Fågelspillning motorn i Europas största svalkoloni
Om man vill skydda naturvärdena på ön behöver man förstå kopplingar som finns mellan ekosystemen.
Svalorna på Stora Karlsö är helt beroende av att det finns fisk i havet – trots att de är insektsätare. Nya forskningsrön belyser öns komplexa samspel mellan hav och land. – Hela kretsloppet måste vara på plats för att rädda den enskilda arten, säger Jonas Hentati-Sundberg som har lett studien.
Stora Karlsö utanför Gotland i Sverige är en av Östersjöns största kolonier för havsfåglar, med upp till 100 000 fåglar av olika arter. I en ny studie har ett forskarlag studerat hur fåglarna påverkar kringliggande ekosystem, och vice versa.
Till ön kommer tiotusentals sillgrisslor som lever på fisk från det närliggande havet. Men på ön finns också en av Europas största kolonier av hussvalor, en art som äter insekter. Att så många svalor lever på samma plats som de fiskande havsfåglarna förundrade forskarlaget.
– Vi tänkte att det måste ha något med havet att göra, säger Jonas Hentati-Sundberg, biträdande lektor vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Det var början på en mångårig studie som nu har kunnat visa att svalornas existens är beroende av sillgrisslorna, som i sin tur är beroende av fisken.
Utan fisk, inga svalor
Svalorna äter fjädermygg, som det finns gott om på ön. Fjädermyggans mygglarver växer upp i vatten, och när forskarna studerade vattenmiljön vid öns strandkanter fann de stora mängder mygglarver.
Det visade sig att sillgrisslans spillning var motorn i kretsloppet. Öns havsfåglar flyger nämligen ut till havet för att fiska. När de kommer tillbaka till ön, mätta, uträttar de sina behov på klipporna. Fågelspillningen faller då ner i vattnet och tillför där stora mängder näring av både kväve och fosfor. Enligt forskarnas beräkningar är de dagliga utsläppen av fosfor lika stora som från Stockholms största reningsverk Henriksdal.
Näringen från fågelspillningen blir sedan direkt föda till mygglarverna. Det vet forskarna sedan man studerat isotopsammansättningen hos kväve och kol i fågelspillning och mygglarverna. När de sedan blivit fullvuxna fjädermyggor flyger de upp från vattnet och blir föda till hussvalorna.
– Så har vi kunnat spåra det här flödet hela vägen till svalorna, säger han.
Viktigt i bevarandearbetet
Studiens resultat ger viktiga insikter för naturvårdare, enligt Jonas Hentati-Sundberg.
– Normalt ser vi naturvård som något platsspecifikt. Det finns en ö här, då försöker vi skydda naturen som finns på den här ön, säger han och fortsätter:
– Men i själva verket visar det sig att om man vill skydda naturvärdena på ön behöver man förstå kopplingar som finns mellan ekosystemen.
Han påminner om att svalan är en art som minskar i antal, och att dess överlevnad förutsätter att det finns en havsfågelkoloni som förser småfåglarna med föda.
– Hela det kretsloppet måste vara på plats för att rädda den enskilda arten, slår han fast.