Svenskar ska inte vara coronatrötta

En av orsakerna till den stora smittspridningen, inte bara i Sverige utan nästan överallt, lär vara att människor är coronatrötta.

Trötta på restriktioner som hindrar oss att gå tillbaka till det normala liv som vi levde före coronapandemin.

Det är klart att hotet om arbetslöshet, permitteringar eller möjligheten att ens få ett jobb – det gäller speciellt unga – är psykiskt betungande och slitsamt. Att oroa sig för familjens hälsa eller äldre släktingars hälsa tär också på psyket. Eller att inte få leva det glada studentlivet med fester och sitsar som hör till de första stapplande stegen i den akademiska världen.

Men om man lyfter blicken och tittar på de restriktioner, inte rekommendationer som i Sverige, som resten av Europa pådyvlas så är det svårt att förstå hur vi kan vara coronatrötta.

I Finland stängdes hela landskapet Nyland för att hindra smittspridningen, stora delar av utbildningssektorn var stängd och ölkranarna var stängda en lång tid.

I Norge var skolor och krogar också stängda. Nu kommer man sannolikt att begränsa inrikesresandet också. Den norska statsministern Erna Solberg uppmanar alla norrmän att helt enkelt stanna hemma i några veckor för att begränsa smittan. Där får öltörstiga inte längre komma in på krogen efter klockan 22 och serveringen slutar vid midnatt.

Oslo införde krav på munskydd på sådana ställen där det omöjligt att hålla ett säkerhetsavstånd på en meter. Stadens borgmästare Raymond Johansen anser att det ändå är för mycket fysisk kontakt och vill att folk ska sluta kramas och göra high fives.

Polisen i den norska huvudstaden varnar för att böter på 20 000 norska kronor, drygt 1 800 euro, kan delas ut

”Kanske det finns en inneboende arrogans som leder till att man helt enkelt vill leva sitt liv som man alltid har gjort. Att man inte behöver delta i att minska smittspridningen utan låta andra sköta det. Låta slumpen avgöra.”

till den som bryter mot coronabestämmelserna.

I Danmark planerar man att begränsa resandet ut och in från sju stycken kommuner på norra Jylland. Där ska alla krogar stängas, idrottsoch kulturevenemang begränsas och 17 miljoner minkar avlivas eftersom de har en muterad version av viruset.

Här i Sverige kan jag lugnt gå till den lokala Munkbrohallen och handla min mat, åka kollektivt om jag måste, gå på restaurang bara sällskapet inte är större än åtta personer. Visserligen har Stockholm också skärpt sina rekommendationer genom så kallade allmänna lokala råd som den lokala smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten har tagit fram. Arbeta hemifrån, undvik köpcentrum och butiker där trängsel kan uppstå, undvik bibliotek och museer. Det man försöker uppnå är en situation som påminner om våren eller vårvintern då det var tomt på gatorna i centrum, tomt i tunnelbanan och folk var försiktiga med sociala kontakter.

Trots de här allmänna råden så fungerar Sverige nästan normalt. Det finns inget tvång att använda munskydd, inga nedstängningar, inga förbud mot att resa inom landet. Alltså ingen orsak att vara coronatrött.

Sommaren när spridningen gick ner har vaggat in folk i en falsk säkerhet. Eller kanske det finns en inneboende arrogans som leder till att man helt enkelt vill leva sitt liv som man alltid har gjort. Att man inte behöver delta i att minska smittspridningen utan låta andra sköta det. Låta slumpen avgöra.

I mina ögon finns det två grupper som kan och får vara coronatrötta: 70-plussarna som till stora delar var isolerade under våren och sommaren.

Den andra gruppen är vårdpersonalen som gjorde heroiska insatser för att rädda liv när kunskapen om viruset var så gott som obefintlig. Det värsta är att antalet patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar och sluten vård igen ökar. Kanske just på grund av den coronatrötthet som så många lider av.