”Säkerheten i närområden allt sämre”
Regeringen har presenterat en ny upplaga av den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen. Den borde revideras oftare.
Säkerhetsläget i Finlands närområden har förändrats mot det sämre och situationen ser ut att bli långvarig. Den slutsatsen drar regeringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen.
”Det är nödvändigt att bereda sig på att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Finland”, slår regeringen fast.
Den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen utgör en grund för styrningen av Finlands utrikesoch säkerhetspolitik. Trots att den förra redogörelsen gjordes under ledning av en rent borgerlig regering och den som på torsdagen presenterades har gjorts med en rödgrön regering, med vissa borgerliga inslag, bär den inga tydliga spår av en ideologiskt annan regim.
Utrikes- och säkerhetspolitik i Finland grundar sig på politisk konsensus i gott samarbete med presidenten. Redogörelserna ges ingen tydlig politisk färg beroende på vem som håller i pennan då den skrivs. De blir en sorts sammanställningar med minsta gemensamma nämnare och relativt allmänt tagna.
Omvärldsanalysen har givetvis justerats, men i övrigt finns inga stora förändringar i jämförelse med den föregående redogörelsen. Det vittnar om kontinuitet, förutsägbarhet och stabilitet, trots globala stora förändringar och händelser som inverkar på säkerheten i Finlands närområde.
Det finns i alla fall en del nytt i redogörelsen som kan ses som den nuvarande regeringens fotavtryck. Hälsosäkerhet och inte minst den pågående pandemin är nu tydligt med, liksom också ett utförligare stycke om klimatförändringen och dess utmaningar liksom en betonad tonvikt på de mänskliga rättigheterna som grund för utrikesoch säkerhetspolitiken. En växande oro uttrycks också för stormakternas allt mer selektiva engagemang och minskade respekt för multilaterala avtal och institutioner.
En skrivning som alltid intresserar är hur förhållandet till Nato och ett eventuellt medlemskap i Atlantpakten är utformat. Precis som i redogörelsen från 2016 sägs även nu att det är centralt för Finlands säkerhet att Natos öppet hus-politik fortsätter, alltså att möjligheten till medlemskap förblir öppen för länder som uppfyller Natos kriterier.
Ett eventuellt medlemskap har den här gången uttryckts så här: "Till grunderna för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik hör att upprätthålla en nationell rörelsefrihet samt valmöjligheter. Detta inbegriper en möjlighet att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato." Lite annan ordalydelse än tidigare, men inte någon förändring i sak eller linje,
Beträffande Ryssland konstateras bland annat att "effekterna av Rysslands maktpolitik återspeglas i Östersjöregionen, där den negativa spiral Ryssland gett upphov till ökar spänningarna och de militära aktiviteterna".
Traditionen med säkerhetspolitiska redogörelser inleddes 1995. Under 25 år har en redogörelse gjorts upp i stort sett vart fjärde år, det vill säga en per riksdagsperiod.
Den regelrätta försvarspolitiken separerades 2016 från den utrikesoch säkerhetspolitiska redogörelsen, men lägesbilden och omvärldsanalysen i den ska också styra beredningen av en försvarsredogörelse. En ny redogörelse kring försvarspolitiken kommer sannolikt i vår.
Redogörelserna är digra och breda, men med tanke på de snabba förändringarna i dagens samhälle och världen som helhet görs de egentligen för sällan. Mycket som har stor betydelse för Finlands säkerhet hinner förändras på fyra år. Den aktuella redogörelsen är ett bevis på det. Den skulle egentligen ha varit färdig redan i somras, men på grund av pandemiutbrottet sköts den på till i höst.
Vartannat år kunde vara en lämpligare takt eller varför inte en årlig mindre omfattande rapport. Alternativt kunde en redogörelse uppdateras då något stort inträffar som har betydelse för Finland och landets säkerhet – oberoende när det sker. I Sverige ges årligen rapporter om utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Till exempel annekteringen av Krim och det efterföljande kriget i Ukraina skedde mitt emellan två redogörelser. De här händelserna har säkert inverkat mer på Finlands säkerhetsställning än de flesta andra händelser under de senaste 15 åren. Trots det så uppdaterades inte landets utrikes- och säkerhetspolitiska rättesnöre förrän två år senare enligt normal tidtabell.