Hur avvärja dagens säkerhetshot?

Regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse har skrivits i gott samarbete mellan republikens president och regeringen, men också med påverkan från den parlamentariska uppföljningsgruppen som kunde kommentera utkastet till redogörelsen under arbetet. Alla kommentarer som gruppens medlemmar hade fick regeringen ta del av. Riksdagen har nu sista ordet då den godkänner betänkandet, antagligen i februari.

Troligen kommer riksdagen, trots lite olika synpunkter partierna emellan, att kunna enas om sitt svar. Att riktlinjerna för vår utrikes- och säkerhetspolitik kan dryftas i en anda av äkta konsensus, och inte enbart består av kompromisslösningar, har varit och är fortfarande värdefullt och viktigt för ett litet land i dagens osäkra värld.

Vi lever i svåra och också farliga tider där det krävs beredskap, vaksamhet och aktiv påverkan. Kärnvapen, klimatförändringen, minskande biodiversitet och världsomfattande pandemier är existentiella hot för hela mänskligheten, och det har noterats på ett lämpligt sätt i redogörelsen.

De nya hoten mot den breda säkerheten har inte kommit till med militära medel och de kan inte heller lösas med militära medel, men de kan som följd av klimatförändring, flyttningsrörelser och ökad ojämlikhet leda till militära konflikter.

Hos oppositionen finns det många som gärna ville se att redogörelsen skulle koncentrera sig på hårda militära säkerhetsfrågor. Men i linje med regeringsprogrammet har den också granskat de utmaningar som hotar den breda säkerheten. Men den ena bör inte försummas på bekostnad av den andra.

Att bevara vår försvarsförmåga är centralt och riktlinjerna för det skall mera ingående behandlas i försvarsredogörelsen. Vårt försvar kan förstärkas genom internationellt samarbete, som vi tar del i som ett alliansfritt land utifrån våra egna intressen.

Det alliansfria Sverige har en särställning i detta samarbete. Finland har konstaterat att det inte finns några gränser från vår sida hur långt vi kan gå i samarbetet. Detta gäller naturligtvis så länge det är fråga om försvarssamarbete, men utesluter gemensamma övningar med amerikanska specialstyrkor som Sverige har varit med i.

Det andra viktiga samarbetsforumet för Finland är den europeiska unionen, vars gemensamma säkerhets- och försvarspolitik har förstärkts mer under de senaste åren än under de föregående decennierna. Vi välkomnar detta och önskar att se också Sverige som en aktiv deltagare i detta.

Säkerheten förutsätter också en bred beredskap vad gäller försörjnings- och cybersäkerheten och allmänt att ta hand om den vardagliga tryggheten. Då är det viktigt att behålla Finland som ett land där det inte förekommer sådana inre skiljelinjer som delar människor och ställer dem mot varandra på ett sätt som kan hota samhällsfreden och kan utnyttjas av främmande makter.

Säkerhetspolitiken är inte enbart att förbereda sig för det värsta, den måste också vara aktivt förebyggande. Säkerhetshot kan bemötas på ett varaktigt och framgångsrikt sätt endast i ett omfattande multilateralt samarbete. Detta har försvagats och förringats av nationalistiska krafter på ett sätt som hotar den gemensamma säkerheten och mänskliga rättigheter.

Det amerikanska valresultatet inger hopp att detta samarbete åter kan förstärkas. Det gäller då såväl att försvara mänskliga rättigheter, försäkra en rättvis och öppen handel, återkomma till nedrustnings- och vapenkontrollprocesser såsom att bekämpa klimatförändringen och att få världens ekonomi på en bärkraftig kurs.