Jobbar man inte för både finska och svenska sjunker hela båten

SPRÅK Svenska dagen firas i morgon och dagen är säkert viktig för de flesta som läser denna text. Modersmålet är en väsentlig del av människans identitet och det känns mycket kränkande ifall någon ifrågasätter språkets betydelse, vikt eller nytta. Förnekar man språket, förnekar man människans värde. Majoriteten har svårt att förstå denna känsla, eftersom det mycket sällan är majoritetens språk som blir ifrågasatt.

Ännu för 13 år sedan visste jag nästan ingenting om Svenskfinland och jag hade starka förutfattade meningar om finlandssvenskar och om Finlands tvåspråkighet. Jag sade saker då som jag inte längre skulle säga med den kunskapen jag har i dag.

Jag pratade svenska för första gången med en finlandssvensk när jag gick genom porten till Dragsvik. Det var första gången som jag själv var i minoritet och förstod att Svenskfinland på riktigt är en helt egen värld som hittills hade varit gömd för mig. Det var dock allt annat än lätt eftersom 19-åriga pojkar inte alltid är de mest pedagogiska av sig.

I Dragsvik insåg jag vad det svenska språket betyder för finlandssvenskarna. Det var på svenska dagen 2007 när jag hörde modersmålets sång för första gången. Vi sjöng den i brigaden vilket gav mig kalla kårar och det var någonting oerhört fint att man hade en egen sång för att hedra sitt modersmål.

Min studietid vid Svenska social- och kommunalhögskolan är full av goda minnen, men en händelse kommer jag ihåg speciellt väl. Vi satt i festlokalen Kupolen i nya studenthuset och då tog sångledaren in en sång som hette ”Gör mig till finlandssvensk” och hon ville ändra ordet ”mig” till ”Jaan”. Det var häftigt när tiotals personer runtomkring mig sjöng att de vill göra mig till finlandssvensk. Då var jag oerhört stolt över mig själv att de tusentals timmar som jag hade använt för språkinlärning och de miljontals, ofta pinsamma språkfel, som det krävdes hade fört mig till den här punkten. Det var också ett tecken för mig att jag hade blivit accepterad.

Är det över huvud taget möjligt att bli finlandssvensk som vuxen? Svenskan har blivit en oskiljaktig del av mitt liv och jag pratar svenska varenda dag på jobbet, med vänner och inom familjen, men är jag fortfarande en finskspråkig som pratar svenska flytande?

Hur har det svenska språket påverkat min finskspråkiga identitet? Om det finns en sak som jag har lärt mig av de svenskspråkiga är det att uppskatta mitt eget modersmål. Jag har fattat att finskan inte heller är en självklarhet utan globalt sett är finskan ett ännu

❞ Är det över huvud taget möjligt att bli finlandssvensk som vuxen?

mindre språk än svenskan. Finskan och svenskan är i samma båt och jobbar man inte för båda språken sjunker hela båten till sist.

För mig har det svenska språket ända från militären symboliserat hopp: i morgon gör jag mindre fel än i dag. Med tanke på hur lite svenska jag pratade i början av militären var det helt otroligt att jag bara två år senare började studera statskunskap på svenska. Språkinlärningen har skett med hjälp av andra människor. Jag vill tacka alla de tusentals svenskspråkiga som har pratat svenska med mig och fungerat som mina lärare under de senaste 13 åren.

Därför har det alltid varit svårt för mig att förstå hopplösheten och rädslan inför framtiden som finns närvarande inom Svenskfinland: språkets ställning är på väg att bli sämre och det är lite vi kan göra åt saken. Det kan jag inte skriva under eftersom jag ser många saker som är på bättringsvägen och dessutom finns det många möjligheter som var och en kan göra.

Under svenska dagen kan det vara bra att påminna oss om att svenskan också är viktig för många finskspråkiga finländare. I mitt jobb ser jag varje dag hur finskspråkiga berättar sina inspirerande historier på svenska i skolor runtom i Finland. Dessutom finns det hundratals svensklärare som gör ett fint arbete varje dag för att väcka elevernas entusiasm för att lära sig svenska.

SPRÅK Finland går i EU-sammanhang i första ledet när det gäller att kämpa för demokrati och rättsstatsprincipen. I vår inrikespolitik förverkligas däremot inte folkmajoritetens språk- och utbildningspolitiska rättigheter på ett sätt som man förväntar sig i en demokrati.

Nu rådande språkpolitiska mantra är vårt lands så kallade ”tvåspråkighet”. Detta påstående och hela språklagstiftningen – som består av cirka 300 regler på olika nivåer – grundar sig på en avsiktlig feltolkning av grundlagens paragraf 17. Som en följd av detta har hela den finskspråkiga befolkningen under 50 års tid tvingats läsa svenska som obligatoriskt språk på alla utbildningsnivåer. Därtill begränsar kraven på så kallad tjänstemannasvenska de finskspråkigas möjligheter att få tjänster inom offentliga sektorn.

