott år 2003 tar avstamp i fakta. Sydkoreas första seriemördare härjade åren 1986–1991 i den lilla staden Hwaseong. Mördaren våldtog och mördade tio kvinnor, från skolflickor till sjuttioåringar. Men filmen handlar inte om seriemördaren eller om offren, även om några av dem skymtar.
Liksom David Finchers Zodiac – som kom fyra år senare och således nästan måste ha blivit påverkad av Joon-hos film, även om jag medger att jag inte har sett Fincher – handlar den om hur mordvågen påverkar samhället: kvinnorna som blir rädda för att gå ut, och poliserna som utreder brottet.
Park är en cynisk, självgod dummer till landsortspolis som tror att han med en blick kan avgöra vem som är skyldig. Hans parhäst Cho (Kim Roi-ha) är oerhört aggressiv och sorglöst beredd att tortera misstänkta tills de erkänner. För att de ska ha någon chans att hitta mördaren skickas en expert från huvudstaden som förstärkning, Seo (Kim Sang-kyung), som är den enda som är intresserad av att faktiskt hitta den skyldiga, känner till sofistikerade metoder som DNA-prov och upprepar att dokument aldrig ljuger.
Dumma och dåliga poliser
Joon-ho gör svart komedi av polisernas oförmåga att dra jämnt, deras klumpiga sätt att stövla in på brottsplatsen och förstöra bevisen och allmänna klåpighet och dumhet.
Det slår mig hur sällan man ser enfaldiga och direkt dåliga poliser i en genre som ofta beskriver seriemord närmast som en schackmatch mellan gärningsmannens och detektivernas briljanta hjärnor. Men oerhört skickligt använder Joon-ho också element från skräck, detektivmysterium och tickande spänning.
Det kommer fram att mördaren alltid slår till under regniga nätter medan en viss sång spelas på radion. Skrattet fastnar i halsen, poliserna blir alltmer desperata och förändras som människor på oväntade vis. Det är framför allt denna förmåga att överraska, att radikalt ändra ton och plötsligt visa en persons värdighet eller sårbarhet som är så imponerande.
Det repressiva samhälle som var Sydkorea på åttiotalet skymtar i bakgrunden: våldsamma demonstrationer som slås ner av polis, repetitionsövningar när elektriciteten stängs ner och verkligheten ifrågasätts, klassklyftor som djupnar.
Memories of murder får nypremiär på biografen tack vare Joon-hos fjolårssuccé med Parasit (som för övrigt går upp på bio i svartvit version nu på fredag). Men filmen har också bidragit till att mordet den skildrar har blivit löst. Trettio år senare lär den koreanska polisen nu ha hittat den riktiga seriemördaren efter att ha tagit DNA-prov från underkläderna han ströp sina offer med. Mördaren satt redan fängslad på livstid för att ha våldtagit och mördat sin svägerska 1994.