Kalkyleringsmodellen är som en schweizerost – full av hål

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN SDP-riksdagsledamoten Aki Lindén skriver ett svar (HBL Debatt 31.10) på Birgitta Dahlberg Heikels insändare om vårdreformen och dess finansiering med slutsatsen att finansieringen för Nyland ökar. Detta stämmer inte. Finansieringen minskar till en början och ökar efter det mindre än vad befolkningsökningen, åldrandet och den växande kulturella mångfalden skulle förutsätta.

Institutet för hälsa och välfärds (THL) koefficienter föreslås stå som grund för hur finansieringen för vårdreformen fördelas. De bygger på modeller gjorda av registerdata av synnerligen varierande kvalitet. De faktorer i modellen som beskriver behovet förklarar verkligheten på landskapsnivå endast till 87 procent. Utöver det fattas i modellen 1,1 miljarder euro från de kostnader som förklarar behovet av specialistvård. Kalkyleringsmodellen för behovskoefficienten är som en schweizerost – full av hål.

Också i regeringens förändrade förslag skulle nedskärningen i Nylands finansiering och tjänster vara massiv. Finansieringen för befolkningsökningen justeras med två års dröjsmål och ökningen i servicebehovet endast med 80 procent. Utöver det specialiserar sig över 40 procent av hela landets läkare inom HUS. Av kostnaderna för universitetsutbildning och forskning minskar 100 miljoner euro mera än de beräkningar vi tidigare offentliggjort.

HUS kräver både THL:s register och beräkningar som öppen data, liksom att Finansministeriets beräkningar skulle öppnas, för endast då kan dessa öppet bedömas. Enligt de här principerna försvagas tjänsterna för befolkningen i Nyland märkbart till och med 2029. Det är ett obestridligt faktum att det berör både HUS, primärvården och socialvården inom Nyland samt deras personal.

HUS är ett stort universitetssjukhus som svarar för den specialiserade sjukvården för var tredje finländare. Utöver det har HUS ett betydande riksomfattande specialansvar för de svårast sjuka patienterna. Den planerade nedskärningen i finansieringen drabbar i sista hand dessa patienter och orsakar med det en samhällelig ojämlikhet.