Hur länge orkar publiken sitta hemma vid skärmen? Blir attitydförändringen permanent, blir biograferna en plats där ett fåtal entusiaster klamrar sig fast vid stolarna?

Återhämtar biograf- och filmkulturen sig någonsin från pandemin? Nu pågår ett högt spel med oåterkalleliga konsekvenser.

Hur ser filmindustrin – och stadsbilden – ut efter pandemin? Coronaviruset har försatt biograferna i ett vakuum med inställda och framskjutna premiärer. Förväntade kioskvältare görs tillgängliga online medan distributörer flyttar fram biopremiärer på filmer som de inte har råd att misslyckas med. Pandemin snabbspolar utvecklingen. Många strömningstjänster är beredda att betala för premiärer för att locka nya prenumeranter. Därmed går biograferna miste om sitt trumfkort: att vara först. Utvecklingen hotar ge rätt åt teknikoptimisterna, men likaså åt kulturpessimisterna.

Det känns som en evighet sedan, men i fjol drog världens biografer in en rekordsumma på 42,5 miljarder dollar, trots blodig konkurrens från strömningen. År 2020 blir däremot en katastrof, inte minst för oberoende filmskapare. Affärsmodellen i filmindustrin är uppbyggd kring biljettintäkter vid fysiska biografer. Inom strömning finns ingen transparens då det gäller tittarsiffror eller vinstdelning, plattformarna dikterar villkoren.

Herre på täppan inom bio – men snart också inom strömningen – är Disney. Detta tack vare en repertoar av kassamagneter inom barnoch superhjältefilmer, inte minst stora franchise som Star Wars. Men då bolaget meddelade att den datoranimerade familjesatsningen Själen (Soul) går förbi biograferna och kommer direkt till den egna strömningstjänsten i december väcktes bitterhet. Den europeiska branschorganisationen UNIC säger rakt ut att det kan vara ”för sent” när Hollywoodproduktionerna i framtiden vill återvända till bioduken.

Läget är kritiskt för världens största biografkedja AMC – som visserligen vacklade redan innan coronaviruset. I oktober varnade den amerikansk-kinesiska jätten att man kan stå med tomma kassor kring årsskiftet. Samma aktör dominerar via Nordic Cinema Group biografnätet i Norden och – tills nyligen – Baltikum, speciellt i stora städer. I toppen av den pyramiden finns det kinesiska konglomeratet Dalian Wanda – en stark, men fjärran ägare. Eventuellt tvingas AMC sälja sin europeiska del. Visst vore det fel att hålla biograferna under armarna genom att donera skattepengar till kineserna, först måste man säkerställa att ägarna gör allt de kan. Danmark har inrättat ett riktat, generöst, biografstöd, men där är också ägarskapet lokalt.

Låg beläggning vid biografer tyder på ansvarstagande – men också på rädsla. Hur länge orkar publiken sitta hemma vid skärmen? Blir attitydförändringen permanent, blir biograferna en plats där ett fåtal entusiaster klamrar sig fast vid stolarna? När tröttnar vi på varandras välbekanta nunor – eller tappar vi för gott lusten att gå ut och träffa folk? Har någon masochist provat på att kolla igenom hela Netflix?

En uppdämning av storfilmer står på kö när bioverksamheten väl kommer i gång igen. Får de alla plats på duken? Finns de oberoende biograferna ens kvar då? Och vad vore en stad utan bio? Ju färre alternativ, desto påvrare stadsbild.

Innan vi tar reda på hur motståndskraftig biobranschen är ska vi komma ihåg att det inte enbart handlar om biografer, utan också om filmdistributörer och produktionsbolag. Teknikskiftet från vita duken till hemmaskärmen kan få konsekvenser också för det konstnärliga uttrycket. Film på stora duken är mer uppslukande, mer filmisk.

Än så länge vore det en smula förhastat att dödförklara bion, den har ju överlevt otaliga teknikskiften som VHS, DVD, Blu-ray och internet. Gång på gång har drömfabriken löst in sin plats i samhället, nya format har blivit till komplement snarare än kannibaler. Men infrastrukturen hålls inte vid liv enbart tack vare nostalgi eller konstgjord andning. Bio- och filmkultur är en central komponent i vår underhållnings- och konstdiet och därmed en politisk fråga.

Annika Saarikko, planet filmkonnässör anropar dig! Dessvärre minns alla som har sett Alien, filmen om en oinbjuden gäst ombord på ett rymdskepp, att ”i rymden kan ingen höra dig skrika”.