Fossila bränslen har demoniserats i bara 30 år
FOSSILA BRÄNSLEN Det är nog bara drygt 30 år som man demoniserat förbränning av fossila bränslen. Simon Holmström hävdar (HBL Debatt 27.10) att ”mer än 50 år har gått sedan världens ledare började få varningar kring faran med förbränningen av fossila bränslen”. Detta stämmer inte alls.
Vid FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 varnade man för global nedkylning. Detta fortsatte man med i drygt tio år och katastrofen är ett faktum om tio år. De mest extrema så kallade experterna varnade till och med för en istid år 2000. Hur man kan kalla sig expert och komma med ett sådant påstående är obegripligt då det ju tar tusentals år för en istid att utvecklas.
I mitten av 1980-talet märkte plötsligt dessa experter att det inte blir kallare längre, utan varmare. Då måste vi ju börja varna för global uppvärmning i stället och här är den perfekta skyldiga; livets gas, koldioxid! Nu kom de fossila bränslena in i bilden, men det är på så här lösa boliner som hela klimatalarmismen står, och fortfarande har man inte efter drygt 30 år vetenskapligt lyckats verifiera koldioxidhypotesen.
Alla katastrofer som skulle inträffa om tio år har också uteblivit, såsom att Maldiverna och de övriga korallöarna samt New York översvämmas, Arktis blir isfritt, isbjörnarna försvinner, öknarna breder ut sig med mera. Vi lever nu i en bättre värld än någonsin tack vara överkomlig och pålitlig, mestadels fossil energi samt ökad koldioxidhalt, vilket bland annat har höjt levnadsstandarden för alla, minskat den extrema fattigdomen, ökat skördarna. Människan mår bättre när det är varmt och dödligheten i väderrelaterade händelser har dramatiskt minskat. Varför skall vi rasera detta, när det inte finns statistiska bevis för att detta har några negativa effekter? Så kallade tipping points som Holmström hänvisar till avfärdas av alla seriösa forskare och dessa hittas heller inte i IPCCs vetenskapliga rapporter.
Antarktis hade sin största utbredning på ett decennium denna sommar (vinter på södra halvklotet), men längs med västra kanten går sprickan mellan kontinentalplattorna med en massa vulkaner, vilka av naturliga orsaker får utbrott med jämna mellanrum. Detta smälter nu och då isen, men någon fara för katastrof föreligger nog inte. Grönlandsisens nettomassa ökar varje år (1.9–31.8) och detta år var tillskottet 350 GT. Som minst var tillskottet 2011–2012 ”bara” 50 GT. Att volymen ibland minskar beror på ovanligt stor kalvning, men för att en glaciär skall kalva måste den först växa! Vi kan också notera att enligt Danmarks meteorologiska institut har temperaturen på Grönland gått nedåt under de senaste tio åren.
Med klimatet är det ingen fara, det sköter naturen om förträffligt, men alla åtgärder vi tar för att försöka styra det kommer att ruinera oss och sänka inte bara vår, utan hela världens, levnadsstandard. Och de som igen tar mest skada är människorna i tredje världen.
❞ Vid FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 varnade man för global nedkylning.