Radiohistorien ska inte skrivas om
KULTURDEBATT Kvällarna på Radio Extrem var fyllda med rubricerade punktprogram som bjöd på allt från hårdrock till världsmusik, jazz, kristen rockmusik, indie, progg, soul och många andra stilar, skriver Radio Extrem-pionjären Niclas Lönnqvist i ett svar
Man kan vara av vilken åsikt som helst om utbudet på Yles svenskspråkiga radiokanaler. Men hänvisar man till kanalreformen 1997 så bör åtminstone historiska fakta vara korrekta. I sin debattartikel skriver Caterina Stenius i HBL den 5.11 "Gemensamt för både flödesradion och de uttalade musikkanalerna (de fanns väl bara två kanaler på svenska, skrib. anm?) var programvärden: hen skulle hålla lyssnarna sällskap i flera timmar, vara personlig och trevlig på ett, för målgruppen kongenialt sätt. I motsats till de tidigare så kallade anmälarna eller hallåorna, skulle programvärden ta plats med hela sin soliga framtoning."
Jag var med om att starta Radio Extrem den 1 oktober 1997. I motsats till vad Stenius hävdar satt inte programvärden på Extrem och höll "sällskap" och snackade tomt i flera timmar. Programvärdarna byttes flera gånger under dagen som hade flera genomtänkta och välarbetade inslag och gäster. Kvällarna var fyllda med rubricerade punktprogram som bjöd på allt från hårdrock till världsmusik, jazz, kristen rockmusik, indie, progg, soul och många andra stilar som Stenius påstår försvann med kanalreformen. Detsamma gäller också de rubricerade barnprogrammen på veckoslutsmorgnarna.
Jag kan inte gå i garanti för Yle Vegas musikrepertoar i slutet av 90-talet, men om inte mitt minne sviker så tror jag inte att utbudet och mångfalden saknades. Och det var inte bara fråga om musik på Vega och Extrem. Det fanns flera talprogram där redaktörerna hade haft lyxen och förståndet att skriva ett manuskript till prat som höll genom hela sändningen.
Stenius hänvisar luddigt också till kriterier som fanns vid anställningar av journalister på bägge kanalerna. Vilka de kriterierna var och fortfarande är förblir oklart. Många framstående journalister på svenska i Finland har gjort lysande journalistik, även om de inte haft en utbildning inom journalistiken utan i stället livserfarenheter, en god verbal förmåga att uttrycka sig och en bred allmänbildning. Som min före detta kollega och radiopratare på Radio Helsinki, Jyrki Jantunen alias General Njassa sagt: "Journalister tror i sitt jobb för mycket att de är journalister".
Numera lyssnar jag inte på Extrem. På Vega lyssnar jag på nyheter, Slaget efter tolv och Grönroos garage. Det är ett alldeles för snävt urval för att ha en helhetsåsikt om Yle Vega. Nöjer mig med att konstatera att de punktprogrammen utanför den hånade och kritiserade flödesradion uppfyller mina kriterier på högklassig radio mer än väl.
Till syvende och sist är det svårt att förstå Caterina Stenius inlägg om syftet är att i konstruktiv anda förbättra dagens utbud på Yle Vega. Hon gör ett pekpinneaktigt folkbildningsförsök där smak och tycke samt radiokanalernas olika tidsepoker och programprofiler friskt blandas ihop till en misslyckad kompott som smakar illa.