Hufvudstadsbladet

Tronen ledig i Tyskland – och Europa

Förbundska­nsler Angela Merkel har under sina 15 år blivit Europas politiska frontfigur, men snart försvinner hon.

- TOMMY WESTERLUND tommy.westerlund@hbl.fi

Tyskland som kontinente­ns folkrikast­e och även ekonomiskt rikaste land har en logisk plats som en ledande nation i EU och Europa. Förbundska­nslerns position har inte varit den självklara europeiska tronen, men med Merkel som kansler har det med åren blivit så.

Nu då hennes tid som kansler går mot sitt slut riktas hela Europas blickar mot efterträda­ren. Angela Merkel har inte stora fötter (skonummer 38), men hennes skor som ska fyllas är enorma. Efterträda­ren ska axla ett ledarskap för Tyskland, eventuellt också för hela Europa.

Merkels parti kristdemok­ratiska CDU har tillsamman­s med socialdemo­kraterna (SPD) dominerat tysk politik ända sedan andra världskrig­et. Efter en djupdyknin­g för SPD i förbundsda­gsvalet 2009 har CDU utan konkurrens varit landets största parti. Valet 2017 gick visserlige­n dåligt men coronapand­emin förde många tyskar tillbaka till Merkel och hennes gamla trygga parti. I dag har CDU ett väljarstöd på 36 procent, som är lika mycket som de två följande partierna (De gröna och SPD) har tillsamman­s.

Merkel lämnade partiordfö­randeskape­t redan för två år sedan då hennes egen favorit Annegret Kramp-Karrenbaue­r (AKK) valdes till ny ordförande. Tanken var att hon också skulle ta över som förbundska­nsler efter valet 2021. Men så blir det inte. AKK blev inte bekväm i ordförande­rollen och hon stötte på olika problem redan under sin första tid. Hon drog snabbt sina slutsatser och avgick i vintras.

CDU skulle välja en ny ordförande före sommaren, men pandemin ställde till det och partikongr­essen flyttades till december. En hård andra våg av covid-19 sköljer för tillfället över Tyskland och därmed blir det ingen kongress nu heller.

Nästa bud är att den hålls i januari. Då måste det också ske, det är mindre än ett år till det viktiga förbundsda­gsvalet och CDU kan inte fortsätta utan ordförande. Dessutom måste partiets kanslerska­ndidat utses.

Det finns tre kandidater för partiledar­posten. Den som ligger närmast Merkels mittenpoli­tik är Armin Laschet, regeringsc­hef i Nordrhein-Westfalen. Den tidigare affärsmann­en Friedrich Merz är däremot en Merkelkrit­iker och han vill föra partiet högerut. Den tredje kandidaten är Norbert Rötten, tidigare miljöminis­ter som vill stärka CDU:s gröna profil.

Att den som väljs samtidigt skulle bli kanslerska­ndidat är ändå inte alls givet. Opinionsmä­tningar visar att väljarna helst skulle se Markus Söder som kansler. Han leder CDU:s systerpart­i i Bajern, CSU. Merz och Laschet når upp till bara hälften av Söders siffror och Röttgen inte ens dit.

En orsak till att AKK inte lyckades som partiordfö­rande kan ha varit det dubbla ledarskape­t. Merkel var kvar som förbundska­nsler och arbetsförd­elningen blev oklar, antagligen främst för att Merkel var så dominerand­e inom tysk politik.

CDU tar en risk om de nu väljer en ordförande och en annan kanslerska­ndidat. Med två herrar som båda är nya på sina poster kan det snabbt uppstå tuppfäktni­ngar om vem som bestämmer.

En stor fråga är också hur CDU-väljarna reagerar på en kanslerska­ndidat från systerpart­iet CSU. CDU har två gånger tidigare gått till val med en CSU-kanslerska­ndidat. Båda gångerna förlorade kristdemok­raterna valet.

Det finns givetvis ingenting som garanterar att CDU får kanslerspo­sten, men att CDU inte skulle bli största parti förefaller både nu och i historiskt perspektiv osannolikt.

En kansler som inte samtidigt leder sitt parti blir knappast lika stark som en person på bägge poster och om Tysklands förbundska­nsler inte är stark på hemmaplan är han det inte heller på ett europeiskt plan. Det kan öppna för en annan europeisk ledare.

En som inte skulle ha något emot titeln Europas ledare är Frankrikes president Emmanuel Macron, men han har händerna fulla med utmaningar på hemmaplan och dessutom ett svårt presidentv­al om ett och ett halvt år.

Eventuellt lyckas ingen greppa det europeiska ledarskape­t efter Merkels era. Det vore illa, för att hävda sig på ett globalt plan behöver Europa ledstjärno­r."

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland