Minnen ger upphov till magisk dans
Enkelt blir storartat i koreograftrion Georgie Goaters, Maikki Palms och Gesa Pipers verk Memory Matter på Zodiak.
❞ Åskådarens blick förtrollas av den lilla rörelsen, av deras utsläppta hår som gungar fram och tillbaka mellan skulderbladen. Tänk att något så enkelt kan växa sig till en sådan estetisk upplevelse!
DANSRECENSION
Memory Matter
Koreografi och på scenen: Georgie Goater, Maikki Palm och Gesa Piper. Scenografi och ljus: Sofia Palillo. Ljud: Riku-Pekka Kellokoski. Kostym: Iiris Herttua. Dramaturgiskt stöd: Riku-Pekka Kellokoski. Diskussionspartner: Maija Hirvanen. Premiär på Zodiak 21.10.
Ett slags drömfångare hänger från taket. Sirliga konstruktioner vars förebilder finns i ursprungsamerikaners kultur, men som med tiden också etablerat sig som generiska inredningsföremål. I Zodiaks sal har de prytts med små genomskinliga krimskramsföremål i olika färger och former. Pärlor, delfiner, fjärilar och stjärnor hänger i rader på tunna nylontrådar som når nästan ända ner till golvet.
Det kunde vara ironiskt, precis som synthmusiken, de små klockklämtningarna och de andra lite mystiska ljudeffekterna som präglar Riku-Pekka Kellokoskis ljudvärld. Ett sätt att driva med den västerländska kulturens flum och syn på spiritualitet? Men koreograftrion Georgie Goaters, Maikki Palms och Gesa Pipers föreställning Memory Matter (Minnesmateria) opererar inte bara på ett ironiskt plan, utan lyckas faktiskt göra en genuint känslomässigt betagen. Den är oerhört stämningsfull och suggestiv och bjuder på stunder av magisk dans framförd av de tre koreograferna själva.
Enkelt och underfundigt
Stilen är delikat med mjukt ljus och graciösa rörelser. Det betyder inte att rörelserna skulle vara puttenuttiga – tvärtom är de både originella och humoristiska. Det är hypnotiskt när Georgie Goater, Maikki Palm och Gesa Piper med ryggarna vända mot publiken, i lugn och regelbunden takt skakar på sina huvuden från höger till vänster. Åskådarens blick förtrollas av den lilla rörelsen, av deras utsläppta hår som gungar fram och tillbaka mellan skulderbladen. Tänk att något så enkelt kan växa sig till en sådan estetisk upplevelse!
I programbladet berättar koreograferna att de velat undersöka minnet som ett kroppsligt arv. Tanken syns i tingeltanglet i Sofia Palillos sympatiska scenbild – obetydliga små föremål som ändå kan tänkas bära på viktiga personliga berättelser. Den återkommer också i IIris Herttuas kostymer där udda tygstycken fogats till plaggen.
Men tydligast kommer temat fram i en finstämd scen som beskriver ett hem. Det rör sig uppenbart om en viktig plats i barndomen som fortfarande kan återges i detalj – på vilken vägg den blommönstrade tapeten hängde och var badrummet låg. I ett sanslöst fint koreograferat ögonblick sjunker Gesa Piper in i badkaret som i själva verket är Georgie Coaters omfamning. Det milda badvattnet och karets kalla emalj är en annan människas varma kropp.