I en demokrati ska individerna ha frihet att skaffa sig utbildning utifrån sina personliga styrkor. Med tvångsbaserad styrning av ämnesvalen kränker statsmakten både internationellt erkända rättigheter för barn och medborgarnas grundläggande rättigheter. Regeringens målsättning att återinföra obligatorisk svenska i studentskrivningarna saknar saklig grund och är ett steg bakåt i språkpolitiken. En förvaltning som grundar sig på tvång är inte demokratisk, utan den benämns på helt annat sätt i historien.

Landets snedvridna språkoch utbildningspolitik har lett till att vårt språkkapital har kraschat på nationell nivå i jämförelse med läget före grundskolreformen. Detta försvagar våra exportföretags konkurrenskraft och begränsar det internationella umgänget också i kulturella sammanhang.

För att klara sig i framtiden behöver Finland en heltäckande språkstrategi. Det är nu absolut nödvändigt att göra språken fritt valbara i grundutbildningen. En satsning på den språkliga potential som finns hos invandrare skulle leda till en omfattande mångspråkighet.

Tar regeringen emot dessa utmaningar, eller tänker man fortsätta att pyssla med sin nationalspråksstrategi?

Allt fler unga avbryter sina studier på andra stadiet. En höjning av läropliktsåldern till 18 år är inte en fungerande lösning på detta problem, eftersom orsakerna till problemen finns i grundutbildningen och elevvården. Genom att skuldbelägga och tvinga ungdomarna gör man inte dem motiverade att studera. Ungdomar behöver uppmuntran och handledning i första hand.

Orsakerna till vårt lands klena språkliga kapital och andra problem inom utbildningen finns i 1900-talets lagstiftning; i grundlagen och grundskolelagen. För att uppnå den kravnivå som råder på 2000-talet behövs en total revidering av lagstiftningen på dessa områden. Grundlagen måste ändras så att finskan är landets enda officiella språk, och andra lagar som berör språk- och utbildningsfrågor måste ändras på motsvarande sätt. Ansvaret för att detta blir gjort finns hos partierna, regeringen och riksdagen.

Först när språklagstiftningen uppdaterats så att den till fullo motsvarar folkmajoritetens vilja kan man börja betrakta Finland som en liberal nordisk demokrati och rättsstat. Fram till dess är vårt land något helt annat!

PAUL BETCKE

styrelsens ordförande (SFP), Föreningen Yksikielisen Suomen puolesta

CORONAKRISEN Det är förståeligt att folk tröttnat på virusepidemins fortsatta besvärligheter, och att det förekommer så mycket om den i medierna. Men det är inte frågan om någon bagatell. Det är också viktigt att det rapporteras om vad som händer med avseende på den pågående coronakrisen, för annars uppkommer lätt olika slags rykten, som sedan kan omformas till konspirationsteorier. Dessutom är det för oss finländare ju för det mesta positivt att kunna uppfatta vår situation om pandemins olägenheter som en av de bäst ombesörjda.

Jämfört med de flesta andra europeiska länder har Finland tillsammans med Norge och Estland klarat sig bäst. Skillnaden är häpnadsväckande stor då vi nämner länder som Spanien, Belgien och Tjeckien.

Sebastian Ståhlberg skriver (HBL Debatt 26.10) om hur det på många sätt är prövande då coronaviruset vållar svårigheter i det vardagliga livet. Alldeles riktigt nämner han att vi följer regeringens åtgärder utan att protestera, men att många undviker att besöka läkare eftersom man är rädd att bli smittad och menar således att så kan en annan sjukdom än covid-19 bli utan vård. Det bör tilläggas att ett stort problem är att det nu finns allt längre köer för att få vård för icke-brådskande fall.

Det som framgår av Ståhlbergs insändare är att han så att säga lite undervärderar coronaviruset med att betona mängden av smittade (13 849 personer) i jämförelse med hela befolkningen, och att 237 av de 351 som dött har varit över 80 år. Visst är dessa siffror mindre nedslående än motsvarande tal i de flesta andra länder i Europa, men just det kan ses som något bättre än hur förhållandet skulle vara om man i Finland hade agerat annorlunda än det som skedde.

❞ Det är nog allt skäl att hoppas på ett vaccin. Att pandemin skulle försvinna av sig själv finns tills vidare inte mycket grund för.

Ståhlberg undrar själv vad som kommer att hända om restriktionerna skulle slopas. Av det har vi dock redan fått se mycket denna höst. Situationen förvärrades i Europa just tack vare öppnandet av restriktionerna under sommaren. Även i Finland har nattklubbar och fester resulterat i ökad smitta.

Ståhlbergs personliga tro är att vi väntar på att allmänheten ska ändra uppfattning om vaccinet och tanken på huruvida viruset försvinner? Han tror att många inte vågar ta vaccinen efter narkolepsifallen.

Det är nog allt skäl att hoppas på ett vaccin. Att pandemin skulle försvinna av sig själv finns tills vidare inte mycket grund för. Men orden i insändaren ”ack hur mycket jag saknar att leva normalt igen” är säkert vad många tänker och drömmer om.