Gränslöst och inspirerande i dessa ”förunderliga tider”
På sitt nya album har Damon Albarn tillsammans med en brokig skara artister skapat en spretig, intressant och eskapistisk musikupplevelse. Det gränslösa popuniversum Gorillaz existerar i känns befriande i ett annars instängt 2020.
Song Machine, Season One: Strange Timez är det sjunde studioalbumet av (tidigare Blur-sångaren) Damon Albarns virtuella band Gorillaz. Albumet släpps som en del av bandets Song Machine-projekt – en webbserie bestående av en samling singlar och därtill hörande musikvideor. Under det gångna året har låtarna med sina musikvideor släppts en och en, likt episoder i en TV-serie. Enligt Albarns egen utsago ska detta egentligen inte ses som ett "album” utan snarare en "samling låtar från en period av låtskrivande”.
Song Machine är ett album präglat av samarbeten och gästande artister. På skivan figurerar musiker från diverse genrer och generationer. Samtliga av de 17 låtarna har åtminstone en gästande artist.
Här finns allt från gamla rockikoner som Robert Smith (The Cure) till moderna rapartister som ScHoolboy Q. Variationen är stor och kombinationerna härligt otippade.
På The Pink Phantom får vi höra 6LACK:s drömmigt slöa autotunerap i kontrast med sir Elton Johns välartikulerat fylliga stämma skapa något som kunde beskrivas som en psykedeliskt kosmisk neoballad. Aries, med Peter Hook (Joy Division/ New Order) och Georgia å sin sida är en mäkta imponerande melankolisk elektronisk "dance-rock”-dänga i äkta New Order-anda. Fatoumata Diawara ger gåshud i Désolé medan Moonchild Sanelly i With love to an ex med sin udda swag levererar albumets kanske fräschaste sångprestation. Albumet slutar med How far där den nyligen avlidne trumlegenden Tony Allen (Fela Kuti m.fl.) och grimeikonen Skepta kokar ihop någon sorts organisk soulgrime.
Det är alltså onekligen en brokig skara artister och musikgenrer som samsas på detta album, och det ska sägas att jag måste googla fram många av de gästande artisterna. Men det är kanske också meningen. Att lyssna på Gorillaz är att introduceras till, och återupptäcka nya artister och subgenrer.
Albarn själv håller sig i bakgrunden, gömd i sitt projekt, bakom sina animerade karaktärer. Med sin sömniga megafonraspiga röst dyker han upp här och där men tar aldrig mer plats än han behöver, utan låter i stället sina gäster skina.
En röd tråd finns det inte att finna på Strange Timez utan snarare är det konceptet Gorillaz i sig, med Albarns låtskrivarförmåga och fantastiskt kompetenta produktion som skapar sammanhanget. Jamie Hewletts animationer är givetvis en stor del av projektet och den helhet som skapas. Hans såväl dystopiska som utopiska värld ger det narrativ och den kontext som behövs för att hålla ihop den annars så gränslösa musik som Gorillaz producerar.
Song Machine, Season One: Strange Timez är en spretig samling välgjorda och mångsidiga låtar. Här finns definitivt något för alla. Med sitt färgrika, fantasifulla och genreöverskridande popuniversum hör Gorillaz onekligen till de mest inspirerande projekten som mainstreammusiken har att erbjuda.