Utdrag ur resebloggen
Douglas Stuart vann Bookerpriset med en roman tillägnad hans tidigt döda mamma. Ett alkoholdränkt moderskap och en omhändertagande liten son är huvudpersonerna.
Maj 2020:
● "Dagarna förflöt lugnt och de stora höjdpunkterna var när man såg människor som rörde sig. Till råga på allt kom det larm för en hel del fall av denguefeber, så myndigheterna sprutade insektgifter sent på kvällar och nätter, för att om möjligt hålla myggorna i styr."
11 maj 2020:
● "När övriga butiker äntligen fick öppna åtta veckor senare, den 11 maj, var det plötsligt masktvång i alla butiker och köer till tygbutikerna. Vi antog att folk köpte tyg till att sy masker och göra business på det. Det tog däremot oss några timmar att hitta ett ställe som sålde masker och före det blev vi inte insläppta i den matbutik som inte hade haft något maskkrav dagen innan."
24 maj 2020:
● "Det börjar bli klart kyligare, i dag som mest 23 grader och slutet på sötebrödsdagarna markerades av att jag tappade min ena flipflop överbord medan jag sydde en lapp över en reva i storseglet. Fick ta på mig de varmare sandalerna i stället."
28 maj 2020:
● "Vi har i dag siktat den första segelbåten sedan vi lämnade Martinique (!), en 16 m lång (enligt AIS) båt som hann upp oss rakt akterifrån, men satte en lägre kurs så att vi aldrig kom närmare än 3 distanser från varandra. Inte alltför tätt mellan båtarna här inte. Vi såg också nyss ett flygplan, tredje eller fjärde vi sett under färden – inte alltför tätt mellan dem heller i dessa tider!"
23 juni 2020:
● "I går kväll var det enormt mycket mareld. Vi slörade i frisk vind och gjorde mellan 6 och 9 knops fart. Alla vågorna lyste vita i mörkret och kölvattnet lyste starkt. Vi måtte ha sett ut som en julgran under ytan."
14 juli 2020:
● "Det blev aldrig mycket vind på vägen upp mot Öland. Däremot hade en snabbt passerande storm utlovats till följande dag. Visserligen skulle den gå mera på östra sidan av Gotland, men vi beslöt i alla fall att ta in för natten på Öland. Man behöver ju inte berätta för nån att man gjort ett strandhugg i Sverige."
ROMAN Douglas Stuart Shuggie Bain Picador 2020
Glasgow var år 1981 en bedrövlig stad. Industrisamhället med gruvorna och sjöfarten hade kollapsat och för många betydde det arbetslöshet och fattigdom. Det ständiga regnet gjorde ingen gladare; gräset var visserligen grönt men vi läser att människorna blev allt blekare och mera reumatiska.
Handlingen i den nyutkomna romanen Shuggie Bain är förlagd till den tidens Glasgow. Den är skriven av den skotska författaren Douglas Stuart, född 1976, och själv från Glasgow. Det är hans första bok, nominerad till National Book Award i USA, den var den enda av en infödd brittisk författare på Bookerprisets kortlista i år – och den vann.
Tillägnad mamma
Shuggie är baserad på Stuarts eget liv. Stuart kände aldrig sin far och modern kollapsade ofta av alkoholmissbruk. Hon dog då Stuart var 16 år. Romanen är dedicerad till henne. Stuart själv studerade textilkonst, först i Skottland, senare i London. Han har sedan flera år tillbaka levt i USA med sin partner.
Vi möter Shuggie första gången som 16-åring 1992, men Douglas Stuart beskriver framför allt 1980-talet och den mycket unga Shuggie och hans familj, i främsta rummet relationen mellan mamma Agnes och Shuggie. Pappan Big Shug Bain som jobbar som taxichaufför och plockar upp kvinnor på stan, är ofta våldsam mot Agnes och lämnar till sist familjen. Agnes super och röker och ska ständigt ut på stan för att ha sex. Hon minns hur Big Shug släpade henne i drucket tillstånd uppför trapporna genom att dra henne i håret och sedan våldtog henne.
De äldre syskonen beger sig också i väg och Shuggie blir de därpå följande åren den enda som lever med Agnes. Hon kommer ofta hem efter att ha varit ute med män på stan och kollapsar berusad. Han klär av henne och hjälper henne då hon kastar upp. ”We need to talk” säger han till mamman som inte lyssnar. Sedan ställer han tre muggar bred
vid sängen. En med vatten, en med mjölk och den tredje med en smula stout, det mörka starka ölet. När hon vaknar är det stout hon skall ha!
Att "göra henne glad igen"
Douglas Stuart har sagt att Shuggie Bain är en bok om kärlek. ”Den handlar mycket mera om kärlek än om alkoholmissbruk.” Han lärde sig tidigt att det ibland sägs att om den alkoholiserades barn beter sig glatt, självsäkert och lugnt så upphör föräldern att dricka. ”Men så är det nog inte, sanningen är att bara den vuxna själv kan fixa sitt problem” (The Scotsman, 22.8.2020).
Vi får otaliga gånger höra hur Shuggie hjälper sin mor, men mindre sällan ger Stuart en insyn i mamma Agnes egen personlighet och hennes känslor för pojken. Hon tänker i alla fall på honom då hon hör om män som far ut och fiskar med pojkar på orten, och hon ber en bekant ta med Shuggie. Han är inte intresserad, men hör sedan Agnes gråta i badrummet och besluter att fara med ”to make her happy again”. När Shuggie var liten ville hon flytta honom till sin säng. Men hon gör det inte utan går till sitt rum och tar fram vodkaflaskan under madrassen.
Det är som synes en historia om en mycket speciell liten kille och ung man. Hur mycket Shuggie faktiskt återspeglar Douglas Stuart själv har han inte berättat, och heller inte om det kan finnas en smula önsketänkande i historien. Kunde han ha varit lite mera Shuggie i relation till sin egen drickande mor? Det är sorgligt att läsa om eländet i arbetarklassens Glasgow och de allra mest drabbade: kvinnorna. Värd ett pris? Så tyckte juryn.
KERSTIN LINDMAN-STRAFFORD
kultur@hbl.fi