Könsneutral värnplikt är inte eftersträvansvärd

VÄRNPLIKT I sin I dag-kolumn (HBL Debatt 25.10) kritiserar Juho Pylvänäinen den allmänna värnplikten, eftersom den enligt hans mening strider mot "jämställdheten". Pylvänäinen menar att det första steget är uppbåd för kvinnor, men att det inte kan stanna där.

För det första bör det påpekas att värnplikten är möjlig för alla kvinnor som önskar tjänstgöra. Detta tycks trots allt inte räcka för Pylvänäinens jämställdhetsideal, eftersom jämställdhet enligt honom verkar innebära att män och kvinnor måste bli lika. Att tvinga alla kvinnor till uppbåd i "jämställdhetens” namn är enligt mig en snedvridning av jämställdhetens innebörd.

För det andra blir den här debatten inte verklig förrän vi beaktar militärtjänstgöringens ultimata syfte, nämligen att man kan bli tvungen att delta i en beväpnad konflikt. Vilken man, far eller bror, tycker det är ojämlikt att åka till fronten när frun, systern eller dottern stannar hemma? Kalla mig traditionell, men jag anser att mannen har det primära ansvaret att skydda både familj och land vid fronten om de fruktansvärda omständigheterna skulle kräva det.

Det här gör man inte för att förstärka "förtryckande könsnormer", utan för att det är så en hedervärd man agerar då hans familj och land hotas. En kvinna har samma möjlighet att försvara landet vid fronten, men det här bör förbli frivilligt.

Det att kvinnor och män under vissa omständigheter har olika ansvarsområden betyder inte att könen inte skulle vara jämställda. Jämställdhet innebär att man lägger lika värde på mäns och kvinnors olika insatser i samhället.