Ökad segregering drabbar unga
Städer utan någon som helst segregering existerar inte, säger sociologen Timo Kauppinen. – Men det är viktigt att problemen inte koncentreras så att en del områden blir skadliga eller direkt farliga för barn att växa upp i.
Helsingfors är inte en starkt segregerad stad i internationell jämförelse, men har småningom tagit steg i den riktningen. Det konstaterar sociologen Timo Kauppinen vid Institutet för hälsa och välfärd.
Till den urbana segregeringens främsta hotbilder hör en utbredd utsiktslöshet bland unga i utsatta områden.
– Det gäller att undvika en utveckling där sociala problem koncentreras så att en del områden i staden blir skadliga för unga att växa upp i, säger Kauppinen.
Bostadspolitiken, som är ett hett debattämne i Helsingfors, är ett verktyg för att motverka segregering.
I internationell jämförelse är Helsingfors inte en starkt segregerad stad. Utvecklingen har ändå tagit små steg i den riktningen under 2000-talet, bedömer Timo Kauppinen, forskningschef vid enheten för socialpolitisk forskning vid Institutet för hälsa och välfärd.
– Segregeringen mellan bostadsområden i Helsingfors är något under medelnivån i Europa. Höginkomsttagare och högutbildade är tydligare differentierade från andra boende än de är i till exempel Tammerfors och Åbo, säger Kauppinen.
För att få perspektiv kan man ställa Helsingfors mot andra större nordiska städer. Helsingfors stad gjorde en sådan jämförelse i fjol och kom då fram till att staden är ungefär lika segregerad som Oslo, men märkbart mindre uppdelad i fråga om etnicitet än Stockholm, Malmö och Göteborg.
Diskussionen om segregeringen i Helsingfors har fått ny aktualitet i samband med de senaste veckornas nyheter om vålds- och narkotikabrott och gängbildning bland unga. Kauppinen påpekar ändå att gängbildning inte i sig är något nytt.
– Också tidigare har det funnits gäng från olika stadsdelar i Helsingfors. Men det är problematiskt om det i delar av Helsingfors uppstår koncentrationer av unga som uppfattar sina egna framtidsutsikter som hopplösa. Utsiktslöshet är ofta den centrala faktorn bakom ungdomskriminalitet, säger Kauppinen.
Utbredd utsiktslöshet bland unga i utsatta områden är globalt en av den urbana segregeringens främsta hotbilder.
– Till exempel i många amerikanska storstäder växer barn upp i områden där fattigdom och kriminalitet koncentreras, där det inte finns arbetande vuxna som rollmodeller och där man inte tar itu med problematiskt beteende hos unga på samma sätt som i mer välmående områden. En skadlig och farlig uppväxtmiljö påverkar lätt barnens utbildning och hela liv. I Finland är vi inte där och vi bör undvika att hamna där, säger Kauppinen.
Sociala bubblor
Bostadspolitiken är ett av de viktigaste verktygen för att motarbeta segregering. I Helsingfors har man enligt Kauppinen sedan 1960- och 1970-talen värnat om en så kallad blandad bostadspolitik. Hyresbostäder och ägarlägenheter ska samsas då nya bostadsområden byggs.
– Principen är att inte låta marknaden bestämma allt, uttryckligen för att inte koncentrera sämre lottade grupper till vissa områden, säger Kauppinen.
Han betonar fördelarna av heterogena stadsdelar.
– Om man i sin vardag bara möter människor som är som en själv förstärks de sociala bubblorna lätt. Då vilar ens uppfattning om andra grupper i samhället ofta på ganska lös grund.
Bostads- och utkomststöd hör också till mekanismerna som balanserar segregeringstendenserna.
– Stöden har en stark roll i synnerhet i Helsingfors där boendet är dyrt. De ger stadsbor med lägre inkomster möjligheter att bo i områden som de annars inte skulle ha råd med.
"Öka trivseln"
Åsikterna går isär om bostadspolitiken som är en het potatis också inför vårens kommunalval. Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho, som vill bli borgmästare i Helsingfors, hör till kritikerna. Han sade nyligen i en intervju för HBL att blandad bostadspolitik är orättvis då olika villkor kan gälla för identiska bostäder: en del betalar medan andra får boendet subventionerat.
Timo Kauppinen ser delvis saken annorlunda. Han framhåller att grunden för socialpolitiken är att stödja dem som annars inte har resurser till ett människovärdigt liv.
– Är det mer rättvist om de som från början är sämre lottade koncentreras till stadsdelar där skolor och service redan fungerar dåligt på grund av hög belastning? Hallaahos budskap riktar sig antagligen till medelinkomsttagare som inte har rätt till stöd, men som inte heller har råd att köpa bostad i Helsingfors, säger Kauppinen.
Halla-aho menar också att bostadspolitiken inte kan åtgärda segregeringen på längre sikt om invandringen ökar. Kauppinen efterlyser i sin tur en helhetssyn där bostadspolitik är en byggsten för att motverka segregering, stadsutveckling en annan.
– Den etniska segregeringen i Helsingfors har ökat något på grund av inflyttningen och befolkningstillväxten. Det märks särskilt i områden till exempel i östra Helsingfors där andelen boende med invandrarbakgrund sedan tidigare varit högre, konstaterar Kauppinen.
– Från början handlar det om att invandrare i högre grad flyttade till områden som varit mindre populära och därför har billigare boende, fortsätter han.
En nyckel är enligt Kauppinen att utveckla utsatta områden så att trivseln och servicen förbättras och lockelsen att flytta in ökar.
– Något slags segregering förekommer alltid. Många vill bo i en miljö där de andra boende påminner om en själv. Det viktiga är att se till att inga områden blir skadliga eller farliga att bo i. När man utrett varför människor valt att lämna ett bostadsområde är bristen på trivsel och trygghet ofta de största orsakerna.
Om man i sin vardag bara möter människor som är som en själv förstärks de sociala bubblorna lätt. Då vilar ens uppfattning om andra grupper i samhället ofta på ganska lös grund.
Timo Kauppinen, forskningschef vid enheten för socialpolitisk forskning vid Institutet för hälsa och välfärd